Möt rekordmakarna

Det är de två kreatörerna Tom Hunt and Joost Peters, männen bakom Valegros och Totilas båda världsrekordkürer som står för presentationen. Britten och holländaren må ha samma yrke men kunde inte ge ett mer olika intryck – även om de är mycket överens om det mesta. Joost Peters är är väldigt mycket musiker med en evigt ung look och Tom Hunt är så prydligt brittiskt renrakad sm det går att föreställa sig, mycket vältaig och försiktig i sin omdömen. 

De börjar sin presentation med hur de rent praktiskt går till väga för att skapa kürmusik sedan de fått ett program och en video på den önskade ritten samt talat sig samman med ryttaren om musikval.

Joost Peters jobbar i Mac-programvaran Nuendo som i likhet med andra verktyg låter honom lägga upp olika ljudspår för olika instrument.
– Vi börjar med ett klick-spår, var ska de olika avsnitten ska börja och i vilket tempo det ska gå. Klick-spåret är en metronom som lägger takten.

Videon presenterar Joost Peters arbete och metodik, engelsk text.

Tom Hunt jobbar med samma princip men förtydligar hur han jobbar med det.
– Mitt klick-spår ska följa hästens naturliga gångarter. Med för långsamt tempo i musiken verkar hästen långsam och med för högt tempo förefallen den vara överilad.

Joost Peters förklarar att musiken ska få ekipaget att rent faktiskt se bättre ut. 
– De flesta hästar ökar takten i ökad trav även om de inte ska det, då kan vi maskera det lite i musiken. Vi märker ju det väldigt enkelt eftersom vi sitter med film och en taktslinga, då syns sådant ofelbart. 
– Vi behöver göra lite glapp i musiken för att tillåta lite andrum på tävling, musiken kan inte vara för exakt, förklarade Tom Hunt.

– Jag får ofta möjlighet att att göra vad jag vill i form av musiken, jag kan välja. För Madeleine Vrees har jag gjort en egen komposition, säger Joost Peters.
– Hennes hingst heter Wynton och det var en berömd jazzartist som spelade trumpet så jag har gjort en trumpetslinga till den här med piano-ackompanjemang där piaffen skiljer ut sig.

Holländska ryttaren Madeleine Witte-Vrees med godkände hingsten Wynton, küren är ett originalverk av Joost Peters.

– Med piaff kan du understryka mjukheten i piaffen med musik och det försöker jag jobba med ofta, berättar Tom Hunt.

– För att öka dramatiken lägger jag på trummor och vi jobbar med övergångarna för att skapa omväxling i musiken. Sen lägger jag in lite avsnitt där ryttaren kan komma ifatt sitt program om det händer saker som gör att de får problem, förtydligar Joost Peters.

– För mig är det viktigt att musiken understryker det som hästen gör på banan, det ska underlätta för domaren att se hästens rörelser, förklarar Tom Hunt och visar videon från Michael Eilbergs mästerskapsritt. Han tog brittiska mästerskapstiteln med Marakov.

Michael Eilberg blev brittisk mästare på Marakov efter den här ritten.

– Michael är nu väldigt inne i det här programmet och han kan det så väl att han vet var han har möjlighet att ta igen eller lägga till och det hjälper honom i tävlingen, sa Hunt.

– Jag använder kortsidorna till att ta ner tempot i musiken och förbereda för nästa rörelse, sen händer det saker igen på diagonaler och långsidor, berättar Joost Peters som skapat Glock’s Undercovers kür.

Küren användes i London och vid EM i Herning. Vid helgens världscup i Odense fick ekipaget över 88 procent.

– När du väljer musik så gäller det att det matchar hästen eller ponnyn, att det understödjer modellen, och sedan hålla sig till en musikstil och inte växla i samma program, förklarar Tom Hunt.

– När vi gör en kür så skapar vi unika ljudspår för varje instrument och det gör produktionen homogen. När du väljer stycken från olika CD-skivor så hörs det för mycket, försök göra din kür med hjälp av någon som kan göra nya ljudspår, råder Joost Peters.

– Alla har sin personliga smak när det gäller musik, jag försöker få ryttare att vara öppna för nya saker men det är subjektivt vad alla tycker om, menar Tom Hunt.

– För min fru gjorde jag en otrolig produktion med Meatloaf-musik och vi var väldigt entusiastiska och jag gav det allt jag hade. Hon red en enda tävling i Amsterdam och fick rådet av domarna att tänka om i sitt musikval. Det var mitt dyraste arbete någonsin, sa Joost Peters och skrattade.

– Det bästa beröm jag kan få från en ryttare är att de säger att det var lätt att rida till musiken, de har nog att tänka på ändå, konstaterade Joost Peters.

– Edwards kür till Totilas innehöll många avsnitt för improvisation, det var bara piruetterna som var huggna i sten för att det var den där klockringningen. Det gav honom mycket frihet och det behövdes i början, satte han piruetterna så fungerade hela programmet, sa Joost Peters.

Den idag världsberömda küren var ett originalverk av Joost Peters. Detta blev Totilas och Edwards sista ritt.

– Visa hästens personlighet, berätta en historia med musiken, förstärk uppvisningen och hjälp ryttaren, det är huvudpunkterna i att arbeta fram en kür, avslutade Tom Hunt sin presentation.

Charlotte Dujardin satt med i paneldebatten och fick chansen att kommentera sin världsrekordkür osch smarbetet med Tom Hunt.
– Jag är verkligen petig och det är otroligt att Tom har något hår kvar på huvudet. När jag lyssnar på min musik så ska det kännas. Jag vill ha gåshud och det ska berätta en historia. Det blev flera försök fram och tillbaka innan jag var nöjd men när det är rätt så känns det i magen.

Charlotte Dujardin och Valegros kür som har det aktuella världsrekordet.

Nathalie zu Sayn Wittgenstein satt också i panelen och berättade om sina kür-upplevelser.
– Det är så sällan jag kommer ut och är helt nöjd, hästar är hastar och saker händer. Min bästa ritt är med Digby i världscupfinalen 2011 i Leipzig. Då hade vi en verklig känsla av att dansa tillsammans och när jag kom ut kändes det verkligen som , my ohh my.

Nathalie och Digby blev trea i världscupfinalen 2011.
– Till London OS behövde jag en ny kür och då skapade Cees Slings en baserad på franska chansoner. Den understödde Digbys takt på ett mjukt sätt.

Küren heter ”Nathalie” och användes även vid EM i Herning 2013 och i år vid VM.

Slutordet i presentation kom från Tom Hunt och det är tänkvärt, det har blivit mycket modernt att rida till en ljudridå, bakgrundsmusik utan ridbar takt.
– Det är inte obligatoriskt att ha tempomarkeringar i musiken, även om du alkltid får det när du har en kür från såna som mig och Joost. Om domarna var tvugna att ta hänsyn till den faktorn skulle flera ryttares kürer bli oanvändbara, förklarade Tom Hunt.