Behrmann: ”Orkar Rolf-Göran fortsätta på toppnivå nu?”

Kanske fick vi se ett tronskifte i samband med årets Gothenburg Horse Show.

Rolf-Göran Bengtsson har varit odiskutabel svensketta i massor av år men nu finns det två som är beredda att ta över titeln. Peder Fredricson, otroligt välberiden och bättre ryttare än någonsin. Och Henrik von Eckermann, kung av årets Scandinaviumtävlingar.

Den väldigt känslomässiga avtackningen av Casall Ask lämnade en del frågor efter sig. Orkar Rolf-Göran fortsätta sin karriär på toppnivå, med allt vad det innebär? Han som har vunnit i stort sett allt, kan han motivera sig att satsa på nytt? Jag frågade honom om hans framtid och då sa han att det gäller att han hittar något som är ”intressant”. Intressant!

Brist på motivation har knappast Henrik von Eckermann. Han har otroligt mycket att tacka sin arbetsgivare i tio år, Ludger Beerbaum, för. Det är hos Beerbaum Henrik har utvecklas och fått tillgång till topphästar. Det känns ändå som att Beerbaum blev lite av ett ok på Henriks axlar de sista åren.

Pressen av ansvar mot sin arbetsgivare, att alltid prestera på topp, inte misslyckas, måste ha känts, även om Henrik själv lojalt säger att Beerbaum var förstående i alla lägen. Den Henrik som tävlade i Scandinavium kändes mer avslappnad och glad. Och eftersom han bara behövde svara inför sig själv kunde han ge järnet.

Seger i världscupen, ytterligare en seger, två andraplatser och en tredje talar för sig själv. Henrik var kung och han fick alla andra svenska misslyckanden att försvinna in i publikens glömska.

För förbundskaptenen Henrik Ankarcrona blev första uppdraget i den nya positionen kanske inte lika rolig. Förutom Eckermanns briljans fanns egentligen bara Helena Perssons felfria runda i världscupen med Bonzai H att glädjas åt där och då.

Ankarcrona har dock lite att hoppas på för framtiden. Det visade både Robin Ingvarsson och U25-ryttaren Alexandra Eriksson. De här ungdomarna fick chansen att rida bland de stora, och båda tog den. Sjunde respektive åttonde plats i Grand Prix blev kulmen på deras mogna och härligt respektlösa ridning.

Landslaget behöver nytt blod och även om det är svårt att konkurrera bort de gamla, så kommer Robin, Alexandra, Karin Martinsen och några till att ge dem en match.

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan. Texten publicerades första gången den 9 mars 2017 i Ridsports pappersutgåva.