Detaljkoll hos Peder och Lisen

Det stod snart klart att ett liv som tävlingsryttare på elitnivå kräver planering och noggrannhet i alla led. 
– Grundförutsättningarna för att få framgång på den här nivån är förstås en bra ryttare och en bra häst, men det räcker inte med det, inledde Peder. Man måste ha kontroll över alla detaljer.

Han började rundturen i sadelkammaren där väggarna är tapetserade med bett i alla upptänkliga former och skiftande material.
– Man testar och prövar olika bett hela tiden, men i slutändan hamnar man oftast på det vanliga tränsbettet. Ju längre man håller på med hästar, desto mer upptäcker man att det enkla är det som fungerar bäst.
Nosgrimmorna byts ofta, för att variera trycket från dem och förhindra långvarigt tryck på ett och samma ställe i hästens mun.

Allt läder smörjs noga och det ger utslag i lång hållbarhet, flera av träningstränsen är 30 år gamla. Sadlarna är av fransk tillverkning och lätta. Peder, med en matchvikt på 80 kilo, framhåller flera gånger hur viktigt det är att se till att utrustningen är så lätt som möjligt.
– Ett par av mina hästar är små, så det gäller att plocka bort vikt där det går, för att underlätta för dem.
Utöver utrymmen för all daglig utrustning finns en särskild tävlingssadelkammare, där allt som ska användas på tävling förvaras.
På väggen hänger en skoningstavla med schemat för varje häst. Även här gäller det att planera.
– Det är viktigt att hästarna inte är nyskodda precis till tävling samtidigt som de inte får ha fått för långa hovar.
Peder berättar att han följer med vad som händer i utvecklingen kring skoning, och ibland ber stallets hovslagare – Rebecca Giegold – att pröva någon nytt.
– Men oftast blir det så att vi återgår till det gamla vanliga. Det är som med betten, det beprövade visar sig ofta vara bäst.

Stallet har en öppen planlösning med möjlighet för hästarna att umgås, men samtidigt kunna vara ifred genom de murade väggarna mellan boxarna. Hästarna står på halm, för att ha bra sysselsättning och hålla igång tarmarna. Grovfodret består av hösilage, där man i år för första gången ska testa med lusern i silageform. De får alltid grovfoder före första kraftfodergivan, bland annat för att minska risken för magsår.
– Jag tillbringar mycket tid med att läsa på om foder och stämma av hur hästarna svarar på sin foderstat. Det handlar hela tiden om att göra tillvaron så optimal som möjligt för dem.

Det är öppet upp i nock i den äldre delen av stallavdelningen med glespanel på ena gaveln, för att få ett så bra och hästriktigt klimat som möjligt, det vill säga kallt. Skötselavdelningen ligger i andra änden och kan stängas av och värmas upp vid behov, så att hästskötarna får en behaglig temperatur att arbeta i.

Grevlundagården var ingen hästgård när Peder och Lisen köpte den, så genom åren har de fått bygga upp det som krävs för bra träning. Nu finns ridhus, stor hoppbana, skrittmaskin och många hagar. Gården ligger i ett backigt område och det finns skog runt om med goda möjligheter att rida ut.
– Hästarna i träning kommer ut i tre omgångar varje dag: i skrittmaskin, träningspass och i hage.
Träningen växlas mellan arbete på bana och turer med trav i backe och galopp på gräs. Tävlingshästarna får långledigt en period om året, med flera månaders hagvistelse.
– Vi har dem tre eller fyra tillsammans; tar av skorna och släpper ihop dem. Det går alldeles utmärkt och i de kuperade hagar vi har, behåller de konditionen väldigt väl trots att de vilar från träning.
– De mår bra av det mentalt och eventuella mindre skavander får en möjlighet att läka ut.

Peder, som har ett förflutet som fälttävlansryttare, poängterar vikten av god kondition hos hästarna och att tillämpa det som inom humanidrotten kallas ”peaking and tapering” i träningsupplägget. Det innebär att hästarna tränas fram till en viss nivå, då de har en bra grundkondition och har lärt sig vad de ska. Veckan fram till tävling får de bara lätt arbete.
– Istället för att vrålträna sista tiden före tävling låter jag dem ta det lugnt då. De longeras lite och joggas lätt för att hållas igång. Då blir de glada och sugna på att hoppa när tävlingsdagen kommer.

De olika underlagen på med fibersand ridbanan, en gräsbana i skogen och de branta backarna ger hästarna god träning av olika muskelgrupper. Även Peder tränar konditionen:
– Det är faktiskt det första jag gör på morgonen – kör ett träningspass. Sedan springer jag lite också. Det är viktigt att hålla sig i form och jag vill inte väga för mycket på mina små hästar.
– Om jag ska sammanfatta vårt upplägg kan jag säga att vi lever med en ständig utvärdering av vad vi gör och hur det fungerar. Det är omsorgen om detaljerna som kan vara avgörande för resultatet.