Så är deckaren om Falsterbo

Sällan har jag läst en så rolig deckare. Att den dessutom utspelar sig i Falsterbo under ett av Sveriges största hästevent är extra kul för mig som ridit hela livet.

Boken har många humoristiska inslag samtidigt som man på klassiskt deckarvis får följa polisernas arbete med att lösa mord och samtidigt får en inblick i deras vanliga, eller något ovanliga, liv.

Boken innehåller ett helt gäng karaktärer. Från de mordutredande poliserna till Falsterbos innersta, och till största del fiktiva, krets.

Däremellan finns den alldeles säregne gamle herr Egon. En riktigt påhittig power-gubbe på 84 somrar som också är min personliga favorit. Några verkliga personer finns också porträtterade i boken, bland andra Jana Wannius, Rolf-Göran Bengtsson, Malin Baryard Johnsson och Sylve Söderstrand.

Ingen tidigare hästvana
De två författarna har inga egna erfarenheter av hästar, en av dem är till och med allergisk. Andelen häst i boken är ganska liten så det märks inte direkt.

Det som däremot störde mig när jag läste var att tävlingsryttarnas framridning beskrivs som obefintlig. De möts upp för att skåla och ta bilder, därefter hoppar de upp och rider direkt in på hoppbanan. Inte trovärdigt. Där inne faller sedan första offret ihop efter tredje hindret. Rättsläkaren misstänker direkt mord.
I övrigt känns det mest som att det är poliserna i boken som inte kan så mycket om hästar.

En annan scen ger mig blandade känslor, den är rolig men orealistisk. En ung kille utan hästvana ska klä på sig tävlingskläder för att obemärkt kunna gå runt i stallarna och tjuvlyssna på de andra ryttarna. En rolig idé men som både häst- och tävlingsvan vet jag att han i verkligheten lika gärna hade kunnat gå runt i en gul kycklingdräkt. Alla skulle på lång väg se att han inte passar in.
Mord i Falsterbo är lättläst och jag skrattade ofta medan jag läste den.

Ryttaren finns nu ute i handeln.  

Text: Olivia Larsson

Det här är en recension. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i texten.