Minnesvärt första möte med Totilas

Totilas i Sverige är en engångsföreteelse till dags dato. Svensk publik har aldrig haft chansen att se den svarte gå ett Grand Prix-program här men hösten 2008 gästade han Flyinge. Det var innan hypen var ett faktum men de få åskådarna på Flyinges internationella CDI3*-tävling fick vara med om början på sagan.

Det är alltid svårt att tala för andra men vi var nog många som förundrades över det vi fick se i Lilla Rundan från Edward Gal och Totilas. Det var inte det att poängen rusade i skyn, nej Mariette Withages satt som domare och såg till att alla höll sig i schack.

Men den kraftutvecklingen parat med otrolig mjukhet i rörelserna och inte minst, skritt genom kroppen och ner på långa tyglar efter den avslutande halten. Det imponerade, stort och mycket. Ryktet om en otrolig lilla rundan-häst hade föregått honom, holländska medier surrade redan och det fanns ett antal filmer på honom men ingenting kunde förbereda mig på verkligheten. Få hästar har haft så mycket ”blivande superstjärna” skrivet över hela sin air som Totilas.

Lilla Rundan-klasser kan ofta bli krampaktiga uppvisningar, hästar nyligen etablerade eller tvingade till en nivå de knappt klarar. Här kom en häst som lekande lätt excellerade i alla övningar och visade att nästa steg redan var på plats, det var verkliga uppvisningar även om procenten inte talade det språket.

Så fort Edward red runt staketet i stora Hallen stod håret på mina armar rakt upp. Den Hollands-baserade finska marknadsföraren Maucca Kärki låg bakom att Edward Gal och hans partner Hans-Peter Minderhoud valde Flyinge som ett stopp på vägen i Totilas karriär. Det är jag henne evigt tacksam för. Få hästar har berört mig lika mycket som Totilas med sin utstrålning och Edward Gals osynliga hjälper, stilla sits och totala lugn bidrog till den vackra silhuetten.

Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig någonsin känt tveksamhet inför Totilas storhet. Hans rörelsemönster har diskuterats fram och tillbaka på nätet. Den som vill dissekera, plocka isär och hitta fel kan alltid göra det. Det ligger inte för mig.

Totilas är den häst som genom åren mest illustrerar ”power grace”, uttrycket Jan Brink myntade för Falsterbo-dressyren. I Flyinges Stora Hallen vände sig Maucca om, när Edward och Totilas ridit in och teaterviskade: ”Det var denna här jag menade”, på sin finlandssvenska. Då var jag redan för evigt förälskad i en svart hingst som blev dressyrvärldens första multikändis och huvudfigur i en veritabel grekisk tragedi.

Så här skrev Kim C Lundin i Ridsport, oktober 2008:
”Hur stilig IPS Tango än var så kan det inte hjälpas – de flesta hästar bleknar lite i jämförelse med Moorlands Totilas, en kolsvart skönhet med enorm utstrålning. När Edward Gal red in på den häst, som redan som 8-åring har mer än tio filmer på Youtube uppe, då fick undertecknad gåshud. Innan Edward Gal äntrade banan i lördagens S:t Georg klass hade han genom att visa Totilas runt banan, demonstrerat lite av sin spektakulära hästs kvalitéer.

Uppvisningen i sig var inte sämre den: lydigt, mjukt, avspänt, exakta avvägningar i alla rörelser. Totilas har ett fantastiskt svävmoment i sitt travarbete, aktiva bakben och mycket uttrycksfulla framben. Han är en definition av uttrycket – i uppförsbacke – hela tiden och det utan synbar spändhet som så ofta på högelastiska hästar. Ingen häst kunde vara mer lämpad för svår dressyr. Efter ritten fick ekipaget stående ovationer av en förälskad publik. Domarsiffrorna från det internationella kollegiet var helt i olympisk klass – det vill säga relativt låga. Två nior blev det i alla fall för fina skolor och totalt 72,5 procent för något som föreföll helt felfritt.

Edward Gal och Totilas gick inte att rubba, de gjorde en om möjligt bättre uppvisning dag två. Kanske även domarna medverkade i lördag kvällens festmiddag för de verkade ha lossat på poänghämningarna. Totilas belönades med 75,95 procent och ritten betygsattes med elva nior varav Edward själv fick tre stycken. Niorna föll ut i både trav och galopp-programmet då Totilas är en häst utan någon dålig gångart.
– Toto har inga dåliga sidor, han är ett rent nöje att rida, bekräftade Edward Gal. Vi tävlar cirka en gång i månaden, hemma tränar vi mest grundläggande saker för han har så lätt för att lära sig att man aldrig behöver nöta.”