Stoet Draken tycker att två fölungar går lika bra som en

Fjortonåriga varmblodsstoet Shivan Dragons ägare Emelie Forsberg kan fortfarande inte riktigt tro att det är sant att ”Draken”, som stoet kallas sitt lugna och tålmodiga temperament till trots, bara accepterade att få en fölunge till utan att protestera ett enda dugg.
– Det är helt fantastiskt. Vi bara stod där med tårar i ögonen och tittade medan hon lät ”Calle” dia, säger Emelie.

Historien med det lyckliga slutet började med att Emelie fick nytt jobb, flyttade och stallade upp sina två dräktiga varmblodsston på Martina Krumlindes gård en mil söder om Vadstena i Östergötland.

Var lite oroliga
I slutet av maj fölade båda två utan några som helst problem. Ett par veckor senare var det dags för Martinas tyska halvblodssto ”Hella”.

– Vi var lite oroliga för hon var lite svår att förstå sig på och hade svårt för att lita på människor så vi var rädda för att hon inte skulle vilja veta av fölungen eller inte låta oss komma nära, berättar Emelie.

Efter att ”Hella” varit orolig i hagen och tagits in kissade hon enorma mängder, det visade sig senare att hon hade läckt fostervatten, och la sig ner för att föla. 

– Men hon var inte färdig och inte alls öppen tillräckligt, berättar Emelie.

Till slut syntes dock fosterhinnan och på veterinärens inrådan togs den hål på. Därefter fick tre personer hjälpas åt att dra ut fölungen.

– Det var svårt för han satt fast men till slut fick vi ut honom och Martina torkade honom torr. Hella reste sig och efterbörden släppte och när hon sedan lät fölet dia firade vi för vi trodde att allt hade gått bra, säger Emelie.

Blev dålig
Men på natten blev Hella dålig och veterinären fick komma. Något hade gått sönder inuti och trots att hon tillfälligt återhämtade sig blev hon ett dygn senare åter dålig. Denna gång fick hon kramper och hade så ont att det inte hjälpte med smärtstillande så till slut togs beslutet att hon skulle få somna in.

– Att köra i väg med ett sto som hade så ont med ett så litet föl vid sidan kändes inte som ett alternativ. Enligt veterinären var tarmen troligen rejält omvriden från magsäcken och bakåt, berättar Emelie.

Mitt i sorgen efter Hella började kampen för att hitta en ny mamma till Calle.

– Men ägarna till de ammor som vi fick kontakt med genom amma-jouren ville att fölungen skulle komma till dem och vi ville inte flytta på honom, säger Emelie.

Så i stället försökte de mata Calle med nappflaska. Men det ville han inte. Däremot gick han med på att dricka mjölkersättningen ur hink.

– Men även om han åt märkte vi att han behövde en mamma. Så till slut sa jag att vi testar med mitt sto Draken. Hon är så lugn och tålmodig med sitt eget föl så det kommer säkert gå bra, berättar Emelie.

Tycke det var helt naturligt
Och det gjorde det. Trots att ”alla” som Martina och Emelie pratade med sa att det skulle bli jättesvårt och att de skulle bli tvungna att använda brems och språnglinor bestämde de sig för att prova utan.

– Jag tog på henne grimma och grimskaft och när hennes egen fölunge stod och smuttade passade vi på och släppte in Calle också. Han gick fram för att dia och hon lät honom äta. Hon la inte ens öronen bakåt, pep inte, sparkade inte utan verkade tycka att det var helt naturligt, konstaterar en lycklig Emelie.

Efterhand lät de Calle vara mer och mer tillsammans med Draken och hennes stoföl och nu är de tillsammans natt och dag.

– Fölen är som syskon, de äter, leker och sover tillsammans och Draken betraktar dem båda som sina egna. Vi står och beundrar dem flera timmar varje dag, säger Emelie och konstaterar:

– Sagor som denna händer så sällan.