Ny bild av senskador

Hos Jonas Tornell på Spannarps hästklinik finns landets enda UTC-apparat, Ultrasound Tissue Characterization. Den scannar precis som en dokumentscanner: tar en bild per 0,2 millimeter av vävnaderna och visar 3D-bilder av ett längsgående tvärsnitt av senfibrerna.

Senfibrerna färgläggs efter längd och därmed kvalitet: de friska är gröna, de korta och något slitna är blå, de korta är röda, och där det inte finns någon vävnad alls blir det svart.
– Det innebär att vi tydligt kan se skadans art, men även vad som sker vid läkning, förklarar veterinär Johan Lenz, som har använt sig av UTC-apparaten i 1,5 år.

Först rakas senorna, tvättas noga och smörjs in med ultraljudsgel. Scanningen sker sedan med konstant hastighet och i konstant vinkel mot senan. Foto: Åsa Andersson

Från stumt till smidigt
– När en senskada läker bildas det bindväv korsvis, med tvärgående fibrer. Bindväven är stummare än den vanliga senvävnaden, så det blir oelastiskt i det läkta området. Tack vare den här utrustningen kan vi följa omvandlingen av en stum ärrbildning till en funktionell sådan, och det har inte varit möjligt förut.
– Tidigare har man byggt upp en senskadad häst genom successivt ökad belastning. Nu gör vi i stället så att vi höjer belastningen etappvis och ganska rejält varje gång. Då går en del av de tvärgående fibrerna i bindväven sönder och ger plats för de längsgående, mer elastiska fibrerna att läka.
– Det blir en initial försämring, då de tvärgående fibrerna knäcks, men tack vare det kan de längsgående fibrerna bli smidigare. Detta innebär nya, intressanta kunskaper kring hur senor ska läka på bästa sätt. Svårigheten är att ligga på en belastning som ger en reaktion i ärret utan att det går upp till en ny, större skada.

Det tar bara 42 sekunder för apparaten att glida ned längs benet, men vid minsta rörelse tar den samma bild flera gånger och resultatet blir inte tillförlitligt. Foto: Åsa Andersson

Rehab för hoppning
Johan Lenz berättar om ett rehabprogram som han har lagt upp för hopphästar:
– Den helt akuta fasen innebär fortfarande vila med försiktig skrittmotion. Skadans omfattning avgör hur lång denna första fas är. När vi ser att vätskeödemet i skadan börjar lägga sig och läkningen har startat, kan vi börja belasta och det sker i fyra till fem veckor på varje nivå.
– Gymnastikhoppning läggs in relativt tidigt i planen. Hästarna får då hoppa 20 språng var fjärde dag, gymnastikhoppning med räcke-oxer. Hindren ligger på en bestämd höjd och hoppas 10-14 gånger. Fyra som uppvärmning, tolv på en bestämd höjd och avslutande fyra språng är tio centimeter högre. Hindren hoppas i omväxlande höger och vänster varv.
– Hindren är låga i början, men när hästarna närmar sig slutet av rehabperioden är de uppe på sin normala tävlingsnivå och då får de hoppa en bana på den höjden.
– Detta blir en mer strukturerad rehab, där hästarna bygger upp de muskler de behöver använda för sin sportgren. Rätt belastning på senan är viktigare för läkningen än vilken substans man sprutar in i den.

Kan följa läkningen
Läkningsprocessen följs genom regelbunden UTC-scanning, där förhoppningsvis de röda strecken blir färre och de blå eller gröna tar över allt mer när bilderna jämförs.

Senfibrerna färgläggs efter längd och därmed kvalitet, det gör det lättare att jämföra bilder tagna med en tids mellanrum för att se förändringen. Foto: Åsa Andersson

– Det är lättare att lägga upp en bra rehab med hjälp av UTC, men även lättare att motivera ryttaren att följa schemat, eftersom det går att se förbättringarna så tydligt.
– Senor behöver viss påfrestning för att läka, de behöver provoceras då och då. Nu kan det göras med mätbara data.

UTC kan även användas för att kontrollera status på senorna inför tävlingssäsongen, som en hjälp för ryttaren att planera antalet starter.

Ny upptäckt
Johan Lenz berättar också om en anatomisk kuriositet som har upptäcks tack vare UTC.
– Vi har hittat en anatomisk variation som få veterinärer har vetat om. Det är fyra-fem hästar som kommit för undersökning sedan man på vanligt ultraljud sett något som liknar en skada på gaffelbandet. Genom den här tekniken har vi kunnat se att det är en delad gaffelbandsgren som just de hästarna har. Specialister som Jean-Marie Denoix och Hans van Schie har bekräftat att de också sett den hos en del hästar. De hästarna har alltså ingen skada utan är konstruerade på det sättet.

Denna artikel är hämtad från tidningen Ridsports pappersutgåva där den publicerades första gången den 27 april 2017.