”Jag har världens bästa jobb”

Året var 2006 och SVT:s sportreporter Maria Wallberg gjorde sin första ridsporttävling i tjänsten. Det var under Stockholm International Horse Show i Globen. Då var hon intervjureporter.
– Nu för tiden är de internationella tävlingarna i Stockholm och Göteborg årliga höjdpunkter som jag har inskrivna i almanackan, säger Maria Wallberg, 35. 
– Sedan några år tillbaka är jag lyckligt lottad som får jobba med all SVT Sports ridsportbevakning både som reporter och kommentator.

Hon bor i hus i Vallentuna utanför Stockholm tillsammans med sin sambo Markus, deras gemensamma dotter Olivia och bonusdottern Kajsa. Dessutom väntar paret smått igen med beräknad nedkomst i mars. 

Nu känns journalistyrket självklart för Maria Wallberg. Men innan hon gick den 3-åriga journalistutbildningen i Australien hade hon andra drömmar.
– Som riktigt liten drömde jag om att bli delfinskötare. Jag har alltid älskat vattnet och delfinen är ett av mina favoritdjur. Men när jag väl kom i den åldern att jag började tänka på mitt framtidsyrke på allvar var jag rätt bestämd. Jag skulle bli polis eller journalist.
– Likheten mellan de båda yrkena är väl alla möten med människor vilket jag älskar och att man åker till jobbet utan att riktigt veta vad arbetsdagen kommer att innehålla.

Innan hon utbildade sig arbetade hon bland annat som kamratstödjare/elevassistent på en högstadieskola, i restaurangbranschen och som växeltelefonist. Livet som sportreporter testade hon på redan under utbildningsåren då hon skrev lite sportartiklar. Hon hann också med att arbeta med lokal-tv under utbildningsåren. 

Att vara reporter och/eller kommentator – ofta i direktsänt tv – ställer sina krav. Maria Wallberg pratar om adrenalinpåslag och kickar när hon beskriver sitt jobb. 
– Jag får samma adrenalinpåslag när jag står vid sidlinjen som jag fick när jag själv tävlade i olika sporter. Att jobba med sport som alltid varit ett av mina största intressen är en lyx. Jag är barnsligt förtjust i mitt jobb och tycker att jag har världens bästa jobb. 
– Eftersom jag jobbar både som reporter, programledare och kommentator och bevakar flera olika sporter så varierar mina arbetsuppgifter, alla roller har olika utmaningar och det är verkligen aldrig tråkigt att gå till jobbet.

Hur förbereder du dig inför en sändning?
– Förberedelserna varierar beroende på vad jag ska göra men det handlar om att läsa på om ryttare, hästar, deras bakgrund och senaste resultat, prata med ryttare, tränare med mera. Min uppgift under en sändning är att guida tittaren genom tävlingen, ge förutsättningarna, presentera ryttaren och komma med bakgrundsinformationen. Sedan står våra experter för detaljstudierna och analyserna.
– Det ligger också en stor utmaning i att se till att programmet tilltalar en så bred publik som möjligt. Innehållet ska attrahera både de initierade och den som tittar på ridsport på tv för första gången.

Vad är speciellt med att jobba med ridsportbevakning?
– Det är oerhört roligt. Det är ju så många olika grenar att bevaka som alla har sin egen charm. Samtidigt är det mäktiga samarbetet med hästen något som förenar grenarna. Att se ett ekipage lyckas tillsammans är en häftig känsla, teamwork i dess bästa form.

Vad har du lärt dig under dina ridsportuppdrag?
– Det häftiga med det här jobbet är att man aldrig är fullärd, det finns alltid ny information att ta in, vilket också kan vara svårt i förberedelsefasen inför ett jobb det är lätt att fastna i fakta och statistik-letande. Varje uppdrag innebär ny kunskap av något slag och det är väldigt kul att jobba tillsammans med våra expertkommentatorer som alla är som levande lexikon, ovärderliga när det handlar om spännande fakta.

Hon har bevakat många internationella mästerskap på plats och minns Sveriges EM-brons i hoppning och EM-silver i fälttävlan 2013 med extra stor värme. När det kommer till tråkiga minnen är det Rolf-Göran Bengtssons snopna sorti ut ur OS 2012 som hon minns bäst. Hans Casall hade fått ett balltramp och ströks innan den individuella semifinalen. 
– Gränsen mellan succé och misslyckande är många gånger så otroligt liten i sportens värld. Till viss del är det väl det som gör sport så spännande. Samtidigt får jag ibland ont i hjärtan när man ser någon misslyckas. Efter år av förberedelser, hårt jobb och visualisering mot ett slutmål så kan ett minimalt misstag rasera allt inom en hundradels sekund.

När hon är ledig tillbringar hon sin tid med familjen och vänner.
– Vi har ett lantställe i Roslagen dit jag gärna åker när jag är ledig.

Har du några dolda talanger som få känner till?
– Litet sömnbehov, haha. Jag vet inte om det är någon dold talang men det har räddat mig många gånger.
Om du skulle beskriva dig själv – vad skulle du säga då?
– Jag hoppas att människor runt omkring mig ser mig som en glad och snäll prick som är nyfiken på livet och som bryr sig mycket om nära och kära. Min sambo skulle säga att jag är tidsoptimist….