Mjuk hand ger bra kontakt

– Rutinerade ryttare rider oftast med en bra hand, även om vissa använder sina händer känsligare än andra. Varje ryttare behöver jobba med att kunna rida med så osynliga hjälper som möjligt.

– Jag tänker mig alltid in i hur det är att vara häst och hur obehagligt det måste vara om ryttaren har ovarsamma eller okänsliga händer, säger Lotta Björe.
Hästen tar mer skada av om ryttaren rycker den i munnen än om hon till exempel sitter med uppdragna hälar eller lutar sig framåt.

Mjuk och följsam
Vad är då en bra hand? Handen ska vara mjuk och följsam mot hästens mun, och vara en förlängning av tygeln. Det är viktigt att handen är buren med armbågen lätt böjd, utan att handen blir för hög eller ostadig.
– Ett problem som jag ofta ser är en för låg och nertryckt hand eller en arm som är för rak. Då blir tygeltagen stumma.

Händerna ska hållas med en handsbredd mellan och handen ska vara omvriden så att ryttaren ser lite grann av de tre första knogarna på handen. Armbågarna ska vara mjukt böjda och hållas mjukt intill kroppen utan att klämma.

Tygellängden ska vara tillräckligt kort så att ryttarens armbågar hamnar något framför överlivet.
– Rider du med för lång tygel så kommer armbågarna för långt bak. Det leder till att armarna blir yviga  och att du inte blir tillräckligt följsam i sprången.

”Finlir”
Tygeltagen tas främst genom att ryttaren öppnar och stänger handen. Första graden av samling är när ryttaren kramar en aning med handen för att göra en förhållning, medan första graden av eftergift är när ryttaren öppnar en aning på fingrarna. Olika hinder ställer olika krav på eftergift och yngre hästar kräver oftast en längre eftergift.
– ”Finliret” sitter i händerna och ryttaren ska inte ge för mycket eftergift med armarna.

Ryttaren ska hela tiden ha en lätt kontakt med hästens mun för att den inte ska lägga sig i framvikt och bli hängande i ryttarens hand. Utan ett jämnt stöd är det svårt att rida i en bra rytm.

Gör som Malin!
Rutinerade ryttare har ofta bra händer och ett bra samspel med hästen på hinder, och det gäller även vid tidshoppning. De har förmåga att rida mjukt med bibehållen rytm även när de rider snäva svängar eller i ett högre tempo.
– Ett bra exempel är Malin Baryard Johnsson, som väger väldigt lite och rider lika bra på en Grand Prix-häst som på en 4-åring. Det ser alltid lika lätt ut och hon gör sina hästar väldigt känsliga för hjälperna.

Rätt betsling
Många ryttare säger att ”min häst är så stark” eller att ”min häst är så svår i munnen”. Då beror det på att ryttaren inte har jobbat hästen så att den svarar på mjuka, känsliga hjälper. Det är även mycket viktigt att ha koll på hästens munstatus.
– Det är ryttaren som formar hästen. Ibland ser man en häst som varit väldigt uppbetslad med en ryttare och som plötsligt går jättefint på tränsbett med annan.
Det är naturligtvis skillnad mellan olika typer av bett och hur de verkar.
– Ett bett är inte skarpare än man gör det till. Målet ska alltid vara att rida med så lite betsling som möjligt och med en fin hjälpgivning. 
– Däremot ska ryttaren inte vara rädd för att betsla upp hästen om det behövs, men då är det viktigt att ryttaren har den balans och följsamhet som krävs.

Skola ponnyn
Det kan vara svårt för små ponnyryttare om ponnyerna är allför starka. Då behöver förälder eller tränare ta sitt ansvar och rida ponnyn så det blir enklare för barnen.
– Ponnyn blir lydigare och barnen lär sig att rida bättre och med känsligare hjälper. Då kan de koncentrera sig på rätt saker. Anna och jag red ofta lillasyster Emmas ponnyer när hon var liten. Det underlättar om en ung ryttare rider på en skolad ponny.
– Jag tycker att vi borde vara mer noggranna med grundridningen i Sverige, redan på ponnystadiet.

Skaffa dig inspiration
När Lotta är på världscuphoppningarna ser hon vissa skillnader mellan hur olika tävlingsryttare använder sina händer. Hur ryttaren använder sin hand beror på hur han/hon är byggd och även på temperamentet hos ryttare och häst.
– Toppryttarna har oftast bra händer även om de rider på lite olika sätt. Alla bra ryttare rider med en ”levande” och följsam hand mot hästens mun. Malin rider med en lägre hand jämfört med Rolf-Göran. Här gäller det att du tittar på dem som är bättre än du själv för att få inspiration.

Bra övningar
Det finns olika övningar som ryttaren kan använda för att träna upp sin balans och koordination och för att få en starkare skänkel. Då blir även ryttarens hand bättre.
– En bra övning är att byta sittben i vart tredje steg.

Att bli longerad är också väldigt bra. Då kan ryttaren koncentrera sig helt på sig själv.
– Rid med ”väderkvarnsarmar”, ”mjölka kor” samtidigt som du lyfter upp det ena benet, vrider ut det från hästen och släpper ner det.

En annan bra övning är att stå i lätt sits och först hålla händerna på huvudet och sedan bakom ryggen. Att tänja på överlivet och titta bakåt är också en bra övning.
– Börja med att göra övningarna när du står stilla.

Lottas tips för en bra hand
* Handen ska vara en förlängning av tygeln mot hästens mun.
* Håll handen ”buren” med armbågen lätt böjd.
* Det ska vara en handsbredd mellan dina händer och du ska se de tre första knogarna på handen.
* Det är du själv som ryttare som formar hästen.
* Målet är att du ska kunna rida med så lite betsling som möjligt och med mjuka, fina händer och full kontroll över hästen.
* Ung ryttare ska rida på skolad ponny/häst för att kunna koncentrera sig på rätt saker.
* Öva din balans, koordination och benstyrka för att få en mjuk och obe­roende hand.
* Titta på ryttare som är bättre än du själv för att få inspiration.

Lycka till!
Lotta Björe och Mari Zetterqvist Blokhuis, Jump Club
Illustration: Hella Stening