”Våga prova att bli officials”

– Det var en slump att jag trillade in på det här, säger Christina Klingspor om sin karriär som internationell funktionär inom fälttävlan.

53-åringen siktar på sitt andra OS i Rio de Janeiro i augusti. Det första gjorde hon i Hongkong 2008 då hon var säkerhetsansvarig för en zon under terrängdagen. Exakt vad hon ska göra i Rio vet hon inte, men det är tänkbart att det blir något liknande som i Hongkong. Hon ska också vara medlem i Ground Jury på YREM och trestjärniga Bramham, teknisk delegat i Portuglas Berocca, hålla i vidareutbildning för dressyrdomare i Japan och har rivstartat året med att vara i Chile och övervaka en kvaltävling till OS.
– Jag tänkte aldrig att det skulle bli så här. Det har bara trillat på, säger Christina Klingspor.

Hon räknar med att ha över 20 internationella och nationella uppdrag under 2016. Och vid sidan om det har hon en stor familj att ta hänsyn till, driver företag inom rekryteringsbranschen och ett inackoderingsstall med 20 hästar. Hon har också två egna hästar som hon rider, en 5-årig valack e Cartier och ett 10-årigt sto e Akribori.
Christina Klingspor är en klassisk svensk hästtjej som började sin bana på Lidköpings Ridklubb som 7-åring.
– Jag följde med min syster som red där. Det var bara stora halvblod och jag var livrädd. Men jag vågade inte sluta för alla mina kompisar var där och red, säger hon. Och jag bara älskade hästar.

En annan tjej som hängde i stallet var Anna Hilton, de är jämngamla och gick i parallallklass. Hilton valde sedan att satsa fullt ut på fälttävlan och flyttade till England. Hon har ridit flera mästerskap för Sverige, senast VM 2014. Flickorna blev kompisar och har fortfarande kontakt. De fick en hästfostran som präglades av den gamla militära kulturen med profiler som Måns Alexandersson och Jonas Lindgren som lärare.
– Det var den äldre skolan, det var manskapssadlar, ordning och reda. Men jag gillade det och är glad och stolt över att jag fostrad in i den kulturen, säger Christina Klingspor.

Hon fick så småningom en egen ponny av sina föräldrar och hade några roliga ponnyår. Men efter gymnasiet ville hennes föräldrar att hon skulle studera.
– Jag är oerhört tacksam över att jag fick de åren med min ponny, säger Christina Klingspor som själv också har varit ponnymamma med två tävlande döttrar.

När hon sedan gifte till sig en familj med fyra barn hamnade andra saker än tävlande i fokus. Ryttarkarriären innehöll också en tid på K1 i Stockholm och på Hovstallet där hon höll till under sina studier i beteendevetenskap samt ett år som elev hos den amerikanske hoppgurun George Morris i slutet på 1980-talet.
– Det var häftigt och något helt annat än den hästmiljö jag kom ifrån, säger Christina Klingspor.

Det var genom sina kontakter med K1 som hon halkade in på att ha en annan roll under tävlingar än ryttare. Inför VM 1990 i Stockholm hölls det testtävlingar som behövde funktionärer och hon ställde upp. Och någonstans under den perioden blev hon uppringd av Gustaf Nubleaus som undrade om hon kunde tänka sig att göra en insats för svensk fälttävlan. Antalet tävlingar i Sverige ökade och det behövdes folk som funktionärer och andra roller. Hon fick frågan om hon kunde tänka sig att vara controller på en internationell tävling.
– Jag hade ingen aning om vad det innebar, men tackade ja, säger Christina Klingspor som vid den här tiden också var nationell dressyrdomare.
– Jag började döma på de internationella tävlingar som fanns i Sverige då.
Resten är historia.
Det finns ytterligare en svenska med stort inflytande i internationell fälttävlan genom Katrin Norinder.
– Vi har en bra, professionell relation. Hon gör ett fantastiskt jobb i den utsatta position som hon har.

