”Jag har upplevt fantastiska saker”

Det har gått en dryg vecka sedan Margareta Algotssons uppfödning Fairnando, kvalade till EM och OS i Italien. På samma tävling kom en annan av hennes uppfödningar, Judy, sexa i CIC***. Framgångssagan för småländskans uppfödningar fortsätter och fortsätter och fortsätter…
– Det jag tycker är roligt är att föda upp en häst och följa den hela vägen, att göra alltihop från början, att ha ett sto, välja hingst och drömma om vad det kan bli av avkomman, säger Margareta Algotsson.

Hennes största framgång som uppfödare hittills är när Wega tog OS-silver i London 2012 tillsammans med dottern Sara Algotsson Ostholt. Efter det fick Margareta Algotsson flera stora bud på skimmelstoet – och det var inte första gången folk drog i hennes hästar. Men till skillnad från många andra har Margareta Algotsson konsekvent sagt nej till att sälja sina stjärnor.
– Vi håller på med en sport som kräver att man har ett bra material. Vi måste ha bra hästar. Varför ska man då sälja de bra hästarna när man väl får dem? Det är svårt att få tag på hästar på högsta nivå. Dessutom vet man vad man har om man har haft hästen från början, säger hon.

Då och då har hon dock sålt en häst.
– Ibland blir det för många hästar. Det gäller ju att hinna med dem också, säger hon.
Nu finns det 17 hästar hemma på gården i Körningsven mellan Kalmar och Nybro i Småland, några av dem är dottern Linda Algotssons. Men hon har också två hästar  hos sin mellandotter Sara Algotsson Ostholt i Tyskland. Sara Algotsson Ostholt har också lånat ett sto till avel av sin mamma. I år blir det inget föl på gården och endast ett sto ska betäckas.

Margareta Algotsson har inte köpt en häst sedan den lilla Princess Fair inhandlades som 3-åring i slutet på 1970-talet. Stoet blev sedan mamma till tre OS-hästar; Stand By Me, Robin des Bois och La Fair samt världscupfinalvinnaren My Fair Lady.
– Jag hade ett annat sto som fick avlivas efter att ha skadat sig vid en betäckning. Jag ville ha ett sto efter fullblodshingsten Prince Fair eftersom de avkommor jag hade sett efter honom hoppade så bra. Om inte den olyckan hade hänt hade jag aldrig köpt Princess Fair utan förmodligen fortsatt att avla på det andra stoet.

Margareta Algotsson, som har ridit junior-SM i hoppning, tävlade Princess Fair i medelsvår hoppning och en del terränghoppning innan dottern Linda Algotsson tog över.
– Det var genom terränghoppning vi fick upp ögonen för fälttävlan. Vi tyckte att det var så roligt, inte minst för hästarna.

Förutom alla framgångar på internationella mästerskap har hennes uppfödningar vunnit otaliga internationella tävlingar, tagit mängder av SM-medaljer och vunnit Breeders fler gånger än vad Margareta Algotsson kan minnas. Vilka är dina tre största framgångar som uppfödare?
– Ett OS-silver är ju fantastiskt, det kan man ju inte klaga på, och att dessutom ha moder och avkomma tävlande i samma OS genom Wega och La Fair. Och Stand By Mes framgångar, han är en av de mest framgångsrika SWB-hästarna internationellt alla kategorier. Och när My Fair Lady vann världscupfinalen.

Margareta Algotsson fyller 61 år i år och är gift sedan unga år med Bo-Christer Algotsson. Hon har tre döttrar och fyra barnbarn. Dottern Linda Algotsson har sin bas hemma på familjegården där det sedan några år tillbaka också finns ett väl tilltaget ridhus. Margareta Algotsson arbetar på bank i veckorna och tar framförallt hand om hästar och stall fredagar, lördagar och söndagar när det är tävlingar för dottern. Margareta Algotsson lägger också mycket tid på terrängbanan hos hemmaklubben, Ridklubben Udden.

Men så många tävlingsbesök blir det inte nu för tiden.
– Jag hinner inte riktigt. Men det är klart, några tävlingar vill jag försöka åka på varje år.
Hennes avelsfilosofi för att få fram bra fälttävlanshästar är ganska enkel:
– Jag har bara använt hopphingstar för jag tycker det är så viktigt att fälttävlanshästar hoppar bra. Dels som en säkerhetsgrej i terrängen men också för att de ska klara av sista dagen. Och så vill jag gärna ha ganska mycket fullblod i dem. När de kommer upp i de långa tävlingarna på tre- och fyrstjärnig nivå behöver de ha en extra växel.
Vad tycker du om sportens utveckling?
– Banorna har blivit bättre och bättre och det är bra. Samtidigt tycker jag att reglerna har blivit onödigt krångliga på alla nivåer, inte minst för ponnyer. Det är så mycket regler som svåra att begripa. Jag tror att det gör det svårt för många att ge sig in i sporten och det är tråkigt.
– Själv har jag upplevt fantastiska saker genom sporten. Bara alla dessa vackra miljöer man har fått besöka. Och jag tycker fortfarande att det är roligt att gå ut i stallet till mina hästar varje dag.

Margareta Algotssons mest framgångsrika uppfödningar:
Stand By Me (val f 1990 e Stanford u Princess Fair e Prince Fair xx). Två individuella EM-silver, seger i världscupfinal, fyra i lag på OS.
My Fair Lady (sto f 1992 e Testarossa u Princess Fair e Prince Fair xx). Seger i världscupfinal, gått EM och VM för Sverige.
Robin des Bois (val f 1989 e Robin Z u Princess Fair e Prince Fair xx). Gått OS, VM och världscupfinaler.
La Fair (sto f 1997 e Labrador u Princess Fair e Prince Fair xx). Fyra i lag på OS.
Wega (sto f 2001 e Irco Mena u La Fair e Labrador-Prince Fair xx). Individuellt OS-silver, EM-fyra och OS-fyra i lag.
Judy (sto f 2000 e Cortus u Minelli e Magini-Testarossa). Har varit med på hög internationell nivå sedan flera år, har dock inte gått några mästerskap.
Fairnando (val f 2005 e Cardento u Fairlisia e Dalby Jaguar xx-Prince Fair xx). Kvalade nyligen till OS i Rio.