Van Olst Stables – här formas nästa generations Valegro

Några mil från ’s-Hertogensbosch ute på den holländska landsbygden bland ett korsverk av kanaler ligger den lilla bysamlingen Den Hout. Här bor Anne och Gertjan van Olst sedan 1994, tillsammans med ett stort antal kändishingstar. Eller vad sägs om Negro, Lord Leatherdale,  Glamourdale (som är Hollands mest använda gångartshingst 2016) och ett helt koppel unga stjärnor. 

Här driver de sin verksamhet med hingst- och seminstation i kombination med utbildning och försäljning av begåvade unga dressyrhästar. Från det här stallet köpte Carl Hester en gång i tiden världens bästa dressyrhäst – Valegro och många fler stjärnor har danats i ridhusen och på utebanorna hos paret van Olst. 

Vingklippt OS-ryttare
När Ridsport besöker stallet i februari är den danska mästerskapsryttaren och OS-medaljören i lag Anne van Olst tillbaka i sadeln efter några månader utan ridning. Hon skadade sig i slutet av 2016 i sin första avfallning på 35 år. Från att ha ridit och tränat åtta-nio hästar per dag fick hon finna sig i att hålla sig på marken. Alla proffsryttare som provat vet att det är svårt. När det är dags för KWPN:s hingstshow i februari är hon uppe på två hästar om dagen.
– Jag saknar styrka än så länge, försöker hålla mig rörlig genom att promenera så mycket det går men jag har tappat en hel del, säger hon. 

Anne van Olst har ridit OS för Danmark fyra gånger – senast var i London 2012 på Clearwater. Foto: Roland Thunholm

Men en stjärna är trots allt en stjärna. När det blir dags för Negros stora show i ’s-Hertogenbosch sitter Anne van Olst i sadeln och visar upp de fina Grand Prix-avkommorna till stallets stora stjärna.

Hon satsade förra året mot OS tillsammans med den store Zidhane (KWPN f -04 e Don Ruto-Negro) och var redo att starta i det danska uttagningsmeetinget på Broholm i juni. Då fick Zidhane feber någon dag före start. Den dåvarande landslagstränaren Rudolph Zeilinger var obeveklig: ”Rider du inte DM får du inte rida den avgörande uttagningstävlingen i Aachen”. 
– Det var hårt. Jag hade varit ganska bra under hela året, berättar Anne van Olst, som har ridit fem OS för Danmark. 
– Då tog jag en paus, men jag är fullt redo att satsa igen så snart det är dags för utomhussäsongen. 

Hon har flera hästar klara för Grand Prix och gott om talanger på väg upp så än hänger inte Anne van Olst in fracken. Sportmässigt har hon gjort allt men är fortfarande hungrig – OS i Tokyo hägrar. 
– Jag är mer nöjd i dag med att vara tränare och ha ett bra liv hemma med verksamheten, men än så länge drar det i tävlingsnerven. Jag vill mer. 

Bakben och balans
Med sin erfarenhet som Grand Prix-ryttare och utbildare av många hästar har hon en klar bild av vad hon anser att ridbarhet består av och hur det påverkar hållbarheten hos en häst. 
– Det handlar mycket om hur de arbetar med sina bakben, hur de arbetar med sin egenbalans, säger hon. 
– Du måste ha hästar med egen motor och en viss energi, eller elektricitet om man så vill, så att de arbetar under dig av egen vilja och att de kan balansera sig själva. En häst som du som ryttare ständigt måste hjälpa med balansen håller inte över tid och du kommer inte till den kvaliteten i rörelserna som krävs i dag. 
– Ridbarhet handlar också om temperament, den här viljan att arbeta som gör att de är motiverade för uppgiften. 

När vet du om du sitter på en ny mästerskapshäst som Clearwater eller Taikoen? 
– Alla ryttare har sina egna signaler de letar efter. En del vill känna verklig frambensaktion, jag vill känna tendensen till att de kan trampa, genom att de kanske taktar lite som unga. Och jag vill känna motorn bak. Vi har rätt ofta haft hästar som vi båda två trott på men andra har skrattat lite åt. Än så länge har vi inte varit fel ute. 

Hoppning var melodin
Gertjan van Olst började sin bana med hopphingstar, eftersom han själv var hoppryttare.
– Den andra hingsten jag fick godkänd var Animo (KWPN f -82 e Almé-Amor-Karolus van Wittenstein). Han gick OS 1992 för Norge med Morten Aasen.

