Lärde ut hemligheten bakom tävlingsunderlag

Karsten Koch och Oliver Hoberg är namn att lägga på minnet, om du inte redan känner till dessa giganter på underlag och tävlingsarenor. De åker från land till land i takt med världscupcirkusen, och däremellan anlägger de OS-banor.

Nu är de i Göteborg och delade generöst med sig av sina kunskaper till en workshop om ridbaneunderlag i Svenska Ridsportförbundets regi.

Historien om sanden och araberna är alldeles sann.
– Det var i Qatar, och jag bad beställarna av en ridbana ordna fram en lämplig sand. Men de misslyckades. Sanden från dynerna har alldeles för runda korn. Dessutom är alla lika stora, och den sanden binder inte. När jag sa att det blev tvungna att importera sand blev de rätt överraskade, berättade Oliver Hoberg för det hundratalet deltagarna på workshopen.

Vid ett besök inne i Scandinaviums arena berättade Karsten Koch och Oliver Hoberg hur de arbetar med underlaget och preparering.
– Underlaget vi har lagt in nu är från 2010, och mellan tävlingarna packas det ihop och förvaras i ett lager, sade Oliver Hoberg.

Underst ligger isen som täcks över med duk och frigolit, innan den fiberblandade sanden körs in. Lagret är 16 centimeter tjockt.
– Alla frågar hur mycket fiber det ska vara i sanden, men med bra sand behöver du inte mycket fiber alls, menade Oliver Hoberg.

Under onsdagen var underlaget ännu inte helt klart. Ryttarna fick tillgång till arenan, och det är ett bra sätt att se vad som behöver göras, enligt Oliver Hoberg.
– Då ser vi var det kan behövas mer vatten.

Det sista stora jobbet med underlaget görs på onsdagskvällen och natten.
– Det vi sen gör under tävlingsdagarna är bara akuta insatser, eller som Oliver Hoberg sade: ”Then it is only about emergency fixing”.