Ny terrängbana ska sätta Delsbo på kartan

I juni besökte engelsmannen James Willis, tillsammans med Anders ”Nalle” Lundgren och Maria Ståhl Mitt Hjärtas Hästsportcenter för att projektera deras fälttävlansbana.
– Drömscenariot är att vi kan ha banan klar till nästa år då det är ponny-EM i Sverige, så de svenska ryttarna kan rida en internationell tvåstjärnig tävling för att kvala till EM här, säger Anna Hammarström. Det är ett drömscenario, och det är ju också beroende på om vi får förbundet stöd och det finns tillräckligt stort intresse bland ryttarna att åka hit upp och tävla, men vi arbetar mot det.
– Och det är definitivt realistiskt, säger ”Nalle” Lundgren.

James Willis har byggt tre OS-banor och fälttävlansbanor runt om i världen. Under de två dagarna i juni vandrade James Willis, ”Nalle” Lundgren och Maria Ståhl runt i terrängen kring anläggningen. De mätte avstånd, tittade på diken, backar och distanser.
– Terrängen är bra, det finns naturliga förutsättningar och vi vill försöka använda de förutsättningarna för att bygga något annorlunda och unikt här, säger Willis, som bland annat byggt banorna i Badminton de senaste 20 åren.
– Jag har inte varit så mycket i Sverige, men den här terrängen är annorlunda mot det jag sett tidigare, och vi ska försöka använda det på bästa sätt så man får ett bra flyt i ridningen.

Banan man projekterar blir en enstjärnig för häst och tvåstjärnig för ponny. Längden blir minimum tre kilometer med mellan 27 och 35 hinder.
– Vi skulle nog tro att det hamnar på 30 hinder ungefär, säger Maria Ståhl.

De har även lite förslag på hindertyper som kan vara lämpliga att använda.
– Men än är det lite detaljer som måste lösas innan man kan börja bygga, säger ”Nalle”, som kommer tillbaka till Delsbo i augusti för att rent fysiskt bygga banan. Inte bara tävlingshinder, utan framför allt hinder som är lämpliga för träning.

James Willis har byggt banor runt om i världen, men nummer ett för honom är Badminton.
Den banan har hans pappa byggt i 45 år, och James själv har varit delaktig i byggprocessen de senaste 20 åren.
– Jag bor i Badminton, så det är hemma för mig, säger Willis, som red fälttävlan själv tidigare.
– Men jag var inte särskilt duktig, så jag fick börja bygga banor i stället, säger han och skrattar.

Banan i Badminton är 6 500 meter, och varje år river man alla hinder och vänder på hela banan.
– Just Badminton är nog den bana som byggs om mest varje år, säger Willis.
Och trots att han inte tävlar själv längre, så hoppar han banan i Badminton varje år.
– Men då lägger jag ner hindren så de är så här långa, säger James Willis, och håller handen en meter över marken.

Att familjen Hammarström nu bygger en egen fälttävlansbana, har förstås att göra med att fyra av barnen i familjen rider fälttävlan.
– Vi bor i en fin landsända. Vi kan rida ut nästan överallt. Det är mycket som är på plussidan. Det negativa är att det är långt om man vill träna. Det saknas en fälttävlansbana här. Att rida fälttävlan är nästan omöjligt om det inte finns en bana, säger Anna Hammarström.

Att de tar hjälp av James Willis, ”Nalle” Lundgren och Maria Ståhl, är för att de vill bygga rätt från början.
– Vi vill satsa på kvalité och göra så lite misstag som möjligt, säger Eskil Hammarström.
Initialt var det inte meningen att det skulle bli en sådan avancerad bana att man ska kunna rida tvåstjärnig fälttävlan för ponny på den.
– Men det har vuxit eftersom, säger Anna och skrattar.

Hammarströms vill bygga upp ett helt koncept där man kan bo och träna, samtidigt som ryttarna får möjlighet att genomgå hälsokontroller.
– Det är inte bara hästarna och ponnyerna som måste vara i tävlingsform. Detsamma gäller för ryttarna, säger Eskil Hammarström, som är hjärtläkare med egen mottagning på anläggningen.    

De vill ha bygga upp ett koncept där andra klubbar kan haka på och få hjälp med utbildningen av sina ekipage.
– Vi ska inte arbeta mot varandra, utan vi ska samarbeta, säger Eskil Hammarström, som tror att Hälsingland och Delsbo har mycket att erbjuda.
– Vi vill sätta Delsbo på kartan. Det finns mycket här som attraherar.

Läs mer om familjen Hammarström i gårdagens artikel.

Text och foto: Christina Bodén