Sakta men säkert ändrades fokuset mot dressyr, speciellt efter Annes inträde i bilden runt 1990. 
– Självklart hade det stor påverkan, men jag blev också otroligt imponerad av hingsten Ferro, hans mekanik och kraft, och sökte därför efter en son till honom. 
– Så kom Negro in i våra liv, lite samma sak som med Animo där jag så gärna ville ha en son efter Almé som jag beundrade.  Sedan var ingen av dem sådana som stoägarna stod i kö för att använda från början, vi fick jobba en hel del för det. 

Gertjan van Olst berättar om hur han i början fick övertyga en sto-ägare i taget. 
– Vi behövde en hingst som kunde passa till alla Negro-ston och där kom Lord Leatherdale in i bilden. Han kompletterade Negro-avkommorna, präglade av starka ryggar och mycket påskjut, med lätthet, naturlig lösgjordhet i kroppen och ett härligt temperament. Deras karaktär är i nio fall av tio helt suverän, så det är en lyckad kombination. 

– Nu måste vi gå vidare och därför har vi investerat i George Clooney, en De Niro-son, som erbjuder en bra outcross för många av våra stoägare med mycket Jazz- och Ferro-blod i sina ston.

Gertjan van Olst är noga med att förklara att de är mycket försiktiga med vad de tar in och erbjuder stoägarna. Van Olsts bedriver ingen experimentverkstad utan är trogna sitt mål – att tillverka hästar för Grand Prix-dressyr när andra siktar mer på flashiga föl och unghästframgångar. 

George Clooney, med Wolkentanz som morfar, har lika mycket dressyrprestationer som många av de holländska hingstmödrarna och hans äldre helbröder går redan svår dressyr. 

Affärsidé 
Med nästan 100 unga hästar i varje årgång krävs det en solid verksamhet av god kvalitet. 
– Vi kan bara satsa på riktigt bra hästar, det är det enda som är lönt att lägga tid och utbildning på, säger Gertjan van Olst. 

Sedan några år har de nått en sådan storlek och ryktbarhet att de har en egen auktion, för sina egna respektive uppfödares hästar. 35 hästar gick under klubban i mitten på april, de flesta tre-fyra år, blandat ston, valacker och hingstar, inridna och tränade, färdiga för ett nytt liv med ny ägare.  

Valegro gav reklam 
En av de absolut bästa hästarna i världen var Valegro, som van Olsts köpt som föl och visade på KWPN:s förselektering, en i en stor grupp unga hingstar från stallet. Carl Hester köpte men skickade tillbaka Valegro till Holland som 4-åring för att säljas, bedömd som trevlig men för liten. Efter att Anne van Olst haft en av sina elever att rida Valegro ringde Gertjan till Hester och rådde honom att ompröva försäljningen.

Har du aldrig ångrat att du sålde?
– Inte för en sekund, svarar han blixtsnabbt. 
– Carl Hester gav honom allra bästa utbildning och matchning. Det har varit en förmån att få följa resan och det betydde mer för oss och Negro i marknadsföring än vad som är mätbart. 
– Vi är goda vänner, Anne och Carl tränade ihop och vi fortsätter att samarbeta, det är ovärderligt. 

Unghästförädling
En viktig del av verksamheten är inridning och utbildning av unga hästar. Deras stora unghäststall förbereder unghingstar för premiering och flerdagarstest och utbildar ston och valacker som senare ska säljas, före eller efter att de meriterat sig i tävling. 

Unghäststallet är byggt runt en inomhusbana, cirka 30×30 meter. Den har flera utgångar till olika stalldelar och in till skrittmaskin. Väggarna är ganska höga och släta och ytan är lagom stor för att longera och rida korta pass. Här finns inga distraktioner med fönster eller annat, utan här är det enkelt att få unghästens hela uppmärksamhet. Hela designen är gjord för att det ska finnas ett fint arbetsflyt och för att man av säkerhetsskäl inte ska behöva mötas i gångarna. Unghästarna görs i ordning på uppbindningsplatser mot gången och personalen pysslar med dem. 

Anne och Gertjan van Olst går från box till box och berättar allt om varje individ: stam, släktingar, vad som kommer från modern eller fadern. De har många hundra hästar och känner dem alla. Det är passionerade avelsmänniskor och ryttare ut i fingerspetsarna. Deras anläggning utstrålar praktiska lösningar och god hästfunktionalitet, även om det är en skillnad mot Sverige genom att få hästar går ute dagligen. 

– Vi har satsat på att göra det mer funktionellt än ”fancy”. Allt har alltid handlat mer om hästarnas tillvaro än att plantera och göra en läcker entré till gården, säger Anne van Olst. 

Nu är stallet för hingstar och tävlingshästar både funktionellt och vackert med välvda tegelmurar. 

