Veterinären med hela världen som arbetsfält

När Ridsport ringer upp för en telefonintervju berättar Göran Åkerström förtjust om hur givande hans arbete är. Man förstår att han valde rätt när han tackade ja till erbjudandet att flytta till Lausanne och leda det veterinära arbetet inom FEI.
– Den stora skillnaden mot att arbeta i Sverige är att det är en helt annan skala på allting. Allt får en internationell karaktär. Många betraktar FEI som enbart en tävlingsorganisation, men det sker väldigt mycket mer inom federationen. Vi bedriver mycket förebyggande arbete över hela världen.

Vilka slags ärenden kan du behandla under en vanlig arbetsdag?
– Mina arbetsfält är antidopning, smittskydd, djurskydd och förflyttning av hästar på sätt som är smittskydds- och djurskyddssäkra. Det är långsiktiga, strategiska ärenden som det tar många år att bygga upp, men även akuta ärenden som till exempel en veterinärs agerande på en tävling.

Ett hot mot Europa
En av de smittsamma sjukdomar som ridsporten måste hålla koll på är afrikansk hästpest. Den förekommer främst i länder söder om Saharaöknen, men utgör ändå ett hot mot Europa.
– Där deltar FEI i arbetet att utveckla ett vaccin som både är säkert och möjliggör att vaccinerade hästars antikroppar går att skilja från en smittad hästs. Det kommer att kunna ge fantastiska effekter i Afrika, men även skapa trygghet för Europas tävlingsverksamhet. Om vi skulle få in afrikansk hästpest här innebär det ett dråpslag för tävlingar, det skulle kunna innebära nedstängning av all tävlingsverksamhet inom ett stort område i ett år eller mer. Så ett fungerande, spårbart vaccin är oerhört viktigt.

Göran Åkerström berättar att FEI är med i arbetet att utveckla ett säkert vaccin mot afrikansk hästpest. (Bilden är tagen i annat sammanhang). Foto: Lottapictures 

När det gäller global hästhälsa säger Göran Åkerström att FEI är med och utvecklar regionala myndigheter och organisationer, så att de kan bygga upp sina strukturer och rutiner kring laboratorier och vaccin.
– Det handlar mycket om Afrika, men vi jobbar även med Latinamerika, där sjukdomshotet inte är lika direkt utan vi kan hjälpa till att hitta lösningar på smittskyddsaspekterna kring internationellt tävlande. Det finns till exempel glanders (rots) i Brasilien, vilket komplicerar internationellt tävlande. En möjlighet vore att etablera en Equine Disease Free Zone. Sao Paolo vore intressant i sammanhanget, då det är ett centra både för ridsport och galopp.

– Trots att jag hade mycket internationella kontakter i mitt tidigare arbete inom travsporten är detta helt annorlunda. Just nu arbetar vi mycket kring planeringen av Asian Games 2018, det största idrottsevenemanget på jordklotet.
– FEI anordnar 4 000 (!) tävlingar varje år och vi dopningstestar 50–60 procent av tävlingarna, vilket kräver en oerhörd logistik och organisation.
– Just nu håller vi också på att utveckla nya system för kontroll av hypokänslighet på benen för att kunna upptäcka nervblockade hästar. Detta är ett led i arbetet att förebygga frakturer inom distansridningen.

Är jobbet som du föreställde dig?
– Både ja och nej. Jag visste att det skulle vara mycket ledningsarbete för ett team som administrerar tävlingar i 135 länder. Men jag förstod inte hur stort och omfattande det är eller hur mycket framför allt distans och hoppning växer.

Hyllar sitt team
– Jag har ett helt fantastiskt team som gör fotarbetet, så mitt uppdrag gäller ofta att skapa förutsättningar för dem och se till att rätt arbetsuppgifter prioriteras och ibland genomdriva tuffare beslut.
– FEI bedriver också biståndsarbete över hela världen, vilket kanske alla inte känner till. Till exempel har vi haft projekt för att utveckla ridsporten i Haiti, utbildning av hovslagare i Kambodja och kanske framför allt tränare till utvecklingsländer. Vi har även stipendier för veterinärer i utvecklingsländer.
– Den olympiska tanken att inkludera alla gäller, och det är en av höjdpunkterna för mig att få vara med om detta.

Finns det något som är radikalt annorlunda?
– Tävlingshästarna är förvånansvärt lika världen över. Däremot kan kulturen bland människor vara helt olika på olika håll. Det är mycket stor skillnad att jobba mot Rio och Tokyo, så totalt annorlunda hur man tilltalar varandra. Man måste vara oerhört ödmjuk och nyfiken i möten med människor, men det är en av de roliga grejerna att vara tvungen att anpassa sig till detta.

Under Falsterbo Horse Show 2016 informerade Göran ryttarna inför OS i Rio. Foto: Roland Thunholm

Är du både närvarande vid internationella tävlingar och sköter skrivbordsjobb?
– Jag eller min ställföreträdare finns alltid med på mästerskap som EM, VM, OS och Paralympics redan innan den första hästen anländer till något dygn efter att den sista har lämnat platsen. Samma sak kan gälla Pan American Games och Asian Games.

Är ute mycket på plats
– Sedan är jag ute på många andra tävlingar för att träffa folk eller undersöka vissa företeelser. Till exempel har jag varit i Rotterdam, Aachen och Göteborg för att lära mig mer om vissa moment som stewards utför inom exempelvis utrustningskontroll och fyrspannskörning.
– Jag har nytta av tiden inom travet och att jag har varit tävlingsveterinär i många år. Det gör att jag förstår problematiken och är van att se mycket hästar.

Hur mycket tid tillbringar du på resande fot?
– Det går i perioder. Just nu är det lugnt från slutet av november till maj. Från 1 maj drar sju månader med många resdagar i gång. Det är testevents inför VM och regionala konferenser runt om i världen.
– Jag försöker att göra korta resor, men vissa blir ovillkorligen långa. Vid OS i Rio var jag borta i sex veckor, så då var det skönt att komma hem igen. Vid EM i Göteborg i augusti blir det närmare tre veckor.

Är du inblandad i debatten om nosgrimmor?
– Vi konstaterar att det förekommer felaktigheter, men vi kan inte enbart stirra oss blinda på nosgrimmorna, eftersom de är en del av en helhet. Vi behöver också fråga oss varför en häst gapar. Är det bettet, ryttarens hand eller kanske i viss mån även aveln som är bidragande orsaker? Är det brist på utbildning av såväl häst som ryttare från grunden? Ämnet är komplext och man måste gå till botten med det.
– Veterinäravdelningen har en bra dialog med sportavdelningarna, deras kommittéer och inte minst stewards. Vi gör litteraturstudier och jobbar tillsammans med ledande forskare för att hitta långsiktiga lösningar. Om vi ska göra ändringar i vårt system gör vi det i så hög utsträckning som möjligt på vetenskaplig grund.

– Det kan tyckas som om FEI är trögt, men när det gäller synnerliga djurskyddsärenden, som till exempel förekommit inom distansritten, kan vi reagera snabbt. Men inom komplexa frågeställningar, där vi redan har system på plats, får ändringar ta den tid det tar. Vi ska skydda hästarna, men får heller inte skapa en farlig situation för stewards som utför kontrollerna.
– Vi försöker alltid hitta den bästa lösningen för hästen, men ibland tar det tid att komma fram till den. Man får inte ha för bråttom – när vi gör något ska det fungera i hela världen.

Denna artikel är hämtad från tidningen Ridsports pappersutgåva där den publicerades första gången den 11 maj 2017.