Vi måste inspireras av storhästryttarna

EM-medaljerna för storhästryttarna i Göteborg och på fälttävlan i Polen har varit den senaste tidens stora glädjeämnen. Vilken ryttarnation lilla Sverige är!

Ridsport är ju inte en lagsport på samma sätt som fotboll eller ishockey – man är inte ett lag ute på arenan samtidigt, man hjälper inte varandra att vinna genom bra passningar, anfall och försvar.
Men trots det så hör vi hela tiden ryttarna prata om lagsammanhållning som en förutsättning för att göra bra enskilda prestationer, det som leder till framstående lagresultat.
Ryttarna stöttar varandra och skapar trygghet, och där har förstås lagledarna också ett stort ansvar.

Det här är något för ponnyryttarna och deras ledare att ta efter och jobba vidare på. Ledarna för ponny har på många sätt en svårare uppgift. Ponnyåren går så snabbt förbi, plötsligt är ryttarna i ett bra lag alla över 16 år och det måste komma nya hela tiden.
Ponnyryttarna hinner aldrig bli erfarna mästerskapsryttare innan de är för gamla och övergår till häst.

På storhästsidan kan det vara samma ryttare år efter år, de kommer med nya hästar och/eller förvaltar sina gamla hästar så att de håller sig fräscha upp i  hög ålder. 

EM-medaljer är möj­liga, och det är så oerhört roligt när det händer. De senaste åren har inneburit individuellt brons och lagsilver
i hoppningen för ponny och lagbrons för fält­tävlanslaget.
Hoppningen är den mest självgående grenen. Men just nu står vi utan en officiell landslagsledare för hoppningen efter Thomas Fastéus.
Ann Catrin Carlsson och Pether Markne tog hand om hoppryttarna under EM i Ungern tidigare i år, och gjorde det hur bra som helst. 

Fälttävlan är den gren som är mest ojämn – vissa år har vi ett fantastiskt lag, andra år skickar vi inte ens en enda ryttare till EM. Det går upp och ner.
Det tar tid att bli samspelt med sin ponny i alla delgrenar, dressyr, hoppning, terrängritt. Ofta är ryttarna redan 16 år när det kan bli aktuellt med EM-start. Sista året.
Det kommer ju annat, resten av ryttarlivet.
Se på Louise Jähde Svensson till exempel, nu red hon i  EM-bronslaget i Polen, tidigare har hon varit med i det svenska ponny-EM-laget i Rom och Saumur med sin ponny Lady Vanessa.

Dressyren då? Det fanns som de flesta vet en tid då Sverige var ledande i dressyr på EM-nivå på ponny och tog hem medaljer år efter år. Nu har de andra nationerna kommit ikapp och förbi.
Även här måste vi låta oss inspireras av våra fantastiska svenska storhästryttare.

Detta är en krönika, en personligt skriven text.
Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan som publicerades första gången den 7 september 2017 i Ridsports pappersutgåva nummer 17-2017.