Mer passion för arbetet
Anne van Olst har mest unga elever från Storbritannien. 
– Jag gillar deras mentalitet. Det är mer naturligt, de är inte så kommersiellt inriktade som många danska elever som varit här, det känns som om det passar oss bättre, säger hon. 

Just att hitta personal tror både hon och Gertjan blir en utmaning i framtiden
– Vår mentalitet att drivas av passionen för hästarna är helt på väg bort. Det blir svårt när man tittar på klockan hela tiden, säger Gertjan van Olst. 

Som en av Hollands största hingsthållare med en marknad långt utanför landets gränser är Gertjan van Olst ständigt på jakt efter nya hingstämnen bland fölen i varje årgång. De föder upp ett antal föl själva och köper sedan upp ännu fler, varje år blir det nästan 100 som sedan ska vidareförädlas. 

I Den Hout finns det hingstar, unga hästar på inridning, Annes tävlingshästar och under säsongen en del ston. Föl, åringar och 2-åringar finns på en annan anläggning med mer mark och lösdrifter. Inför årets premiering hade van Olsts valt ut fem hingstar som kändes aktuella att visa upp. En del var till försäljning i KWPN Select Sales medan andra sparades till deras egen auktion. 
– Sedan händer det alltid saker. En Everdale-son fick kolik och då valde vi att kastrera under operationen.  Sedan godkände nämnden inte den jag tyckte absolut bäst om, en riktigt fin hingst, så det var ett avbräck, säger Gertjan van Olst.  

Genom åren har han och Anne varit med om allt, från att ha vinnaren till att inte ens hingsten blir uttagen till flerdagarsprov. Gertjan van Olst talar klartext men klagar inte, han har utnyttjat möjligheten att visa hingstar i flerdagarsproven trots att de inte blivit uttagna. 

Inridning på inomhusbanan, som är lagom stor för att longera och rida korta pass. 

Blandade resultat
Så blev till exempel Inclusive (KWPN f -13 e Everdale-Uptown) provvinnare 2016, med hela 86 poäng under provet. Av de fyra som kom till visning blev det blandade resultat. Jordy HBC (KWPN f -14 e Lord Leatherdale-Metall) såldes på KWPN Select Sale för 46 000 euro. Jureno (KWPN f -14 e Negro-John- son) ska göra prov under året, en vacker och spännande Negro-son med massor av prestation på mödernet. Modern Dear Muronas halvsyster Vurona (e Negro) är mamma till både Blue Hors First Choice och High Five US. 

Sprida gracerna
I Holland finns två stamböcker att välja på – KWPN och NRPS, tre om AES räknas in. Flera hingstar som ratats i KWPN har börjat sin karriär i NRPS för att sedan tas upp i den större KWPN-stamboken. 
– Vi väljer emellanåt att bara visa i NRPS, det ger hingstarna lite mer tid på sig att mogna och ibland behövs det, säger Gertjan van Olst. – En fördel med NRPS är att vi kan visa hingstarna själva och behöver inte släppa iväg dem. Det uppskattar jag, säger Anne van Olst. 
– Eftersom de i KWPN väljs ut redan i december kan det vara fel period för en del. 

Ibland har de försökt sig på att visa 2,5-åringar i Tyskland men det passar deras cykel av intagning och utbildning dåligt. 
– Du måste börja med dem redan under sommaren, det är alldeles för tidigt, speciellt nu när de ska longeras.  Det ger mycket information men det kräver en hel del av den unga hingsten, vi ligger nästan två-tre månader efter, säger Gertjan van Olst.
– Sedan är det skillnad – vi satsar på att ta fram Grand Prix-hästar på lång sikt, inte producera bara för auktionerna, säger Anne van Olst.

Golden cross 
Negro har fyra godkända söner i KWPN, en femte på väg genom Jureno. I andra stamböcker är det betydligt fler söner, som Grand Prix-hingsten Nintendo, Nespresso och Versace T. Hos van Olst har Negros döttrar gjort stor succé tillsammans med stallets andra nestor, Lord Leather-dale (Rhein f -03 e Lord Loxley I-Ferragamo). Kombinationen Lord Leatherdale-Negro har hittills givit nio godkända hingstar. Det finns över 90 avkommor med fina sport- och avelsresultat, där de äldsta är födda 2007, som hingsten Chippendale. Han är den första i en svit söner hos van Olst med denna golden cross. 

