Följ med till anrika Hovstallet

Från Nybroplan, ett stenkast från NK, skymtar en brun stor tegelbyggnad bakom Kungliga Dramaten. Innanför portarna öppnas en helt annan värld. Lugnet råder denna fredagsmorgon inne på gården till Hovstallet. I mitten porlar en fontän, omgiven av sprudlande grönska. Till höger om oss står skrittmaskinen och bakom byggnaden tornar Hedvig Eleonora Kyrka upp sig. Här, mitt inne i stan, bor ett 20-tal hästar som alla tjänstgör för kungen.
– Vi kan börja bland vagnarna, tycker Mertil Melin som är chef för Hovstallet och hovstallmästare. 

Inne i vagnslidret radar de ståtliga och anrika vagnarna upp sig. Det finns en port vid varje vagn, så att de ska kunna räddas om det skulle brinna. Den finaste vagnen av dem alla, Sjuglasvagnen från från 1897, står längst bort. Precis innanför dörrarna står paradkupén, som nyligen renoverats för en miljon kronor, pengar som kom från fonder och stiftelser.
– Det här är en dyr hobby att hålla efter, säger Mertil Melin om vagnarna som ägs av kungen privat.

Hovstallet byggdes 1894, utan bilar med i planerna. Då skulle hästarna användas för att åka och handla i och åka på vackra turer. 
– Kungar och kejsare har visat upp sig med vackra hästar genom alla tider, säger Mertil Melin. 

För 40 år sedan, när tekniken tagit ett stort steg framåt fick kungen bestämma vad som skulle hända med Hovstallet. Var det dags att låta bilarna ta över helt? Som tur var bestämde Kungen att Hovstallet skulle stå kvar precis där det stått i 120 år.
– Kungen är mycket duktig med djur och han är en duktig ryttare. Prinsessorna har också varit mycket aktiva. Madeleine hade sina tävlingshästar här förr, berättar Mertil Melin.

Inne i en av de två stalldelarna pågår det en del verksamhet. Hästarna är ska ut och tränas. De 20 hästar som står i något av de två stallen tränas dagligen för att vara förberedda på att kunna dra kungafamiljen och viktiga gäster vid stora tillställningar. 

Över varje box hänger namnskyltar som har ett anrikt förflutet. Det finns nämligen ungefär 100 skyltar som är sparade sedan förr. När det kommer en ny häst får den döpas om till ett namn som finns på en ledig skylt. 
– Vi försöker ta ett namn som har samma första bokstav som hingsten hästen är efter, berättar Mertil Melin samtidigt som han klappar Cardinal, den häst han själv ansvarar för. 

Ett av de viktigaste uppdragen för Hovstallet är nationaldagsfirandet. Redan i mitten av mars börjar träningen inför den 6 juni och kortegen till Skansen. Mertil Melin rider alltid efter kungens vagn och berättar att det är en häftig känsla att rida genom folkhavet.
– Det känns ungefär som att komma in i en ishall precis när hemmalaget gör mål.

Genom åren har hästarna dragit en rad viktiga gäster, som bland annat Nelson Mandela och Boris Jeltsin. Men ibland vill kungafamiljen ut och åka bara för skojs skull.
– I vintras ringde Kronprinsessan och ville åka släde. Då gäller det att vi är förberedda för sånt också, konstaterar Mertil Melin.

Hästarna är till största delen bruna svenska halvblod. Utvalda för att kunna klara av den speciella miljö de ska bo och arbeta i. 
– Vi köper hästarna på hösten när de är fyra, berättar beridaren Sara Thavenius. 

Hon har precis varit och bytt om till en mer formell klädsel. Vi ska ut med två hästar och köra på Djurgården. Som beridare på Hovstallet måste man se prydlig ut när man åker utanför portarna. 

Hästarna tränas först och främst på Djurgården. Här finns 14 mil anlagda ridvägar, så någon brist på träningsutrymme finns det definitivt inte.

När vi lämnar Hovstallets trygga innergård och kommer rakt ut på Strandvägen känns det något ovant. Men hästarna Per och Lillegutt har inga problem med bussar, spårvagnar, waxholmsbåtar, turister och korvkiosker. De har båda bott på Hovstallet i några år och utbildats för att kunna tränas i storstadsmiljön.
– Hästarna vi köper ska ha ett stabilt psyke och ett gott självförtroende. Vi letar efter hästar med korrekt exteriör och som är sunda och hållbara, berättar Sara Thavenius när vi travar fram i Allén på Strandvägen.

Per och Lillegutt har varit med förr och dragit kungligheterna. I år blev det prinsessan Madeleine och Chris som fick åka med i deras vagn på nationaldagen.
– Att ha hästar i stan ger otroligt bra träningsmöjligheter, säger Sara över axeln från kuskbocken. Vi har lämnat asfalten och under oss breder sig nu de långa sandslingorna ut sig. Ridvägarna på kungens marker prepareras, harvas och hålls rena från kvistar och så vidare. Allt för att hästarna ska kunna tränas på bästa sätt.

På vägen tillbaka kör vi i en rondell på Strandvägen, precis som en bil. Hästarna reagerar inte en enda gång på allt buller runt omkring.
– Vi räknar med att det tar cirka två år av daglig träning innan de är färdigutbildade. Men det är lite speciellt att köra rakt ut på Strandvägen med unghästar, säger Sara Thavenius.

När vi kör in genom porten igen breder lugnet åter ut sig. Hästarna tas om hand efter träningspasset och får sedan gå ut på innergården där de kan röra sig fritt i en hage.