Nomadfamiljen som hittade hem

Anna Hammarström är långt från benägen att skryta. Men det är inte utan stolthet hon konstaterar:
– I familjen har vi 27 medaljer från SM, NM och EM.

Ändå är det inte alla tio barnen som varit med och bidragit till medaljskörden. Några är helt enkelt ännu för små. Så här ser barnaskaran ut: Annabel är bara ett och ett halvt år men har naturligtvis redan suttit i sadeln. Adam, 5, håller med stor glädje och entusiasm på att lära sig rida, och det går snabbt framåt. Ellen, 9, har redan vunnit Baltic Cup för B-ponnyer. Julian, 12, är inte ett dugg intresserad av hästar. Ingemar, 14, pratas det däremot mycket om, inte minst bland ungdomslagledare. ”Den nye Marcus Ehning” har någon av dem sagt om Ingemars talang.

Ingemar (längst bort) rider inte så mycket när han är hemma.”Det gör inget. Då kan jag göra annat i veckorna”, säger han. Julian (i mitten) är den enda i familjen som inte alls är intresserad av hästar. Bakom dem sitter Adam som numera rider ”kronjuvelen” Swap Shop som tagit fyra av syskonen till SM. Foto: Lottapictures

Tvillingarna Klara och Selma, 17, satsar stort. Klara på hoppning och hon har redan en andraplats i en junior-Grand Prix i Tyskland på meritlistan. Selma gör sin satsning i fälttävlan och blev bland annat individuellt femteplacerad vid EM i Malmö. Båda går på hästlinjen och läser ekonomi vid ridgymnasiet i Vellinge.

Äldst är trillingarna Amanda, Mathilda och Lukas, 21 år. Både Amanda och Mathilda har varit med i medaljvinnande ponnylag men nu tar studier till civilekonomer den mesta av tiden. Amanda tillhör universitetet i Uppsala men studerar just nu i Australien. Mathilda går på Handels i Stockholm. Lukas, som också bor i Stockholm, red ponny tills han var tio, men bytte ridjackan mot judodräkt och har sju judo-SM-guld i prisskåpet.

Mamma och administratör
I det aktuella hammarströmska tävlingsgänget ingår alltså fyra barn, och alla har höga ambitioner. Det är dessa som mamma Anna ska administrera.

– Jag fick aldrig någon egen häst när jag var liten, fast det var min högsta dröm. Jag har aldrig tävlat i ridsport, bara i schack, där jag faktiskt deltagit i ett olympiskt spel. Men barnens satsning är så mycket mer omfattande och helt annorlunda. Upplägg, planering, logistiken – det har varit nya områden för mig, säger hon.

Anna drömde om en egen häst när hon var liten. Nu är hon spindeln i nätet för att få ihop barnens tävlande. Foto: Lottapictures

Det är inte enbart hela hästverksamheten hon ska få att fungera, det är även barnens skolgång, hemmet, villan i Ljunghusen, med allt det innebär av mat, tvätt, städning och tusen saker till.
Men Anna avdramatiserar det hela, pratar hellre om sitt team, inte minst maken Eskil, han liksom Anna med yrkestiteln läkare.
– Eskil är i högsta grad med i teamet även om han sällan är med på tävlingar, säger Anna.

Eskil har varit landslagsläkare för orientering, skidorientering och längdskidåkning men han har en annan egenskap som Anna uppskattar.
– Det finns ingen jag litar mer på när han tittar på en häst. Eskil har ett ”annat öga” än vi hästnördar. Han ser mänsklig fysiologi i rörelsemönster och exteriör hos hästarna och han har visat att det är mycket som är överförbart mellan häst och människa, säger Anna.

– Eskil är också engagerad i ryttarnas träning. En ryttare är en idrottsman och ska vara allsidigt tränad, ha bra kondition och smidighet. Ingemar tränar mycket vid sidan av ridningen och han är en genomtränad idrottskille.