Everdale godkändes 2012, Fairytale 2013 och 2014 blev Glamourdale champion i KWPN. När han följde upp det med 85,5 i sitt flerdagarsprov började en ordentlig framgångssaga. Det resulterade i över 240 föl 2016, totalt har Glamourdale redan 400 avkommor i KWPN. Finalplatsen i unghäst-VM 2016 minskade säkert inte populariteten och sedan i höstas rids hingsten av Anna Blomgren. 

Van Olsts har matchat flera helbröder till sina hingstar för godkännande i andra stamböcker än KWPN. Kännetecknande för dem alla är elegans, lätta rörelser med fin bakbensaktivitet, mycket vackra huvuden och bättre hals än både far och morfar. 

Visste ni att Glamourdale var en stjärna redan när han var föl? 
– Ja, vi visste att han var en riktigt bra hingst, men vi blev ändå förvånade när han blev champion, säger Gertjan van Olst. 
– Han konkurrerade med Governor, efter Totilas och vars mor Orleans var helsyster till Parzival, en hingst som var kändis från fölstadiet. Nu har vi helbrodern till Glamourdale  i stallet också, James Bond född 2014. 

Ung protége
En av de nya profilryttarna på stuteriet är Charlotte Fry, 21 år, från Storbritannien. 
– Jag och hennes mamma Laura Fry, brittisk mästerskapsryttare, var goda vänner sedan många år, säger Anne van Olst. 
– Sedan Laura dog 2012 har ”Lottie” praktiskt taget bott hos oss. 

Charlotte Fry har ridit junior- och young rider-EM 2013-2015 på sina hästar Remming och Z Flemmenco. Sedan några år rider hon flera av van Olsts hästar, såsom hingsten Lord Leatherdale och i år ska hon ut och tävla hans son Everdale. 

Förra året debuterade Charlotte Fry som beridare i unghäst-VM på van Olsts valack Graaf Leatherdale T med Kennedy som morfar. De blev sexa i finalen. 
– Det är världens snällaste häst, han är som en stor nalle och så cool, säger Charlotte när de passerar för ett träningspass. 
– Jag är otroligt glad för Lotties ridning, det är en fröjd att se henne på Everdale, så mjukt och fint, säger Anne van Olst som tränar både henne och svenska Anna Blomgren.

Negro – juvelen i kronan
Som 3-åring gick Negro inte vidare till tredje besiktning i KWPN:s premiering. Han ansågs vara för mycket av en gelderlender i typen vid den här tiden, men var en klar publikfavorit. Van Olsts, som ägde hälften av hingsten, fortsatte ändå och Negro gick flerdagarsprov med hyggligt resultat. 

Allt eftersom framgångarna i unghäst-VM kom blev buden på hingsten allt högre. 2001 kom han sexa efter storheter som Münchhausen och Quando-Quando. Tillsammans med Anne van Olst tävlade Negro upp i lilla rundan och för att säkra hingsten köpte van Olsts ännu en andel, upp till 75 procent. 

Då var olyckan framme, ett enkelt muggutslag blev till ett sår och bakterier nådde leden. Negros liv kunde räddas men ridkarriären var över. 2009 blev han keur i KWPN, detta på helt andra meriter än den mest berömda avkomman Valegro. När Negro 2012 nådde KWPN:s elitstatus preferent var de äldsta tävlande avkommorna 13 år gamla. I dag finns fler än 25 internationellt tävlande och aktiva i Grand Prix. 

Efter stora årgångar fram till 2003 tog betäckningarna åter fart 2012, samma år som Valegro tog olympiskt guld. Förra året fick Negro över 110 föl i KWPN. Anne van Olst går runt bland unga ättlingar och ibland poängterar hon: 
– Titta, han har Negros blick och öga. Det är vackra, milda och själfulla ögon, som ren sammet. Skönheten går i arv även när han ligger som morfar. 

Trots att han är äldst i gården har Negro fantastisk dräktighet. 
– Det kanske inte ser ut som en miljon i mikroskopet men det fungerar alltid, säger Anne van Olst. 
– Han är hingsten som vi använder i slutet på säsongen om inget annat fungerat på ett problemsto, det blir dräktigt varje gång. 

En av familjens sorgligaste affärer är den rättsliga striden runt hingsten Chippendale, född 2007 och med golden cross-kombinationen Lord Leatherdale-Negro. Hingsten såldes 2014 till hälften till Maryam Al Khalifa, en nära släkting till Bahrains kungliga familj. Chippendale var begåvad från start och vann hingstklasserna i KWPN som 5-åring. Överenskommelsen var att van Olsts skulle träna och förbereda honom för deltagande i OS  i Rio 2016. 

