Så här underhåller du din ridbana vintertid

Det första som händer på hösten är ju att ljuset försvinner. Med en belyst ridbana har man redan där förlängt utomhussäsongen rejält, i alla fall om man inte har möjlighet att rida dagtid. Saknar banan belysning kan en bra pannlampa vara ett möjligt alternativ. Välj en som ger mycket ljus om du vill kunna träna i alla gångarter.

Dränera ridbanan
Under senhösten är det sedan dags för lite förberedelser inför perioden då marken fryser. Börja med att göra en analys av ridbanans dränering. Det är ju inte sanden som fryser, utan vattnet som finns i sanden. Det innebär att en väldränerad bana inte fryser lika mycket som en som är blöt. Is är inget dåligt underlag att rida på med en välbroddad häst, men en ridbana med vattenpölar som frusit till isfläckar blir ojämn och opålitlig.

Sladda varje kväll
En bra vana är att alltid sladda banan slät efter att sista ryttaren har ridit varje kväll. Detta bör åtminstone göras när prognosen visar minusgrader. En bana som är helt slät när den fryser är ett mycket bättre utgångsläge för en vinterbana än en som är knölig. En frusen bana utan snö på kan man salta. Det finns två typer av salt att välja på, Natriumklorid och magnesiumklorid. Natriumkloriden, som även säljs som ”vägsalt” är billigare men är inte så bra för hästens hovar. Den något dyrare magnesiumkloriden är däremot snäll mot hovarna. Saltet hjälper ner till ca -7 grader.

Salta spår och ridvägar
Om det inte är så många som rider på banan kan man välja att bara salta spåret och vissa ridvägar. Med ett saltat fyrkantsspår, en 20 meters volt i var ände och saltade diagonaler klarar man sig ganska långt. Salta gärna spåret rätt så brett så det finns utrymme för sidvärtsrörelser och möten. 

Detta sparar en hel del salt, men det har även ytterligare en fördel: För att saltet ska fungera bra behöver sanden rivas upp regelbundet. Det görs till exempel när man rider på underlaget. På de delar av banan där man sällan eller aldrig rider får saltet sämre effekt. Man kan salta inför den första frosten, eller efter det har frusit. Om man saltar ordentligt första gången på säsongen brukar det räcka att tilläggssalta med ungefär halva mängden någon gång då och då. Åtgången för en 20×40-bana där spår, volter och diagonaler saltas är ca 4-6 x 25 kg första gången. Om man inte har maskiner att sprida saltet med är det ingen överväldigande uppgift att sprida för hand.
Det är inte nödvändigt att sladda banan efter varje användning, men det är ändå bra att försöka göra det. Om temperaturen sjunker så banan fryser är det tråkigt om den är ojämn och knölig. Dessutom fungerar saltet bättre när underlaget regelbundet rörs om.

Nej, se det snöar!
Detta sätt fungerar alldeles utmärkt, tills det kommer snö. Då måste man göra ett val: rida på snön eller skrapa bort den. Om man har en helt plansladdad bana under snön och bor i ett klimat där det finns risk för att det tinar och fryser om vartannat är det oftast bäst att ploga bort snön, och sedan fortsätta som man gjorde när det var fruset och barmark. Om det kommer mycket snö, som man misstänker kommer ligga länge kan man istället välja att sladda snön till ett bra underlag.

För att få snö att bli ett bra och fungerande underlag som inte är alltför djupt krävs tät och regelbunden sladdning för att få snön att hålla ihop och för att få bort alla hål och knöligheter som blir av hovspåren. Om temperaturen ligger stadigt på minusgrader kan en sådan här bana bli riktigt bra. Nackdelen är att snön blir packad och det tar längre tid för den att försvinna när det börjar töa. Det kan dessutom bli rejält isigt om det fryser på igen.

Håll banan jämn
Det största problemet med vinterbanor är när vädret inte är stabilt, utan det smälter och fryser om vartannat. Huvudfokus då är att hela tiden försöka hålla banan så jämn som möjligt. En jämn bana kan man alltid rida på, men man måste kanske anpassa tempot. Är banan isig bör man ha hästen välbroddad, helst med minst fyra brodd i varje sko.

Hur man än anstränger sig så finns risken att man får dagar då underlaget inte är optimalt. Då gäller det att kunna anpassa träningen efter förutsättningarna. Har man en långsida som är bättre – då kanske man kan använda den för att arbeta med övergångar, till exempel fatta galopp, galoppera tre språng och sen gå ner till skritt? Är banan slät men hård, kanske det är skolor i skritt, halter och ryggningar som ska vara i fokus? Den typen av precisionsarbete kan man ha stor nytta av när vårsäsongen kommer igång.