Krokig väg till rakriktning

Det känns självklart när man är där, när hästen är rak och spårar blir allting otroligt rätt. Men det gäller, som sagt att komma dit, på ett bra sätt.

Liksom vi människor är hästar höger- eller vänsterhänta. Det är ungefär som att en högerhänt människa skulle försöka fånga en boll med vänster hand. Det är svårt och det krävs massor av träning för att lyckas. Också hästarna har en sida varifrån det är lättare för dem att arbeta än den andra. Ofta kan man, utan att ha sett hästen röra sig, ana vilken som är den svaga sidan. Det är den som den har manen på. Man kan inte ta det som en regel att det är så, men det är ganska vanligt.

Jag har känslan av att felet som många gör när de börjar sitt ridpass är att försöka mjuka upp den stela sidan med att förböja hästen i halsen. Gör man så löser man inget. Konsten är nämligen att få hästen att bjuda fram och ta stöd på den svaga sidan, det vill säga, där det är lite obekvämt och den inte vill ta något stöd i tygeln. Då får man vara noga under uppvärmningen att man får hästen att spåra, alltså att bakbenen följer i framdelens spår. Det är inte alltid så lätt. Hästar har en förmåga att försöka komma undan det som känns jobbigt, och den gör som regel vad den kan för att för att sätta över dig på sin starka sida.

Ryttarens känsla väger tungt
Den primära vägen för att nå målet liksidighet är att stärka det som är svagt. Det sekundära är att mjuka upp det som upplevs som starkt. Är man duktig på tömkörning kan den vara ett medel, men ridning med känsla hos ryttaren är faktiskt den bästa gymnastiseringen.

Arbetar man sin häst på rätt sätt kan man efter ett tag uppleva att hästen ”byter sida”, alltså blir stark på den tidigare svaga sidan och vice versa. Så det gäller att vara observant och beredd på att arbeta spegelvänt, men det är ett bra bevis på att man är på rätt väg.

Om hästen inte är liksidig är den heller aldrig riktigt lydig. Kämpar den mot en tygel och gör sig sned fintar den effektivt sin ryttare och då är den olydig. Det är just i detta ryttaren måste försöka hitta en bra väg. Tyvärr är det alltför många som försöker lösa sina problem med hjälptyglar eller skarpare bett, men ofta förvärrar det bara snedheten.

Försök att analysera
Det är oerhört viktigt att sätta sig in i problemet, försöka analysera fram hur man får hästen att driva på framåt och arbeta med sin svaga sida. Man kan kanske jämföra med en bil där det är halvpunktering på ena sidans hjul. En sådan bil går knappt att styra rakt och det blir en massa rattande. Översatt på ryttare blir det alltför mycket handridning, i stället för det som ska vara: en stilla och fjädrande hand på en häst som i huvudsak ska ridas för säte och skänklar.

Ska du få en häst lydig och gymnastiserad är rakriktning en grundfaktor. Jag tror att folk inte riktigt är medvetna om hur viktigt det är och därför ska jag gå in ännu djupare i detta i nästa avsnitt.

Jens och Candy Flip var i farten på Sundbyholm i maj. Foto: Roland Thunholm

Fakta

Jens Fredricson

Jens Fredricson fick en gedigen utbildning under sin uppväxt på Flyinge. Senare tog han hjälp av Anders Lindgren, vilket gav honom kunskap om grundläggande och riktig ridning. 

Jens arbetar som stallmästare på Ridskolan Strömsholm. Han har två SM-guld i hoppning och var med i det svenska bronslaget vid EM 2013.

Denna text publicerades första gången den 8 juni, i Ridsports pappersutgåva nummer 11-2017.