Fullkomlig lycka med Corlandus i Scandinavium

Året var 1989 och platsen Scandinavium i Göteborg. Jag var utsänd av tidningen Ridsport att bevaka World Cup-finalen i dressyr. Det var idel stjärnor i startfältet men mest lysande av dem alla; Margit Otto Crepín på magnifike Corlandus. Jag satt på ryttarläktaren när Marit och Corlandus tog arenan i besittning och påbörjar sin küruppvisning.

Allt var magnifikt; musiken, hästen, ryttarinnan. Jag satt som förhäxad och sög i mig varje steg, varje rörelse, varje ton i uppvisningen. Den mäktige, ädle Corlandus med filmstjärnevackra Margit i sadeln var en upplevelse att skåda. Rörelserna var så uttrycksfulla, så vackra och ekipaget så samspelt och elegant att jag satt som i trans och bara njöt. När Margit gjort byten i varje på medellinjen och svängde vänster vid bokstaven C passade hon på att avfyra ett bländande leende åt huvuddomaren William (Bill) Hamilton som var ordförande för kollegiet. Bara det!

Hon red en GP-Kür med hög svårighetsgrad och massor av finesser utan att det såg det minsta jobbigt ut. Det där leendet mot huvuddomaren illustrerade verkligen kvalitén i ritten. Margit njöt förmodligen lika mycket som åskådarna. När hon sedan avslutar uppvisningen efter slutor över medellinjen i passage och gör halt och hälsar bryter jublet lös. Alla applåderar och visslar för att hylla ekipaget som gjort finalens absolut bästa uppvisning. Alla utom jag. Jag satt som i min egen bubbla och kunde inte ens förmå mig applådera! Att man kan bli så tagen av en dressyruppvisning är en upplevelse och ett minne för livet. Sånt man aldrig glömmer.

Att jag sedan fick följa med Margit till stallet och klappa Corlandus blev förstås rena julafton. Jag var, som man säger idag, ”starstruck”. Världens bästa häst och världens bästa dressyrryttarinna, båda på en gång. Lyckan var fullkomlig.

Corlandus var samtida med storheter som Rembrandt och Gauguin de Lully. Han var född 1976 e Cor de la Bruyere – Landgraf I.

Här kan du uppleva ritten igen: