Örten i hagen gav hästen Flinkur dödliga leverskador

Flinkur med Rune Persson på ryggen. Privat foto.

Veterinär Anna Bohlin var med och tog emot Flinkur på Evidensia Specialisthästsjukhuset i Helsingborg.
– Det fanns flera tänkbara diagnoser för denna häst. Vi fick göra en trakeotomi i halsen för att underlätta andningen, men han var orolig och svag trots att han fick dropp och annan understödjande behandling.
– När han inte svarade på behandling efter någon timma, togs beslut om avlivning.

Flinkur hade både svalgförlamning och magsäcksinpackning och under den tjocka vinterpälsen var han mager.
När levervärdena kontrollerades lutade allt åt hepatit. Anna Bohlin genomförde en obduktion och då visade det sig att levern var liten och stenhård, helt fibrotiserad.
– Det tydde på en grav, kronisk leverskada. Eftersom ägaren har fler hästar som gått i samma lösdrift, kontrollerades levervärdena även på dem. De var förhöjda på alla tre!

Ägaren chockades

Eva Persson, Tollarp, är ägare till hästarna. Utöver den chockartade upplevelsen att mista Flinkur, har hon fått tänka tillbaka på vad som kan ha utlöst leverproblemen och undanröja dem för de andra hästarna.
– Jag har gått igenom allt här hemma. Vi flyttade hästarna från lösdriftshagen direkt och gav dem hö och vitaminer, utan tillsats av koppar eller järn, enligt Anna Bohlins instruktioner.
– I ligghallen finns bara spån, ingen halm och hästarna är sällan i den. Mögelgifter i höet kan vi utesluta, för jag är själv allergiker och om vi öppnar en bal som inte är riktigt frisk får jag symtom direkt med stopp i näsan och rinnande ögon.
– Så den stora boven i dramat är nog stånds. Vi har det här omkring och förmodligen har hästarna petat i sig blomrosetterna när de precis kommit upp med den första växtligheten.
– Vi trodde att ståndsförgiftning visar sig ”pang-bom”, men det här var väldigt svaga tecken. Flinkur har alltid varit hög i rang och kört bort de andra för att äta av deras foder, så det första jag märkte var att han var snäll mot de andra. 

Har bra koll

Eva Persson kan se hästarna från boningshuset och har därför bra koll om något ovanligt inträffar.
– Dagen därpå var han lite hängig, så jag kollade tempen på honom. Jag trodde att han höll på att bli förkyld eftersom det hade varit kallt och regnigt några dagar. Men han hade ingen feber.
– Tredje dagen var han likadan. Nästa dag gick han lite stelt och stod och hängde med sänkt huvud. Han verkade dämpad och låg ofta i korta perioder, men utan att visa koliksymtom.
– Jag kände på mig att något var helt på tok så jag ringde till djursjukhuset och där misstänkte man kolik. De rådde mig att anlita djurambulansen och under de två timmar det tog den att köra hit försämrades han snabbt. Han fick svårt att andas och fodret rann ur nosen på honom. Allt hände
supersnabbt.
– Vi vet att stånds är giftigt och har rensat bort det under flera år i beteshagarna. Det kan inte ha funnits i höet, för den bonde vi köper av är mycket noga med att det varken finns stånds eller alsikeklöver på hans vallar.

Sjunkande värden

De kvarvarande hästarna har genomgått en förnyad provtagning och då hade värdena sjunkit från skyhöga till något förhöjda. De är pigga och har ridits som vanligt, men kommer att provtas en gång till, för säkerhets skull.
– Vi har ordnat ett annat bete nu och den hagen som Flinkur gick i har plöjts upp. Men jag tänker ibland på vad som hänt om han hade dött här hemma och ingen hade kopplat det till levern. Då hade de andra hästarna aldrig provtagits, utan fått gå kvar i samma hage. De kunde blivit lika sjuka allihop.

Denna artikel är hämtad från tidningen Ridsports pappersutgåva där den publicerades första gången den 6 juli 2017.