Längs vägen uppstod en svår tvist, hingsten togs i beslag i början på 2015 och tvisten är ännu inte avgjord i rätten. 
– Det är ett av våra allra största nederlag och är ett stort sår fortfarande. Det kom som en blixt från klar himmel, från en dag till en annan, vi förstod knappt vad som hände. Det är en hingst som både hade kunnat leverera på banan och har verkligt fina avkommor, ett komplett paket, säger Gertjan van Olst. 
– Livet går vidare, men det är tungt, ett verkligt slag.

Framtiden
Vem tror de då mest på för att axla Negros och Lord Leatherdales mantel när det blir dags? Har de redan någon i stallet eller letar Gertjan van Olst med falkblick i varje årgång? 
– Jag tycker att Inclusive har haft allt redan sedan föltiden. Han har bra arbetsmoral, rätt rörelsemekanik och fem fina gångarter med skritt, trav, galopp, piaff och passage. Han är otroligt vacker och mödernelinjen har bra meriter, för mig är han komplett. 

Ändå valde KWPN:s nämnd att inte ta honom vidare, vad hände? 
– Inclusive gick vidare till andra omgången men där visade han inte upp sig särskilt bra, bara ganska normalt och det räcker inte. Det var Everdales första årgång och de tog tre andra söner vidare, därför åkte han ut. Jag förstod det – men vi visste vad vi hade och därför skickade vi honom till flerdagarsprovet. 
– Det kändes suveränt när han glänste i provet, jag tycker nämnden var bra som gav honom bra poäng och inte höll det emot att de tidigare valt bort honom. Min känsla är att han är den sortens häst vi behöver, modern, bra temperament med arbetsvilja och goda gångarter, säger Gertjan van Olst.

Unghäststallet förbereder unghingstar för premiering och flerdagarstest. De utbildar ston och valackar som senare ska säljas. 

Fakta: Van Holst
Anne och Gertjan van Olst bor på en gård i samhället Den Hout, några mil från ’s-Hertogenbosch.
Gården köptes 1994 och är på 20 hektar (mycket i Holland). Där finns 22 anställda och ungefär 100 hästar.
Cirka 250 unghästar finns på en anläggning i norra Holland.
Alla hästar är födda på någon av anläggningarna eller inköpta dit som föl. Endast två undantag finns: Lord Leatherdale och George Clooney.

Anne van Olst
Född i Danmark.Har tagit fram ett stort antal Grand Prix-hästar för eget tävlande och försäljning.
Ridit OS för Danmark fyra gånger. Lagbrons i Hongkong 2008 på Exquis Clearwater. Fyra i lag i London 2012.
Ridit VM på tre olika hästar, 1990, 1998 och 2010.
Fem EM-starter på tre olika hästar. Lagbrons på Any How 1999 i Arnhem.

Tävlingshästar:
Zidhane (KWPN f -04 e Don Ruto-Negro).
Nespresso (KWPN f -09 e Negro-Tenerife VDL-Flemmingh), är hingst och godkänd i NRPS.
Netto (KWPN f -03 e Negro-Purioso-Nimmerdor), är hingst och godkänd i KWPN/NRPS.
Chapter Leatherdale (KWPN f -07 e Lord Leatherdale-Negro-Sadento), är hingst och godkänd i KWPN/NRPS.

Hingstar, ett urval
• Negro, ursprungligen döpt till Novabor  (KWPN f -95 e Ferro-Variant, uppf Wouter Borgers).
• Lord Leatherdale (Rhein f -03 e Lord Loxley I-Ferragamo-Anmarsch).
• Chippendale (KWPN f -07 e Lord Leatherdale-Negro-Landadel), föremål för tvist.
• Diego (KWPN f -08 e Negro-Don Gregory-Rubinstein I), släkt med Don Ruto på mödernet.
• Everdale (KWPN f -09 e Lord Leatherdale-Negro-El Corona), hade 87 poäng på sitt flerdagarsprov.
• Glamourdale (KWPN f -11 e Lord Leatherdale-Negro-Ahorn).
• Inclusive (KWPN f -13 e Everdale – Uptown-Jazz).
• Inspire (KWPN f -13 e Everdale-Don Romantic-Fürst Heinrich).
• George Clooney (Hann f -11 e De Niro-Wolkentanz I-Forrest xx).
• Jureno (KWPN f -14 e Negro-Johnson-Vincent), gör prov.
• Fairytale (KWPN f -10 e Lord Leatherdale-Negro-Don Gregory), i dag kastrerad, finns på fryst, nära släkt med Diego och Don Ruto. Han har en helbror godkänd i NRPS vid namn Elsedale.

Denna text publicerades första gången den 11 maj i Risports pappersutgåva nummer 9 – 2017.