Kapten Aronsson vill till Rio

Agneta Aronsson har varit Strömsholm trogen sedan 1988 då hon började att arbeta på ridskolan där. Men även innan dess tillbringade hon många månader på riksanläggningen. 62-åringen har fått sin egen utbildning där och har gått den klassikern Långa kursen.
– Jag började arbeta med gymnasiet på Strömsholm när det startades. Charlotte Haid-Bondergaard var en av eleverna i den allra första årskullen, säger Agneta Aronsson. 

Engagemanget för paradressyr fick hon redan på 1970-talet. Hon följde med vännen och ridsportprofilen Ulla Ståhlberg till NM i grenen av en slump för att hjälpa ryttarna på mästerskapet. Och på den vägen är det.
– Många hade ridit för terapeuter och sjukgymnaster innan. Men för mig var de ryttare och inget annat. Jag undervisade dem på samma sätt som jag undervisar alla andra, säger Agneta Aronsson. 

Hon är 62 år och har följt sportens utveckling länge och sedan mitten på 1980-talet har hon varit tränare för det svenska landslaget i paradressyr. Eftersom det är en olympisk gren har hon också titeln förbundskapten, till skillnad från ledarna för de icke-olympiska grenarna. En av de mest avgörande sakerna för sportens utveckling är att pararyttarna har gått från att rida på lånade hästar vid mästerskap till att numera ha sina egna hästar. 
– Svenska ryttare hade fördel av det tidigare systemet. De hade ofta en bakgrund på ridskola med vana att rida olika slags hästar. Nu gäller det också att ha ekonomi att köpa sig en bra häst som passar. De flesta hästar i sporten är riktigt fina dressyrhästar, säger Agneta Aronsson som är uppvuxen i Karlstad och var en typisk ridskoletjej som tillbringade all sin lediga tid i stallet. 
– Vi var ett gång där många har gått vidare och jobbat med hästar, bland annat Harriet Berghult, Lars Delling och Elisabet Lundholm. 

Men hon fyller sina arbetsdagar med så mycket mer än att leda paralandslaget. Hon undervisar på flera av Strömsholms olika utbildningar, bland annat gynmasiet, hippologprogrammet med inrikting ridlärare och olika distanskurser. Dessutom är hon utbildad dressyrdomare upp till GP, utbildar dressyrdomare och är B-tränare i dressyr. 
– Att arbeta med många olika saker ger mig inspiration, säger hon. 

Liksom många andra ridlärare och ridinstruktörer i Sverige är hon skolad av Pelle Fresk i hoppning och Bo ”Bosse” Tibblin i dressyr.
– Bosse har varit min mentor och lärt mig oerhört mycket, säger Agneta Aronsson. 

Sedan 1989 är hon sambo med Ulf Wilken – välkänd i ridsportkretsar efter många års arbete på Svenska Ridsportförbundet, chef på Strömsholm och numera medlem i Internationella Ridsportförbundets kommitté för paradressyr. Paret bor i gamla chefsvillan på Strömsholm och har också tillgång till det tidigare chefsstallet där de har en handfull hästar. Agneta Aronsson rider en eller två hästar varje dag och tävlar lite grann. Hon har tävlat upp till och med Intermediaire. 
Det blir aldrig för mycket häst?
– Nej, vi håller på med så många olika saker kring hästarna. Det är det som är så spännande, att det finns så många olika dimensioner i ridsporten. Jag ser ridsporten från så många olika perspektiv. 

Men det finns ändå tid till lite annat, bland annat hennes två borderterries, att gå och lyssna på livemusik och springa ett par gånger i veckan.  
– Och när jag var ung var jag road av kläder och ville bli designer. Men sedan var jag så icke-konstnärlig. Jag kunde inte få ner de kläder jag ville designa på papper. Men jag jobbade en del som skräddarlärling. 

Om hon och några svenska paradressyrryttare får biljetter till OS i Rio de Janeiro nästa år återstår att se.
– Det är vårt mål, men vi får se hur det blir.