”Det är extremt svårt att överleva som hästföretagare”

När jag var åtta år, och mitt stora intresse var hästar, tog min pappa mig på långa promenader för att prata med mig om vad jag tänkte bli när jag blev stor. Pappa ville att jag skulle bli ekonomiskt oberoende och tyckte därför att det var en dålig idé att söka sig en framtid inom hästnäringen. I pappas värld kunde jag bara bli läkare eller ekonom. Jag blev ekonom, till råga på allt entreprenör och egen företagare, men inte inom hästnäringen. Jag tjänar ihop både mitt och mina hästars levebröd på annat håll.

Mer än 50 år efter pappas promenader måste jag tillstå att han hade rätt. Det är extremt svårt att överleva som hästföretagare. Att bli ekonomiskt oberoende är mycket få förunnat och det händer aldrig utan riktigt mycket slit.
Varför? Jag tror att det handlar om att ridsport är en blandning av passion, professionalitet och en naiv önskan om att göra sin hobby till en god affär på en marknad där betalningsviljan är i princip obefintlig.

I senaste Ridsport Special finns en artikel om att vara hästföretagare, som i princip går ut på hur mycket man borde ta betalt för olika tjänster för att överleva.

Men det är bara ena sidan av saken. Den andra är hur många som är beredda att betala vad det borde kosta. De flesta är privatpersoner med normala inkomster.
Om en hästföretagare ”borde” ta 12 500 kronor i månaden för att ha en unghäst i utbildning, betyder det i praktiken att den som köper tjänsten måste ha minst 25 000 kronor i lön per månad utöver sin normala inkomst för att ha råd att sätta hästen i träning. På en inkomst på 25 000 kronor skattar man i snitt 50 procent, det blir 12 500 kronor kvar. Hur många har 12 500 kronor extra per månad att lägga på sin hobby? Försvinnande få.

Utbudet av dem som vill utföra tjänsten är större än antalet köpare som är beredda att betala det ”riktiga” priset. Enligt all ekonomisk teori kommer säljare och köpare att mötas (”göra affär”) på en nivå där båda (till slut) kan acceptera priset. Eftersom det finns fler ”säljare” än ”köpare” på unghästubildning för 12 500 kronor per månad kommer priset att sjunka till den nivå där man kan enas. I dagsläget skulle jag säga att det priset är cirka 6 000 kronor per månad. Är du känd och renommerad kan du kanske ta mer betalt, men är du nyutexaminerad utan referenser, då är det svårt.
Man kan tycka vad man vill om det här, men så är verkligheten.                         
Den som trots allt är beredd att gå ”all in” för sin passion och jobba sig upp är modig. Det är och har alltid varit svårt att leva på sin hobby.
Men, du kan göra som jag gjorde, skaffa sig en annan sorts utbildning som genererar inkomster och jobba hårt så att du har råd med din passion.

Monica Lindstedt
är Ridsports krönikör. Hon är grundare av företaget Hemfrid, ordförande för organisationen Företagarna och på fritiden hängiven uppfödare och dressyrryttare.

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan. Texten  publicerades första gången den 23 februari 2017 i Ridsports pappersutgåva.