Galoppören som fick nytt liv på dressyrbanorna

1996 föddes en liten häst i Norge. Han skulle visa sig ha flera liv och vara en riktig kämpe. Tanto hamnade i Sverige, på Täby galopp i Bitte Philipssons galoppstall.
– Jag märkte ganska tidigt att det här hästen hade något extra. Han var otroligt snäll men ganska liten i typen, han var bara 158 centimeter hög.

Tanto gjorde några bra löp, tills den dagen då olyckan var framme. Bitte Philipsson var på semester den dagen men fick ett telefonsamtal om att Tanto, som då hunnit bli tre år, skadat sig på banan.
– De sa att han varit på kliniken och att det tydligen var allvarligt. Jag var helt förtvivlad, säger Bitte Philipsson.
Det visade sig att Tanto fått en fraktur i knäleden. Hans karriär som galopphäst var över och framtiden såg högst osäker ut för Bitte Philipssons ögonsten.

– Han var en sådan personlig individ. När man håller på med galopphästar så är det plötsligt en individ som man ser har något som inte alla andra har. Han var stark, han kämpade och försökte alltid vara till lags. När de yngre tjejerna red så märkte han när de kom ur balans och då stannade han upp och sen var det som att han tänkte ”okej, nu är de i balans, nu kör vi.”

Bitte Philipsson kom hem från semestern och påbörjade en lång kamp för att hålla Tanto vid liv. Veterinärerna dömde ut honom men Bitte tänkte att hon måste försöka hålla hästen vid liv.
– Jag sa att det måste gå, redan när vi stod på kliniken. I alla fall som ridhäst. Jag frågade ägaren om jag fick göra vad jag kunde för att rädda honom.

Bitte ville ge hästen sex månader och se om skadan skulle läka. Försäkringsbolaget sa dock nej och menade att de var tvungna att avliva Tanto omgående, annars skulle ägaren inte få några pengar.
– Jag sa till ägaren att vi inte skulle få ut några pengar men att vi hade en skyldighet jäntemot honom. Jag tyckte så mycket om den här hästen.

Ägaren, en riktig djurvän, sa ja och nu återstod bara att hitta någon som kunde ta emot Tanto. Bitte Philipsson ringde ner sin kompis till stallet och påbörjade övertalningen.
– De tvingar mig att avliva den här hästen om jag inte gör vad jag kan för att rädda honom sa jag. Vi gick in i boxen och jag sa att hon skulle titta på honom. Vi kan inte avliva honom, du måste ta honom. Som tur var föll hon för hans look och vi körde honom till hennes stall.

Tanto stod sedan i boxvila, i en liten hage och var konvalescent i ungefär två års tid tills han kunde sättas i gång.
– Sakta, sakta läkte skadan. Det var en lång process, säger Bitte Philipsson.
– Sedan var det en tjej som red honom och som köpte honom. Han blev bättre och bättre hela tiden. Sedan såldes han till Farsta ridskola och gick där som ridskolehäst.

Från Farsta ridskola såldes Tanto till en av deras elever. Anna Jarsjö letade häst och visste tidigt att det var precis Tanto hon ville ha.
– Han är lite speciell, men väldigt snäll, säger Anna Jarsjö om sin häst.

I dag tävlar de i dressyr. Förra året upp till MSV:B och hoppas i år på att starta MSV:A. Knäskadan, som nästan kostade Tanto livet, är långt tillbaka i tiden. I dag är han en pigg och glad häst, även om han höll på att stryka med i en buköppning vid tarmvred.
– Han har verkligen fått många chanser. Vid buköppningen trodde i alla fall inte jag att han skulle överleva.

För Bitte Philipsson, som följer hästen hon räddat, känns det fantastiskt att läsa om hans framgångar på dressyrbanan. När hon fick se att Anna Jarsjö och Tanto blivit årets dressyrekipage 2014 hos Ekeby Ridsällskap var känslorna starka.
– Alla har inte möjlighet att rädda en häst, men ibland är vi lite snabba på att ta bort våra hästar. När jag fick veta hur det går för Tanto nu blev jag så himla glad, rörd och tårögd. Att jag tog det här beslutet och gav honom den här chansen och att han har fått det så bra, det betyder mycket.

– Naturligtvis slutar inte alla historier så här. Men det ger en tankeställare, att hästarna många gånger är starkare än vad vi människor tror.