I sitt team har Anna också en heltidsanställd beridare, Matilda Öling, och ytterligare två anställda i Sverige och en holländsk groom som hjälper till med allt från stalltjänst till skjutsningar och logistik, och som ligger ute på tävlingar, ibland i veckor i sträck.– Ibland har vi tre hästlastbilar och en trailer ute på olika tävlingar och evenemang.

”Hundra anställda”
Även om familjen Hammarström flyttat till Skåne, finns verksamheter kvar i Hälsingland och Västmanland. Inte minst ett sjukhus med vårdcentral i Fagersta (både Eskil och Anna är läkare).
– Vi har ungefär hundra anställda och jag är vd, berättar Anna.

Så det är inte så konstigt att det byggs kontor när den nyköpta gården totalrenoveras.
– Det ska bli sååå skönt att få ha ett eget kontor att kunna jobba från, säger Anna och tittar längtansfullt upp på det utrymme som håller på att ta form uppe i ena stallgaveln.
– Jag kommer att få utsikt över hela stallet åt ena hållet och över den skånska slätten åt det andra.

Adam har just börjat hitta nyckeln till lättridning på Munsboro Swop Shop. ”Swoppan är fantastisk. Hon ställer hela tiden upp”, berättar mamma Anna. Bredvid Adam rider Ellen. ”Jag ska satsa allt på det här. Det här med ponny är mitt lågstadium. EM blir högstadiet och när jag rider OS har jag nått universitetet”, säger hon. Foto: Lottapictures

Flyttar in i midsommar
Ungefär lagom till midsommar ska hästarna kunna flytta in. Det ska också byggas stort ridhus, skrittmaskin och utomhusbana. Det ska bli gäststallar och lägenheter, bostäder för de anställda, kontor till Eskil och gemensamma utrymmen.
– Det blir jättebra, konstaterar Anna.

– Vi försökte först att inackordera de åtta-tio hästar som vi hade med oss hit till Skåne, men vi märkte snart att det inte fungerade. Vi måste kunna styra träningstiderna och ta hem tränare när det passar oss. Vi är så många ryttare och hästar med individuella behov så det blir ohanterbart om vi inte kan styra verksamheten själv.
– Logistiken är tillräckligt komplicerad som den är.

Passionen: rida i skogen
Utvecklingen hos de hammarströmska ungdomarna har gått i en rasande fart. Anna kan nu sätta sig ner och göra en tillbakablick.

– Min passion med hästarna har inte från början varit tävling utan att rida i skogen. Under många år hade jag en nordsvensk hingst, Troll Joel, och red på milslånga turer med barnen. När trillingarna började hopptävla för tio år sedan hade jag ingen aning om vad som behövdes för sporten och jag hade inte förstånd varken att välja lämpliga hästar eller att göra saker på rätt sätt. Sedan byggde vi en mycket fin anläggning i Delsbo, men det går inte att bo där uppe om man ska ha hästar i Tyskland och på Irland, något som ju är och har varit aktuellt för Ingemar, Mathilda, Klara och Selma.

Innan barnen började tävla var Annas passion att rida ut i skogen. Nu har hon köpt en egen häst som hon kan göra det med. Foto: Lottapictures

– Satsar man seriöst krävs noggrannhet och att man utnyttjar de möjligheter med träning och tävling som finns. I Skåne kan vi göra en elitsatsning, samtidigt som barnen går i mycket bra skolor.

Barnens tävlingshästar/ponnyer kommer att stå i de stora rymliga boxarna på den nyrenoverade gården, fem minuters mopedsträcka till gymnasiet i Vellinge för Klara och Selma. Men en av boxarna blir Annas. Hon har äntligen köpt en alldeles egen häst, en welsh cob.
– Det är en häst som inte ska ridas på schema för att prestera på tävling. Den ska jag bara ha roligt med, säger Anna.

Texten publicerade första gången den 22 juni i Ridsports pappersutgåva nummer 12, 2017.