Läs om Kyras clinic

Dagen inleddes med 19-åriga skolhästen Erbchow med beridareleven Elin Edgren i sadeln. Erbchow är en stark häst, så Kyra koncentrerade sig på ryttarens sits.
– Man måste tänka sig en triangel med underlivet och sittbenen som poler. Om man tänker sig att sittbenen gungar som på en gungstolsmedar, så hittar man bästa balansen när främre delen av underlivet tar emot.
– Armarna, från armbågarna och framåt, ska vara avslappnade medan överarmen hålls spänd. Spänning gäller också för magmusklerna, som ju är mycket starkare än ryggmusklerna.
Kyra visade på flera knep för att få rätt handställning.
– Allra bäst är att spänna en rem i öglorna framme vid sadeln. Håller man i den remmen, med båda händerna, hamnar man i rätt läge, både med händer och med sits.

– Ridning handlar väldigt mycket om känsla, säger Kyra och berättade om sin egen känsla när hon satt på Matador, VM-tvåa 1990.
– Att sitta på en häst som kan sina saker ger den optimala känslan.
Efter Erbchow kom stallchef Sofia Ahlquist in med Wild Card, en hopphäst e Cardento-Stanford.
– En hopphäst behöver inte kunna dressyrrörelser perfekt, även om det är betydligt mera dressyr på hopphästarna idag än förr. Men den måste vara lättkontrollerad i galopp, den ska vara lätt att styra och kunna svänga i balans.
– Precis som hos ryttaren är det magmusklernas spänning som är viktig. Det är en förutsättning för att hästen ska kunna använda sin överlinje och samla sig.
– För att förstå vad samling är måste man förstå hur hästen är byggd. Bakbenen är fästa vid ryggen via höftbenen. Framdelen sitter bara på plats vid kroppen tack vare muskler.
– När hästen trampar under sig blir därmed framdelen lättare.

Dagens tredje ryttare var Mia Runesson på förra årets vinnare av sexårschampionatet, Barcelona.
Mia fick göra en hel del sidvärtsrörelser med Barcelona.
– Här är det frågan om ett sto och då är det särskilt viktigt att inte klämma med skänklarna för då kan hon ge dig fingret, sa Kyra och spann vidare på skänkelns användning.
– Man ska inte klämma. Reagerar hästen inte på skänkeln får man trycka till lite extra, utan att man använder den för mycket. Fungerar det inte är det bättre att förstärka med spö. Men man ska vara försiktig, hästens hud är känslig nog att känna en fluga.
– När man lär hästen nya grejer måste man sätta press på den, men när det sitter där måste hästen få slappna av med bara lätta hjälper.
– I skänkelvikning, sätt igång hästen i rörelsen och lämna den sedan. Bara om det behövs ska den påminnas med skänkeln. Hästen kan bli tyngre ju längre övningen pågår. Tappar den takt och tempo kan man lägga till skänkeln och göra en halvhalt, med bibehållet tempo.
– Öppna är en väldigt bra övning och gymnastik för hästen där man rider med bakdelen kvar på spåret. Ibland kan den böja sig för mycket och då är den för lång på yttertygeln. Då kan man ställa om den och får då dessutom effekten att den bär upp sin framdel bättre.
En del frågor från publiken följde, mest var det om problem hos frågeställarnas egna hästar.

Efter lunchpausen var det dags för Kyra att själv sätta sig i sadeln och det gjorde hon på Samsara (f 2006 e Santino-Tolstoy), en av skolhästarna på Flyinges beridareprogram. Nu lyftes clinicen till en ny nivå, från det basala till det avancerade, även om Kyra själv mest demonstrerade det grundläggande om viktens betydelse och inverkan på hästen.
– Ryttarens tyngdpunkt ska ligga strax ovanför hästens. Det är bara att skumpa på. Skumpar jag i en takt som är lite snabbare än hästens, så ökar den, skumpar jag långsammare går den lite saktare, sa hon och visade vad hon menade på en något förvånad Samsara.
– Det allra viktigaste är att sitta rakt över hästen. Lutar jag mig för långt bak blir det som att åka vattenskidor, lutar jag mig framåt trycker jag ner manken. Ta till remmen så blir det lättare att komma rätt.

