Så påverkas islandshästen

Det är första gången som islandshästen sätts under lupp i en avhandling. I den första studien undersökte Guðrún Stefánsdóttir sammanlagt 266 ston och hingstar, i samband med avelsvärderingen på Island. Man mätte puls, mjölksyra och röda blodkroppar hos hästarna efter att de genomfört ridmomentet – en sträcka på 2,9 km med en medelhastighet på 17,8 km/h.

Alla hästarna hade hög genomsnittlig puls och arbetade över mjölksyratröskeln. Stefánsdóttir kom även fram till att hingstarna hade lägre puls och mjölksyrakoncentration än stona, trots att hingstarna reds i högre hastighet.

I den andra studien ville Stefánsdóttir se hur krävande islandshästens tölt är, jämfört med trav. Åtta hästar deltog och de reds i långsam och snabb trav, respektive tölt. Studien visade att tölten kan vara mer arbetskrävande än trav, men att det behövs fler studier för att slå fast detta.

I den tredje studien mätte Stefánsdóttir belastningen hos islandshästar när de tävlar i flygande pass, som rids över 100 meter och där hastigheten ligger på cirka 10 m/s.
Pulsen och mjölksyrakoncentrationen var hög hos de nio hästar som fick genomföra ett passlopp. Efter loppet behövde hästarna mer än 30 minuter på sig för att återhämta puls, andning, mjölksyrakoncentration och temperatur.

Islandshästen, som är en relativt liten häst, rids oftast av vuxna personer – något som diskuterats inom sporten. Den fjärde studien i avhandlingen handlar därför om hur hästarna påverkas av ryttarnas tyngd. Hästarna reds med olika vikt, från 20 procent av sin kroppsvikt och upp mot 35 procent. Det var samma ryttare som red och viktökningen gjordes med blyvikter som sattes fast på sadeln.
Mätningarna visade att puls och mjölksyrakoncentration ökade i takt med ökad vikt hos ryttaren, och att även hästarnas ryggmuskulatur verkar spela en roll – ju bättre utvecklad ryggen, desto tyngre ryttare kunde de bära innan de nådde sin mjölksyratrsökel.

Källa: SLU