REPRISEN Havrepappa på ponnyakuten

Under 2012 och 2013 bloggade Lars Mentzer under pseudonymen Havrepappa hos oss på Ridpsort. Många underfundiga och fantastiska inlägg blev det men en text har särskilt dröjt sig kvar i redaktionens minne.
När ponnyakuten skulle casta deltagare till sin fjärde säsong i maj 2012 ställde nämligen ovan nämnda Havrepappa upp på castingen. Tillsammans med sin käpphäst, den spenslige rodafluffige valacken Degas, och en bunt egenhändigt förfalskade hästpapper, reste han 50 mil tvärs över landet för att kvala in som Ponnyakutens kanske äldste, och räddaste, deltagare någonsin.
Läs och njut, så här skrev Havrepappa i Ridsport, nr 11, i maj 2012.

Jag hade inte ens i min vildaste fantasi trott att Ponnyakuten skulle bry sig om min ansökan om att få vara med i årets upplaga av det populära ungdomsprogrammet. Trots allt är jag lite –  men bara lite – äldre än den maxgräns på femton år som de hade satt. Att sedan min häst Degas råkar vara en käpphäst ökade kanske inte oddsen.
Just därför blev glädjen så mycket större när jag fick ett mejl från Ponnyakuten där de skrev att de ville att jag skulle komma och vara med på castingen inför tv-programmet. De tyckte att vårt problem var viktigt att ta upp. 

Gillar gångarten halt bäst
Mitt och Degas problem är att vi båda två bäst tycker om gångarten halt, om det nu är en gångart. Vi kan öva en hel förmiddag på just halt om bara Degas får lite hö under tiden som vi övar. Jag skulle så gärna vilja kunna trava och galoppera med Degas, men jag blir så rädd att jag nästan kissar på mig bara jag tänker på det.
I brevet som jag fick stod det att Degas var tvungen att ha med sig pass, veterinärintyg samt vaccinationsintyg, men sådana papper går ju att ordna. Jo, jag erkänner att jag faktiskt hade förfalskat samtliga dokument som jag visade upp för personalen på castingen.

Åkte 50 mil

Somliga skulle säkert påstå att Havrepappa inte har alla hästarna i stallet, om ni förstår vad jag menar. Ni får tycka vad ni vill, men om jag nu var uttagen till Ponnyakutens casting så skulle jag ta mig tusan också dit. Tidigt en fredagsmorgon åkte jag därför de 50 milen från Göteborg till Täby där castingen skulle äga rum. Jag hade fått låna en hästtransport och vi lastade noggrant in Degas i transporten. 
Jag är osäker på om Degas är den enda käpphäst som har åkt hästtransport, men jag är rätt säker på att han är den enda käpphäst som har åkt hästtransport till en casting för ett tv-program

Dom hade riktiga problem
När vi kom fram var det fullt av barn och ungdomar som hade riktiga problem med sina ponnyer. Det sprang ponnyer lösa, ponnyer stod på bakbenen och envisa ponnyer stod helt stilla på lämmen och gick varken framåt eller bakåt. Det hela påminde ganska mycket om hur jag föreställer mig att en helt normal hopptävling för ponny på lokalnivå ser ut. 

Vi fick fika och efter en stund var det dags för mig och Degas att visa upp vårt problem. 
Jag klädde på mig min säkerhetsutrustning. Naturligtvis använder jag hjälm, säkerhetsväst och handskar när jag rider. Det är speciellt viktigt när man har med lömska käpphästar att göra. Man vet aldrig när de får för sig att bralla loss så att träflisorna ryker. För säkerhets skull hade jag även på mig mina jodhpurskor med stålhätta.

Degas spänd inför kamerorna
Jag lastade ur Degas ur transporten och vi gick mot manegen. Degas ville först inte gå in genom dörrarna, men när jag vänligt men bestämt drog i grimskaftet följde han med mig. Det är skönt att han ändå litar så mycket på mig att han vågar följa med mig in genom en mörk port. Det är det minsann inte alla som hade vågat.

Nära att sticka
Degas var lite spänd för tv-kameran och jag kände att han var nära att sticka med mig några gånger inne i manegen. Degas var också väldigt intresserad av ljudkillens mikrofon. Jag tror att han trodde att mikrofonen var ett ovanligt långbent käpphäststo. Det är tur att han är valack sedan många år.

Tänk, nu har jag haft mina ”fifteen minutes of fame” framför en tv-kamera, och jag hade dem med en vit käpphäst mellan benen och en hjälm på huvudet.

Fotnot: I maj 2012 kom det sorgliga beskedet från Ponnyakuten. Havrepappa och Degas fick inte någon plats på Tobbes gård den sommaren.
”Vårt problem var min rädsla för att utöva någon annan gångart än just halt. Skritt i manege är okej men inte mer” kommenterade en besviken, men trots allt ganska förstående Havrepappa på sin blogg samma dag.