Kyra visade också att hon vill ha snabb reaktion från hästen på hjälperna och det tog inte lång tid innan Samsara och publiken förstod vad hon menade.
När Kyra suttit av var det dags för Mia von Essen på Pinoccio (e Metall-Briar). Nu blev det mycket passage och piaff, underhållande men på en nivå som kanske var för hög för största delen av publiken.
– För att kunna ta trappsteget till Grand Prix måste man kunna kontrollera hästens steglängd, undervisade Kyra.
– Energi, energi, energi i nedstampet, det är det som avgöra hur högt hästen lyfter benen. En talangfull häst lär sig lätt och det ska man ta vara på och sedan heller jobba med det som är dess svagheter.
– Viktigt är också att börja tävla på en nivå som är lägre än den du tränar på hemma. Det får en spänd häst att tycka det är enkelt och roligt och då blir tävlingen en del av träningen.

Rose Mathisen skulle egentligen ridit unge Zuidenwind men det var OS-reserven Bocelli (Don Schufro-Bernstein) hon kom in med.
– Jag ville visa galoppbyten på bästa sätt, därför blev det Bocelli, förklarade Kyra.
”Saxen” stod i centrum för Roses framträdande.
– Hästen måste vara helt kontrollerad på bakbenen och i full balans och då är förvänd sluta väldigt bra att ta till. Öva med att variera antal galoppsprång innan bytet, annars förekommer hästen dig och slänger sig genom bytet. Ofta har man problem med någon del i saxen, då får man öva på de enskilda sakerna, inte sitta och göra många dåliga saxar.

Ebba von Essens uppgift med Wennica (e Longchamps) blev att avslöja mysterierna med piruetter. Det handlade om olika sätt att hålla stång- och bridongtygel, där Kyra förordade en rak fattning framför den tyska med korsade tyglar. Självklart blev det också mycket fokus på kontroll av bogar och bakdel, och samling.
– Samlingen är oerhört viktig. Orsaken till att man ser så många dåliga piruetter i Prix S:t Georges är att hästarna inte fått lära sig att samla sig tillräckligt.
En häst som kan piruette är också tillräckligt förberedd för samling och det blev Mia von Essens uppgift att som avslutning på clinicen demonstrera med glada Prima (e Don Primero-Pascal). Det blev en hel del övergångar från ökad trav till passage och sedan piaffövningar.
– Det är bra att göra hästarna lite heta från skritten för det är lättare än om man börjar piaffera från trav. Man behåller framåtbjudningen på ett bättre sätt. Precis som i passagen ska manken komma upp till ryttaren, då blir det höga knärörelser och bakbenen följer med.
Mia avslutade med att trava sin häst i kort trav, med korta steg och lång hals.
– Trav med stora steg sliter mycket på hästarna så därför måste man låta den trava med kortare steg lite då och då, och slappna av, underströk Kyra.

När sista hästen gått ut blev det lite allmänt snack.
– Jag gillar ryttare som vill förändra, som är lite äventyrslystna. Att byta sätt behöver inte betyda att byta till något som är sämre, menade Kyra.
– Det handlar mycket om att ha rätt känsla, sa hon också på en fråga från publiken.
– Det kan man få på en fyraåring, om man har upplevt det på en bra GP-häst, och när man känner att fyraåringen är på rätt väg.
Om clicker-träning:
– Är man duktig på sådan träning kan man nog använda det. Det gjorde en elev till mig i Finland. Hon förvandlade en häst som vägrade trava till en GP-häst på mästerskapsnivå.
– Men skillnaden mellan häst och hund är att man sitter på hästen och har tyglar och skänklar som huvudhjälper.
Om vikten av exteriören.
– Rätt halsansättning, bakbenen, det vill säga motorn, och temperamentet är mycket viktiga ingredienser för en blivande dressyrhäst. Men det finns ju humlor och de vet ju egentligen inte att de inte kan flyga.