Så får du bukt med ogräset i hagen

Martin Niklasson är expert på växtodling på Hushållningssällskapet. Han har dessutom en del egna hästar och erfarenhet av hästuppfödning i mindre skala. Han kan se några olika lösningar på problemet.

– För det första måste man skilja på olika typer av betesmark, säger han. Är det ett naturbete, där det är olämpligt att köra med traktor och plog, eller är det ett bete på åkermark? Det är även viktigt att kontrollera om det finns någon typ av EU-stöd för marken, då begränsar det ofta vad man har möjlighet att göra.

Martin Niklasson är agronom och växtodlingsrådgivare. Foto: Privat

Om det är ett bete på åkermark utan särskilda stöd finns det en hel del du kan göra för att slippa ogräset.

– Principen är att ogräset gynnas när det saknar konkurrens. Eftersom hästarna inte äter ogräs kan det bre ut sig om de äter upp det omgivande gräset, förklarar Martin. Därför måste man hålla ogräset nere till samma nivå som gräset så att det inte har ett försprång. Kan man sen stimulera grästillväxten genom att till exempel göda så blir det svårare för ogräset att få fäste.

Plöj vart fjärde till fente år
Om ogräset tagit fäste och man vill göra allt på det rätta sättet så får man plöja och så in en betesblandning. Om man gör det vart fjärde till femte år så håller man betena hyfsat ogräsfria.

– Sen kan man fuska, fortsätter Martin. Fusk innebär för det mesta bekämpningsmedel av olika slag. 
Martin  betonar att om man vill gå den vägen är det viktigt att man följer alla regler och bestämmelser. Den som hanterar dessa medel ska bland annat ha gått en kurs på några dagar. 
– Det är potenta ämnnen som kan bli farliga om man hanterar dem fel. Men rätt hanterade kan de vara bra, säger han.

En del av kunskapen som krävs är förstås att använda rätt medel beroende på vad du vill ha bort och vilken effekt du vill ha. Ibland är det läge att använda ett medel som tar selektivt. Ska man plöja och så om kan man välja att spruta med glyfosat som tar allt.

Karenstid vanligen två veckor
De olika kemikalierna har olika karenstider också, men det vanligaste är att hästarna kan beta på marken efter i storleksordningen två veckor.
– Det är ungefär samma tider som gäller för livsmedel, förklarar Martin. Om en gurka är besprutad kan den säljas i butik efter ungefär två veckor. Då ska det inte finnas några restsubstanser. Det är kemikalieinspektionen som granskar och sätter karenstiderna. Jag kan förstå att en del tycker att det verkar lite osäkert, men om man själv inte äter 100% ekologiskt så är det så det går till.

En blommig hage är vacker men inte särskilt ätbar. Foto: Kajsa Ekedahl

Det finns några extra besvärliga ogräs som är vanliga i hästhagar. Ett sådant är nässlor.
– Nässlor trivs i näringsrik mark, så det är ju egentligen rätt bra, säger Martin. Får man bara bort själva nässlorna har gräs bra förutsättningar för att växa där.

Det kan gå att få bort nässlor genom att slå flitigt, men de har extremt mycket frö per planta. De måste alltså slås innan de får frö – och det kräver flera slagningar per säsong.

Skräppor är ett gisselogräs. Har man väl fått in skräppor är det svårt att bli av med dem. Fröna är grobara i hela 20 år. Finns det möjlighet är det bästa manuell bekämpning där du gräver upp varje planta och är noga med att inte ge dem möjlighet att fröa av sig. Är det för många är det bästa att slå ofta så de aldrig får fröställningar. Att plöja upp och så in kan göra nytta, men finns det kvar frön så kommer de igen. Därför kan det lätt bli ett evighetsarbete att få bort dem.

Smörblommor är svåra
Även smörblommor kan vara svåra att få bort. De är dessutom giftiga för hästar i färskt tillstånd, men det är ovanligt att hästar äter dem. Istället står de kvar och brer ut sig när gräset är nedbetat. Att slå, spruta eller plöja upp och så in igen är de metoder som gäller.

Baldersbrå och kamomill är rätt lika. Det är ett typiskt förstaårsogräs, det blir alltså mer första året på en insådd vall, och minskar sen. Den är inte giftig och sprider sig inte aggressivt så den är egentligen inget större problem. Detsamma gäller svinmålla som ofta kommer första året. Den äter hästarna och även människor kan äta den – så den ska du inte heller bekymra dig så mycket över.

Ett större problem kan veketåg, som växer där det är fuktigt, vara. Det finns inget selektivt ogräsmedel som tar bara den, så vill man använda sig av kemikalier måste man spruta ner allt i det området. Ett knep kan vara att slå ner dem sent på hösten eller vintern. Då kan det komma ner vatten i stjälkarna, som sedan fryser.

Men om man ska så in betet på nytt, vilka grässorter ska man då välja? De vanligaste grässorterna är timotej, ängssvingel, rödsvingel och ängsgröe. Timotej växer snabbast och kan vara en bra bas, särskilt om du vill släppa på hästarna relativt tidigt efter sådd. Rödsvingel kommer efter ett tag och är torktålig, så den är bra att ha för att ha något som växer under torrperioder.Även ängssvingel är hyfsat torktålig och trivs i de flesta jordar. Ängsgröe är ännu lite långsammare. Den växer som jordgubbar i revor – fast revorna är under marken. Det gör ängsgröe till en bra växt på ställen där hästarna trampar mycket. Rotnätet blir som en markarmering.

Denna text publicerades första gången på tidningenridsport.se den 1 juli 2016. Texten är faktagranskad inför återpubliceringen.