Stökigt lite här och där

Helst vill jag helt bortse från gråskalor, vilket jag kommer att göra även idag när jag tänkte skriva om er hästmänniskors bilar.

Till det yttre så är en hästmänniskas bil alltid grå, oavsett vilken färg som står på registreringsbeviset, och som i verkligheten gömmer sig under all smuts och lera. Min egen bil är alls inget undantag från den regeln, även om min bil bara delvis är en hästbil och jag själv blott en fuskhästmänniska.

Naturligtvis så är bilen utrustad med en dragkrok som alltid sitter på plats, även om den nu skulle vara avtagbar. Man vet ju aldrig när man skall dra en hästtransport härnäst. Oftast är bilen en Volvo, även om förekomsten av SUV:ar och jeepar är klart överrepresenterade bland hästfolket. Att vara ”klimatsmart” är ganska svårt när man ska dra en häst i hästtransport.

Eftersom jag (som sagt) inte är en riktig hästmänniska så är bilderna i det här inlägget inte bilder på min egen bil, utan istället helt autentiska bilder från en riktig hästmänniskas bil. Det är en Subaru Outlander och sedan den gången jag åkte i den bilen så måste den vara både städad invändigt och tvättad. För så lite skit fanns det minsann inte i den då.

Det är det inte enbart det yttre som skvallrar om att bilen som man ser är en hästbil. Även insidan i en hästbil talar sitt tydliga språk. Bagaget är förmodligen fullt av hästtäcken, en ensam sporre utan rem, ett avbrutet spö samt delar till ett träns. I baksätet ligger det några smutsiga filtar, några tomma papper från chokladkakor, en pizzakartong samt en katalog från Hööks. I handskfacket så återfinns en nummerlapp samt en tio år gammal version av TR.

När jag åkte i bilen på bilderna så återfanns en kartong med Citodon som föraren satt på medan hon körde. Nog för att namnet på värktabletterna kanske antyder att ska sitta på dem, men det var inga stolpiller (trots att de låg på förarstolen) så effekten måste ändå ha blivit ganska liten. Däremot så var det så mycket bröte i bilen att sätet inte gick att flytta varken framåt eller bakåt.

Jag påstår inte att hästmänniskor är slarviga människor, inte fullt ut i alla fall. Jag skulle påstå att hästmänniskor snarare är ”selektivt slarviga”, för även om deras bil ser ut som sju svåra år (och en mindre tromb), så är ordningen inne i stallet oklanderlig. Där ligger minsann allting på rätt plats, och fan ta den som skulle stöka till ordningen där inne. Då åker man på en propp! Hästmänniskor är härliga…