Det här är en kunskapskälla för ryttare och tränare som vill förstå och lära sig mer om ryttarens sits. Vad är det som är så enkelt och samtidigt så svårt? Här betraktar Susanne von Dietze, med sjukgymnastens, dressyrryttarens och pedagogens skolade ögon den klassiska sitsen och systemet med hjälpgivningen. Förutom den anatomiska analysen av ryttarens sits presenteras en mängd praktiska övningar och tips för hur man ska kunna förbättra sin sits. Teckningar på människokroppen i genomskärning är till mycket god hjälp för förståelsen.
Originaltitel: Balance in der Bewegung – der Sitz des Reiters
Översättning Wiveka Derans Green

Läs Ridsports recension från nummer 5-2009 av Lena Särnholm

Balansakt att bli en bra ryttare
Vet du inte hur din kropp fungerar kan du aldrig bli en bra ryttare.
 En krass sanning, men efter att ha läst Susanne von Dietzes "Balans till häst - ryttarens sits", just utkommen på svenska, är det bara att inse faktum.

 Ryttaren är en lika komplicerad varelse som hästen, full av muskler, leder och ben - dessutom begåvad med en hjärna som ibland tycks för bra för oss själva. Visst ska vi tänka och känna efter, men ibland kan det bli för mycket av det goda. Och ska vi tänka gäller det att vi vet vad det får för konsekvenser.
Susanne von Dietze är sjukgymnast, ridlärare och domare. Hon har länge fascinerats av det faktum att ett ekipage består av två - hästen och ryttaren. Ska vi med vår lilla kroppsmassa kunna påverka hästen måste vi först förstå vår egen kropp.
 Boken är indelad i kapitel som alla betar av sin del av människokroppen. I början tar det emot att läsa om bäckenets anatomi, var höftled och korsben sitter, men snart förstår man att allt anatomiskt snack har en poäng. Det är oundvikligen så att en rörelse i en kroppsdel fortplantar sig och påverkar andra delar. Allt hänger ihop. Spänner du dig i bäckenet blir ryggen stel, armarna mister sin frihet och handen blir låst.
 De komplicerade sammanhangen beskrivs förvånandsvärt lätt och kryddas med konkreta övningar för att hjälpa läsaren. »Aha, just så är det«, tänker man efter att ha testat sittbenens inverkan på stolen.
 Fotografierna, tagna i Warendord under tre (!) dagar, understyker textens teori på ett fantastiskt sätt. Det syns tydligt hur hästen reagerar på sitsens position. Hur hästen kommer ur balans av en felaktigt placerad vikt; hur den mister elasticiteten i ryggen och får svanhals när ryttaren spänner ryggen för mycket och svankar.
Intressanta är också de beskrivningar som ger kända termer ett nytt innehåll. Författaren förklarar samling med »skjutkraft som omvandlas till bärkraft« och halt är en »avstannad rörelse«.
Teorierna knyts ihop med det verklighetsförankrande konstaterandet att den perfekta ryttaren finns inte, alltså finns det inte en patentsits som passar alla. Vi är alla olika byggda, har olika långa överben och breda axlar, och får därmed anpassa oss och göra det bästa av situationen. Denna bok hjälper oss en bra bit på traven - det gäller att få insikt. Först då är man mottaglig för förändring och lärdom.
»Balans till häst - ryttarens sits« är på 224 sidor, rikt illustrerad med både foton och teckningar och ges ut av Natur & Kultur (översättning till svenska, Wiveka Derans Green).