Träna tempoväxlingar med Tinne

Att få en bra kvalitet på galoppen, där hästen känns aktiv och samlad utan att bli spänd är inte det lättaste, men Tinne har en övning som klarar biffen. Lösningen stavas tempoväxlingar.

Övningen går att variera i det oändliga och anpassas efter både häst och ryttares utbildningsnivå. 
– Min favoritövning skapar en väldigt fin kontakt med hästen och kan egentligen sammanfattas med tre enkla ord: variera – alltid – tempot, säger Tinne. 

Tempoväxlingar väcker uppmärksamhet
Att ändra storlek och hastighet på galoppen ger en häst som alltid behåller uppmärksamheten på ryttaren och lär sig galoppera igenom kroppen ordentligt. 
Övningen rids med fördel både under uppvärmning och nedvarvning och fungerar lika bra på ridbanan som utomhus. 
– Rid gärna på ett böjt spår i början. Börja på stora mjuka linjer och med lite fler galoppsprång för att göra det tydligt för hästen, tills den lärt sig och är med på noterna.
– Mina hästar är så vana vid det här så jag kan plocka in det lite när som helst i programmet. 

Lek med galoppsprången. Börja med att rida tre steg framåt, ta tillbaka i två steg, rid fram i fyra steg, ta tillbaka i tre och fortsätt så. 
– Börja med ett högre tempo och en ganska fri form för att så småningom samla hästen alltmer. Det viktigaste här är att alltid ändra storleken på galoppsprången så att hästen är uppmärksam på vart du är på väg. Jag ligger alltid och glider i tempot på det här sättet, säger Tinne och fortsätter:
– Om du gjort en väldigt samlande övning är det här också perfekt för att få hästen lite het och igång igen.

Gör inte övergångarna för sega
Att låta gas och broms mötas på det här sättet gör att hästarna hela tiden är med på noterna och reagerar bara jag tänker på att öka eller minska.  

Ett vanlig misstag många gör i tempoväxlingar är att övergångarna blir för sega. Handen blir lite dragande och upptagningen för stor.
För att slippa det tipsar Tinne om att göra många upprepningar tills hästen känner igen övningen. Övergångarna ska vara sömlösa och alltid gå att förändra med små hjälper. 

– Hästarna ska nästan komma på vad de ska göra lite själva. Jag vill att de ska vilja räcka upp handen och ropa ”jag vet, jag vet” hela tiden. Sedan kanske jag får säga ”inte än inte än, men NU” – för att säga det med mänskliga ord, säger Tinne med glimten i ögat. 

Olika sätt att belöna hästen
Att belöna hästen genom övningen är oerhört viktigt, men Tinne påpekar att belöningen inte nödvändigtvis behöver vara en klapp eller att ryttaren kastar sig om halsen på hästen. I stället kan det räcka med att ryttaren mjuknar eller ändrar sitt kroppsspråk.
– När hästarna känner igen mitt kroppsspråk kan jag använda mig mycket av det som belöning. 

– I början jobbar jag däremot mycket med rösten. Röst, vikt och beteenden. Att tryck upphör och förändrar gör hästen lyhörd, menar Tinne. 
– Hästen är visserligen känslig nog för att känna en fluga som landar på kroppen, men den anpassar sig också efter ryttaren och blir inte känsligare än vi gör den.

– På en lektionshäst kan du ju trycka på ganska mycket innan den reagerar, den behöver vara så lagom känslig för hjälperna. En Grand Prix-häst däremot blir precis så känslig som du gör den.
– Vill jag att den ska reagera när jag nuddar så uppfostrar jag den till det. Vill jag kunna hålla om lite mer så utbildar jag den till det, säger Tinne och fortsätter:
– Att det här är något ryttaren själv ställer in tror jag många missar och därför använder de lätt för stora eller för många hjälper. Det gör att hästen slutar lyssna.