Välj material och topplager till ridbanan

Att anlägga en ridbana, del 2: Material och topplager

Vilket material man väljer att göra ridbanan av är avgörande för dess egenskaper. Tyvärr är det inte så enkelt att man kan bestämma sig för vilka egenskaper man vill ha och sedan välja material efter det. Faktorer som markförhållanden, användning och skötsel av banan påverkar också, så tyvärr finns det inga enkla standardrecept för ridbanor som fungerar överallt.

De olika lagren i ridbanan har olika funktion. Därför är det viktigt att bygga så de inte blandar sig med varandra. Blandningen sker oftast genom att regnvatten som letar sig ner genom banan tar med sig finare partiklar neråt. För att skilja grunden från mellanlagret kan en markduk vara ett bra alternativ. Den släpper igenom vatten men inte grus. Däremot kan det vara svårare att ha en markduk mellan mellanlagret och topplagret, eftersom topplagret för det mesta inte är så tjockt. Det gör att man riskerar att riva upp markduken vid ridning eller banskötsel.

Grunden ska vara stabil och jämn. Övriga lager är jämntjocka, så det är viktigt att grunden är plan. Det går inte att kompensera ojämnheter eller lutning i grunden i de övre lagren. Det är här man lägger eventuell dränering. Om man vill ha en bana med ytavrinning bomberar man grunden, dvs gör den välvd så sidorna lutar svagt utåt. Lutningen på en bombering ska vara 0,7-1 procent. Risken med ett ytavrinningssystem är att vattnet även tar med sig underlaget när det rinner av banan.

Mellanlagret kallas ibland även bärlager. Det ska vara stabilt och bära belastningen från hästarnas hovislag. Det kan bestå av flera lager av olika material. Mellanlagret skall alltid ha en dämpande funktion, men det går att öka svikten ännu mer, till exempel genom att man lägger ett lager gummiflis som trycks ihop med hjälp av till exempel stenmjöl. Det finns även gummimattor som kan fungera som svikt i ett mellanlager och som dessutom stabiliserar lagret i sidled.

Topplagret är det översta lagret som man rider på. Då det är detta lager som syns är det ofta det som ryttare refererar till då de pratar om olika underlag. Topplagret består oftast av sand eller grus, ofta uppblandat med till exempel textil, spån eller flis.Textilfibrer ger ett ökat fäste i topplagret eftersom de binder sandpartiklar. Man bör fundera på hur mycket fäste som är önskvärt för just den typ av ridning man själv gör då alltför mycket fäste ger en större belastning på hästens ben och hovar och därmed ökar risken för belastningsskador. Det finns många olika typer av fibrer till olika pris och med olika egenskaper. Även proportionerna mellan textil och sand påverkar underlagets egenskaper.

Även träflis eller spån kan användas för att stabilisera underlaget. Nackdelen är att trät så småningom förmultnar och blir halt.

Topplagret ska inte vara alltför tjockt, då blir banan djup och tungriden. Det är bättre att lägga på lite i taget än att göra det för tjockt från början. Man bör även vara noggrann med mockningen eftersom organiskt material som förmultnar gör banan hal och otrevlig att rida på. Detsamma gäller till exempel löv som faller på en utebana under hösten.

Den allra viktigaste faktorn för hur ridbanan fungerar är ändå skötseln. Beroende på typ av underlag kan den behöva sladdas eller harvas, helst varje dag, men i alla fall varje vecka. En ridbana som inte sköts regelbudnet får snabbt sämre egenskaper både när det gäller fäste och dränering. Detta gäller oavsett vilka material man använt och hur mycket pengar som har lagts på gummimattor eller topplager med fibersand. Så kallad djupharvning behövs normalt inte göras om inte skiktet mellan topplager och bärlager har packats ihop väldigt hårt och behöver luckras upp. Vid djupharvning kommer de lager som berörs blandas med varandra.

Del 3 i ridbaneserien handlar om inramning – staket, häckar, kanter.