Hon beskriver sig själv som en rak problemlösare med höga krav på sig själv och andra. Och allt går i ett rasande tempo.
– Mina höga krav och rättframhet uppskattas inte av alla. Jag kan nog uppfattas som ganska skarp. Men jag har ett stort hjärta och har svårt för orättvisor. Visst förstår jag att allt inte kan vara rättvist, men att det i alla fall ska vara så rättvist som möjligt är ett rättesnöre för mig. Jag är inte heller rädd för att ta konflikter.
– Och så har jag lätt för att ta kontakt med folk. Jag har blivit väldigt rik på vänner genom mina uppdrag. Och de har tagit mig runt hela världen – Indien, Australien, Sydamerika, USA, Japan, Nya Zeeland. Jag kan verkligen rekommendera andra som är sugna och nyfikna att våga prova att bli officials. Det är ett bra sätt att vara kvar i sporten även om man inte tävlar.

Vid sidan om sina verksamheter och FEI-uppdrag hinner hon inte med så mycket mer än sin stora familj och sina hästar. Men hon nämner ändå trädgård och teater som två stora intressen.
– Om jag fick leva om mitt liv skulle jag nog bli skådespelerska. Jag älskar teater och går på teater så ofta jag kan. Jag spelade teater i skolan och gillar att spexa och showa när jag får chansen. Jag tror att jag är bra att gå in i olika roller.
– Och så har jag ganska sjuk humor. Humor överhuvudtaget är viktigt för mig.

Hon tror att svensk fälttävlans stora utmaningar inom den närmaste framtiden är ekonomin och att rekrytera nya funktionärer.
– Det blir dyrare och dyrare att ordna tävlingar. Och det är svårt att hitta folk som vill arbeta ideellt som funktionärer. Men vi måste ju ha kvar de tävlingar vi har i Sverige om sporten ska kunna fortsätta satsa. Den satsning som Hovdala gör nu är jätteviktig.
– I andra länder är det ofta business runt tävlingarna med ett företag som bygger terrängen, ett annat som sköter blommorna och så vidare. Men det kostar och vem ska betala.
Internationellt är det säkerhetsarbetet och kampen med att få vara kvar som olympisk gren som är de stora utmaningarna, tror hon.
Vad gör du om tio år?
– Jag tänker ett år i taget. Det räcker. Men jag hoppas att jag och mina nära och kära mår bra och får vara friska.
Vad är det roligaste du har varit med om under dina år som official?
– Det roliga är att man egentligen aldrig vet vad som kommer att hända och vilka människor man kommer att möta. Och de här uppdragen kräver att jag håller mig alert och motiverad. Den dagen jag inte är det längre ska jag sluta.

Fakta/Christina Klingspor
Ålder: 53 år.
Bor: Mariefred, kommer från Lidköping. 
Familj: Gift och har två egna barn, 20 och 21 år, fyra vuxna bonusbarn och ett bonusbarnbarn som föddes i september. 
Arbete: Beteendevetare som driver eget konsultföretag inom rekryteringsbranschen, driver inackoderingsstall med 20 hästar. 
Utbildning: Magisterexamen inom beteendevetenskap samt en del enstaka kurser i miljövetenskap.
Roll i ridsporten: Internationell official i grund jury i fälttävlan, internationell teknisk delegat på en- och tvåstjärnig nivå i fälttävlan, nationell dressyrdomare.
Bakgrund: Började den klassiska vägen på ridskola, Lidköpings ridklubb, på 1970-talet, tävlade upp till och med medelsvår nivå i dressyr, hoppning och fälttävlan innan familjelivet tog över. Har haft flera anställning inom HR på IT- och spelföretag.
Intressen: Trädgård och teater.
Kuriosa: Har varit hos den amerikanske hopplegendaren George Morris som elev ett år. En riktig teatermänniska som älskar att spexa. Barndomsvän med Englandsbaserade Anna Hilton, flerfaldig mästerskapsryttare i fälttävlan. 
Aktuell: Har flera internationella uppdrag under 2016, bland annat på OS i Rio och medlem i Ground jury på YREM 2016.