Svenska nationalsången spelades sju gånger

Det var november 1986 och vi befann oss på internationella ponnyhoppningar i Hannover. Det är en tävling som jag aldrig glömmer. Jag hade förmånen att få vara där och se svensk ponnyhoppning, när den var som bäst någonsin. Det svenska laget hade vunnit EM-guld i San Remo tidigare under året. Nu var hela gänget samlat här på de stora tävlingarna i Hannover för att kämpa om placeringarna i svår konkurrens med ytterligare ett femtiotal av Europas bästa ponnyekipage.

De svenska ryttarna var Robert Eskilsson/Super Tramp, Linda Andersson/Glendale Ambassador, Diana Muskantor/Super Troper, Helena Lundqvist/Möingegårdens Napoleon och Anna Heed/Fandango.
Det var sex ponnyklasser plus den prestigefyllda nationshoppningen. Våra svenska ekipage vann alla klasserna! Glädjen var stor i svensklägret och lyckliga ponnypappor turades om att bjuda på överdådig supé varje kväll. (Ja, det var faktiskt mest ponnypappor på den tiden).

Första klassen, 1.25-hoppning: Robban och Super Tramp etta, Diana och Super Trouper tvåa.
Nästa var en hoppklass med bedömning B:2 och Helena och Nappe kom in som ett spjut och snurrade runt banan på oslagbar tid.

På kvällen en showklass med ponny/storhäst över parallella banor, ett slags ”parallellslalom”. Robban och Super Tramp hade de smidigaste vändningarna av alla och vann.

På lördagen red Helena omkull med Nappe på framhoppningen. Ont i armen och värktabletter hindrade henne inte. På en allt mer uppeldad Nappe vann hon överlägset den individuella huvudklassen över alla Europas bästa, engelsmän, irländare, tyskar, alla…

Pojkklassen Den Gyllene Nålen: segrare Robert Eskilsson/Super Tramp.
Flickklassen Det Gyllene Armbandet: segrare Diana Muskantor/Super Troper. Anna och Fandango var också placerade.

Nu hade den svenska nationalsången spelats sex gånger och nu återstod nationshoppningen. Men det fanns ett problem, tidsprogrammet var pressat. Skulle man hinna till färjan hem från Travemünde?

– Åk ni bara! försökte de andra lagledarna.
Som ni förstår var svenskarna mycket ”populära” i Hannover.

I nationshoppningen deltog tio lag. Sverige blev det enda laget som hade två felfria omgångar. Seger igen! Det här var den mest otroliga utlandstävling jag någonsin varit på, och jag kommer alltid att minnas de fina ritterna och den högtidliga avslutningen, då man tonade ner ljuset och spelade Auf Wiedersehen. Sedan red de svenska ryttarna åter ett ärevarv och vi hade fått höra vår svenska nationalsång sju gånger på detta meeting.