Anaplasmos är enda fästingöverförda hästsjukdomen i Sverige

Fästingar utvecklas i tre olika stadier: larv, nymf och fullvuxen. För varje stadium behöver den suga blod för att utvecklas vidare: larverna suger från smågnagare och fåglar, nymferna från kaniner, hund, katt och höns medan de fullvuxna fästingarna finns på häst, människa, nötkreatur och får.

Alla fästingstadier ser likadana ut, utom att larven har sex ben och övriga åtta.

Så lever fästingen
Fästingen saknar ögon och sitter i vegetationen och väntar tills något rör sig nära den, då griper den tag i det och klamrar sig fast. Den kryper till närmaste område med tunn hud och borrar sig in med en hakförsedd snabel, som hjälper den att hålla sig kvar medan den suger blod.

När fästingen är fullmatad släpper den taget och utvecklas till nästa stadium. En vuxen fästinghona som sugit blod för tredje gången lägger cirka 2 000 ägg innan hon dör. Äggen kläcks efter några veckor och en ny generation fästingar föds.

Utvecklingskedjan från larv till vuxen fästing tar i regel tre år, men kan gå både snabbare och långsammare, beroende på tillgången till näring (blod) och på temperaturen. Fästingen övervintrar i marken och blir aktiv när utomhustemperaturen är cirka fem plusgrader, i regel mars-oktober.

Det finns ett 15-tal fästingarter i Norden, den vanligaste på häst är Ixodes rinicus. Den förekommer i hela landet.

Fästingar kan förflytta sig genom att åka snålskjuts på värddjur som rådjur och fåglar. Genom att de sugit blod från olika djurslag kan de bära på en rad olika bakterier och överföra dem under sin nästa utvecklingsfas. Därigenom kan de sprida sjukdomar.

Behandlas med antibiotika
På häst finns det hittills belagt en fästingöverförd sjukdom i Sverige, anaplasmos. Symtomen är hög feber, svullna ben, nedsatt aptit samt hängigt och apatiskt uppträdande. Behandlas med bredspektrig antibiotika som ges intravenöst.

När det gäller borrelios, orsakad av bakterien Borrelia burgdorferi, finns det inget som tyder på att den finns på häst. Genom blodprov kan man se att hästar har blivit utsatta för borreliabakterier och bildat antikroppar mot dem.

Höga antikroppsvärden kan finnas kvar flera år efter att hästen smittades med bakterien, även på fullt friska, fungerande hästar.

Enligt normen för hästpraktiker är det inte korrekt att ställa diagnosen borrelios på en häst för att den uppvisar antikroppar, inte heller att ge antibiotika mot borrelios.

Skydd mot fästingar
Plocka bort alla synliga fästingar på hästen. De sätter sig framför allt i bringan, i armbågsvecket, på insidan av låret, vid öronen och strax ovanför näsborrarna.

• Försök stängsla bort fuktiga områden.

• Genom att svedjebränna betet varje höst kan du hålla fästingarna borta. De minskar även i antal om inga djur går på betet under två till tre år.

• Använd insektsmedel som är verksamt mot fästing.

Artikeln är tidigare publicerad i Ridsport nummer 13 2016.