Känslorna svallar kring ponnyallsvenskans elitserie

Känslorna svallar när ponnyallsvenskans elitserie drar i gång. Det finns så mycket runt en lagtävling. Några ryttare vill inte annat än kämpa för sin klubb, göra sitt bästa för laget, medan andra inte alls vill vara med, kanske för att de upplever för stor press och känner att de blir för nervösa för att kunna rida bra.

Ponnyallsvenskans elitserie är en lagtävling i tre omgångar. Efter den sista omgången går de två bästa lagen i varje zon till riksfinalen, lag-SM, på Strömsholm. Denna tredje omgång brukar innehålla två prisutdelningar, dels priser för dagens resultat, dels priser till totalsegrande lag efter tre omgångar. De ryttare som har ridit den sista omgången och som står som totalsegrare får alla priser, även om det finns ryttare i laget som har ridit i tidigare omgångar och aktivt bidragit till den totala slutplaceringen. Dessa ryttare blir utan priser, eftersom de inte har ridit den sista omgången.

Det här tycker Föreningen Nyckelryttarna i Motala känns helt fel och är något som de vill ändra på. Så de har lämnat in en motion till Ridsportförbundet, och pekat på problemet. I motionen framhålls att den nu rådande ordningen kan leda till att lagandan försämras och att viljan att delta i kvalomgångarna också kan försämras.

Jag tycker att det vore mycket rimligt att samtliga deltagare som har varit med i lagets väg till finalen uppmärksammas vid prisutdelningen för det totala resultatet efter tre omgångar. Det är ju inte alls säkert att samma fyra ryttare har ridit alla tre omgångar.

Det finns många anledningar till att fler än fyra har deltagit på vägen mot finalen. I de två första omgångarna, som går i Lätt A och Lätt A+, får ryttare vara med från åtta års ålder, medan det i tredje omgången i Msv B finns en nedre åldersgräns på tio år – dessutom måste ekipaget vara kvalat att rida medelsvår klass.

Skador kan också uppstå på vägen, och ponnyer och ryttare byts ut av den anledningen. Eller så har man gott om ekipage i klubben och vill ge fler chansen. Så, en enkel ändring och fler blir glada.

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan. Texten  publicerades första gången den 9 mars 2017 i Ridsports pappersutgåva.