Guldgossen Jur Vrieling trivs i Falsterbo

Jur Vrieling är svettig och varm när vi sätter oss ner och pratar. Han kan knappt sluta att le, han har just tagit emot den tredje segerrosetten av tre möjliga med Acascia (holst, sto f-08 e Diamant de Semilly–Acord II, äg Marzotto Maria Rosaria).
– Hundraprocentigt, det är knappt att man fattar det, ler han.

Vann 7-årskvalet
Han hade dessutom inlett den här soliga lördagen med att vinna förmiddagens sjuårskval med Curcuma (holst sto e Casall, äg IL Palazzetto di Marzotto).
Och kvällen innan avgjorde han Nations Cup när han red segern till sitt Nederländerna efter en mycket inspirerande omhoppning med VDL Glasgow v Merelsnest (BWP hingst f-06 e Nabab de Reve–Darco, äg VDL Stud).
– Visserligen vann Bubalu mycket för mig på sin tid, men Glasgow är den bästa häst jag någonsin haft, säger Jur.

Känd för sin mjuka stil
Den långe, sympatiske nederländaren är välkänd för sin mjuka stil med hästarna. Därför var det många som förvånades när han i frustration och besvikelse tog till spöet alltför tufft när Zirocco Blue vägrade på hinder under OS i Rio.

OS i Rio fick ett tråkigt slut för Jur Vrieling, som tog en paus efteråt. 

Det blev diskvalifikation från den individuella tävlingen. Jur själv var också illa berörd av sin handling och tog en månads time out efteråt.

Hans samarbete med världskända VDL Stud (eller hans andra hästägare) påverkades dock inte av händelsen i Rio. I 25 år har han samarbetat med VDL.
– När jag var ung arbetade jag med att rida in de unga hingstarna och sedan fick jag rida dem i hingstklasser när de gått sina 70-dagarsprov, berättar han.

Har gärna VDL-hingstar
Samarbetet utvecklades och snart fick han tillgång till de bästa och infoga dem i sitt tävlingsstall.
– Jag bor bara en timmes väg från VDL och det gör det hela enklare, säger han.
– Det är van de Lageweg som tar ut de hingstar de tycker jag ska ha.

Just nu har han åtta VDL-hingstar: Glasgow, Dallas, Corporal, Carrera, Etolon, Freeman, Davenport och Glenfiddich.
– Andra hingstar som van de Lageweg tycker är bra och ska utvecklas på tävlingsbanorna skickas iväg på andra håll, bland annat till Sverige.

Cardento bra exempel
Cardento är ju ett lysande exempel på detta och med det utfall VDL fick på att skicka hingsten till Flyinge och Peter Eriksson var ju extremt bra.

Även Corporal sändes till Sverige men är sedan en tid tillbaka hos Jur.
– Det är en tuff, men otroligt kapabel häst som jag gillar väldigt mycket.

Glasgow bäst av alla
Men bäst av alla, faktiskt den bästa hästen Jur haft hittills, är Glasgow.
– Han har ett underbart temperament och klarar av att både tävla och vara i aveln samtidigt. Han är en riktig kompis. Och så har han ju kapacitetsmässigt det mesta en bra hoppare ska ha, berömmer Jur.
– Han blir alldeles troligt mitt val till EM i Göteborg.

Guldjubel! Jur Vrieling till vänster, överst på prispallen efter lagtävlingen på EM 2015. 

Vrieling har nära kontakt med sin förbundskapten Rob Ehrens. 
– Han har varit min tränare väldigt länge. Han är också min manager och han gör min säsongsplanering. Att Rob Ehrens också är förbundskapten är det bästa som hänt nederländsk hoppning på många år.

Italiensk hästägare
För italienskan Rory Marzotto har Jur fem hästar, på tre- till femstjärnig nivå, och i det gänget finns några ston, som trippelvinnaren i Falsterbo, Acascia. Men Jur gillar den speciella utmaningen det innebär att rida hingstar.
– Man måste helt enkelt komma överens med dem. Lyssna men inte kuva, en hingst måste vilja arbeta.

För den unge Jur var det inte självklart att han skulle syssla med hästar. Visserligen var hans pappa Jan nederländsk mästare och hans syster red också, men för Jur var det mest fotboll som gällde.
– Men jag kom underfund med att pappa och min syster kom hem med priser och pokaler. Jag ville också vinna, så då började jag rida, som trettonåring, berättar han.

”Föräldrarna blev arga”
Som 18-åring slutade han skolan en månad före examen och tog ett jobb i Österrike.
– Med facit i hand skulle jag gått den där månaden. Mina föräldrar blev arga och förklarade för mig att nu fick jag klara mig själv.
Turligt nog gjorde han det och framgångarna har kommit.
– Hästlivet är alltid upp och ner. Men jag är lycklig och jag har ett gäng riktigt bra hästar.

Den här intervjun publicerades första gången i Ridsport nr 14/2017.