Möte med Michelle Hagman

Ridsport träffade Michelle för en pratstund mellan klasserna på ett sommarvackert Strömsholm dit hon kommit med sin hästägare Frau Susanne Rueben, en nära vän Dietmar Hax samt hästskötaren Lori. Som alltid när Michelle tävlar i Sverige anslöt hennes far Mats Hagman. Han är hennes största supporter sedan barndomen när Michelle började lära sig rida på ridskola.

Var har du din bas och ditt arbete idag?
– Nu arbetar jag åter för Sabine Rueben dit jag en gång kom när jag började i Tyskland. Det är en anläggning som ligger mellan Osnabrück och Bremen och hört till det stora Gestüt Sprehe. Jag jobbar åt Rueben men hyrs även ut till Sprehe för att rida en del av deras yngre hingstar. 

Berätta om dina två hästar som följt med till Strömsholm.
– Stoet Happiness ägs av Susanne Reuben som även utbildat henne, hon har även utbildat Richelle som Ulla Håkanson rider. Valacken Royal Boy H ägs av min vän och tränare Dietmar Hax.

Royal Boy H med Michelle Hagman och sin ägare Dietmar Hax.

Hur ser en vanlig dag ut för dig när du inte är och tävlar i Sverige?
– Jag är beridare och spenderar dagarna i sadeln. Jag försöker att fördela ut hästarna så att det inte blir fler än tio på en dag. Mitt max ligger på tolv men då är det svårt att tänka och ha en linje med alla så det undviker jag. Nu har jag otroligt fina hästar rida både genom Ruebens och hos Sprehe, en riktig ynnest att ha sådant material. Än så länge kan jag inte prata så mycket om vilka hästar och hingstar det är men jag hoppas kunna ha fler med mig nästa år.

Det betyder att du är på väg tillbaka i toppsport med råge, det är fyra år sedan du tävlade internationellt med Rudi’s Memory.
– Ja, så är det. Som ryttare är du aldrig bättre än din senaste häst. Jag hoppas jag får behålla de här nu ett tag. Sådant vet man aldrig för det är ett försäljningsstall. Hingstarna är inte riktigt i den kategorin men man vet aldrig med de andra, så ser det ut. 

Ditt sto Happiness såg fantastisk ut, en riktig uppenbarelse på banan, berätta lite om henne!
– Ja, är hon är väldigt egen och väldigt speciell. Jag tog över henne för snart ett år sedan, då hade hon 2015 bara startat i en medelsvår klass och en Intermediare II. Det var med den svenska ryttaren Julia Pedersen som också jobbar hos familjen. Julia och Happiness vann Intermediaren direkt och det var debut för båda. Happiness är helt fantastisk, så ambitiös och så villig. Mitt jobb är att hålla henne lugn och trygg. Det är så roligt att rida henne, hon har otroligt lätt för piaff och passage. Det är inte riktigt lika lätt med slutorna. Där tänker vi båda två; lugn lugn, hoppas det snart är över.

Happiness 26 är ett speciellt sto.

Hur hanterar du det och vad beror det på?
– Alla hästar har något som de tycker är svårt, slutorna är hennes grej. Royal Boy har istället svårt för piaff som många hästar, man får bara jobba på. Han behöver bara mer styrka och ork. Hemma kan vi piaffera mycket bättre. 

Du har ridit Royal Boy längre?
– Ja, av och till. Royal Boy har varit väldigt sjuk med ett långt stillestånd på över ett år. Han är minst 18 månader efter i utvecklingen och det märks såklart. Här på Strömsholm blev han väldigt trött till Specialen men vi tar det sakta framåt. Det är väldigt många som försökt rida honom, flera provridningar men ingen fick lov att rida honom. Royal Boy bar sig inte snällt åt. Han är en speciell häst. Royal Boy älskar sin ägare Dietmar – han accepterar mig. Vi försöker vårt bästa och det går bättre och bättre. Han kan fortfarande vara verkligt svår ibland, inte minst här första dagen på träningen på banan, då var jag inte så populär.

Hos Royal Boy H fattas ännu styrka men han glänser också på banan.

Hur känns det att komma hem till Sverige och visa upp sig så här framgångsrikt?
– Det är allt lite overkligt, jag försöker fortfarande smälta vad som hände i Hamburg där jag kvalificerade mig till Hamburger Dressyr Derby med hästbyte i finalen. Det gick otroligt bra, Happiness blev bästa häst och jag blev tvåa i finalen, helt otroligt.

I Sverige har vi nog lite svårt att förstå hur mycket prestige det ligger i att gå till final i Hamburger Dressyr Derby, kan du förklara?
– Det är något av det finaste man kan göra men det är inte alla som vill ställa upp på det. Varken att låna ut sin egen häst eller utsätta sig för granskningen av att rida andras inför domare. Jag tyckte det gick jättebra, Happiness var otroligt fin den helgen. När jag kom till den sista hästen var den otroligt trött men att rida på över 69 procent på en ny oprövad häst känns faktiskt som en bra prestation. Många kommenterade att det var en jämn och stark final, alla hästarna reds bra.

Hur kom det sig att du hamnade hos Sabine Rueben?
– Jag började hos familjen för snart tio år sedan och sedan har jag arbetat flera år på andra ställen. Nu är jag tillbaka hos mina rötter i Tyskland, Ruebens är i praktiken min familj i Tyskland. Det ger en hel del trygghet att känna dem så väl. Herr och fru Rueben har lärt mig allt jag kan om ridning och det är så skönt att komma tillbaka till den här ridningen, det här lugnet i arbetet med hästarna. Hästarna ska byggas upp och behöver inte säljas på direkten.
Min chef gjorde sin önskelista på var jag skulle tävla och ville gärna att jag skulle starta på SM om jag kunde kvala i år. Så jag bara jublade över chansen, det har varit helt underbart här.

Fakta/Michelle Hagman
Uppväxt på Ostkusten, nyss fyllda 30 år
Baserad i Tyskland sedan mer än 10 år.
Hästar på Strömsholm
Happiness 26 (Hann sto f -05 e Hochadel-Walt Disney, upp f Heike Oetjen, äg Fam Rueben)
Royal Boy H (Rhein valack f -05 e Royal Diamond-Lancer II, uppf Josef Hax, äg Dietmar Hax)