Tre generationer ryttare

Tredje generationens GP-ryttare Fabienne Lüttkemaier är dotter till tyska flerfaldiga mästerskapsryttaren Gina Capellmann. Fabiennes moster Nadine Capellmann har även hon ridit i tyska landslaget framgångsrikt. Morfar Kurt Capellmann red i Aachen 32 gånger, i båda disciplinerna under flera år, ett rekord som dottern Gina passerat med att rida 34 gånger.

Nu är familjen mest aktuell genom att Fabienne representerat Tyskland i två mästerskap på raken med D’Agostino, men i familjen går kärleken till hästen i arv.

Gina Cappellmann har själv tävlat otroligt mycket men upplever helt andra sidor av det när hon nu står vid sidolinjen som mamma och tränare. Vid VM i Caen senast var det guld-medlaj för laget.
– Det var otroligt, jag har själv aldrig haft nerver som ryttare men när Fabienne rider så är det jättejobbigt för mig under ritten. Fram till dess kan jag hjälpa henne, sen är det för sent.
– Vi är så nära varandra, vi arbetar tillsammans med hästarna hela dagarna, hon bor intill oss och vi har en fin kommunikation. En mycket nära relation och Fabienne är nu 24 år.

– Min pappa Kurt Capellman köpte en av mina bästa hästar Ampere åt mig men vägen dit var lite krokig. Jag hittade hästen i Holland men min pappa ville inte köpa den. Efter ett och ett halvt år kom pappa hem och sa att han köpt en häst. Det var samma häst och jag vann fajten över Nadine om Ampere och det var min lycka.
– Min pappa var väldigt strikt, vi var tvugna att rida i jaktkläder så att han kunde se att vi satt ordentligt alltid. Nadine ville från början bli hoppryttare eftersom Hans Gunther Winkler var en näravän  till familjen. Min mamma var hoppryttare också men på lägre nivå, Nadine ändrade sig sen och när min pappa var i 40-årsåldern så valde han själv dressyren permanentn efter att ha ridit båda disciplinerna ett tag.

– Vi är en dressyrfamilj, vi vet att det går upp och ner, det var aldrig press på oss systrar att rida och prestera. Däremot fick vi själva ta hand om våra ponnyer och hästar, alltid.
– Jag fick de svårare hästarna och lillasyster Nadine fick de lite enklare. Idag tackar jag de hästarna för mycket lärdom, svåra hästar hart så mycket att lära ut.
– Det har aldrig varit aktuellt för mig att köpa en färdig häst även om jag kunnat. Jag har alltid velat ta fram dem själv. Det ger mer egen inre belöning att lyckas med en egen framtagen häst.

När den praktiska demonstrationen tar vid delar Gina och Fabienne på kommenterandet.

Fabienne är en ganska normal 24-åring med typiska intressen – vid sidan om hästarna – party, shopping, bio och umgänge med vänner. Hon minns sin morfar från semestrar i barndomen men inte så mycket med hästarna.

– Min mamma har aldrig pressat mig att rida, som liten ville jag bara leka och knappt med hästarna. Det var först i tonåren som jag ville rida dressyr och bli som mamma, berättar Fabienne.

Fabienne rider Fiero en 8-årig häst som går lilla rundan. De tävlade i Odense under helgen men Fiero tyckte miljön var lite för överväldigande.

– Vi börjar jobba med öppna för Fiero behöver jobba för att komma med i uppförsbacke. Det är en strykreträning för hästen. Som tränare pratar jag inte så mycket i vanliga fall, Fabienne måste som ryttare lära sig att känna hur hästen går. Vi rider för det mesta på träns för att vi tycker det är enklare för hästen. Efter en samlande övning som denna så pausar vi och stretchar, kommenterade Gina.
– I galoppen arbetar vi ofta med ökningar på volten, det är en övning som jag fått med mig från min far, berättar Gina Capellmann. Vidare så jobbar vi med kvartsvolter, Anky-volter inspirerade av Anky van Grunsven, istället för att göra hela piruetter för det sliter inte så mycket på hästen.
– Du kan inte varje dag jobba med de stora GrandPrix-rörelserna. Istället övar vi till exempel byten genom att ligga på en åtta med byten för det är en roligare övning för hästen.

Fiero kan redan byten i vartannat men enligt Gina är det viktigt att inte gå till för hög nivå för snabbt. Under demonstrationen provade Fabienne för första gången på byten i varje och Fiero gjorde tre på raken och det gick utmärkt. Det blev många Good Boy från både Gina och Fabienne.

– Du måste sluta arbetspassen på ett bra sätt, det är biktigt för både häst och ryttare. Hästarna tar med sig känslan av att ha lyckats till nästa arbetspass, avslutar Gina.

Fabienne sitter upp på Diamonds are Forever som hon ärvt av Klaus Balkenhol. Han är 12-årig valack efter Depardieaux.

Med ”Monty” som Diamonds are Forever kallas hemma i stallet vill Gina och Fabienne visa vanligt arbete.

– Jag har beundrat Anky van Grunsven sen jag var liten och känner henne väl, jag lär mig jättemycket ute på tävling genom att studera de stora ryttarna, berättar Fabienne från Montys rygg.

Monty värms upp i skritt på tygeln med en del lösgörande sidvärtsrörelser.
– Vi jobbar dem i en låg form i början för att de arbetar bäst över ryggen på det sättet. För Monty är det bäst med volter och böjning till höger och vänster men det varierar från häst till häst. Han ska jobba från bakbenen och över ryggen framåt, berättar Gina.

-Efterhand blir han mer och mer avslappnad i nacken, i början var han lite skraj för din röst Gina i hörnan, nu slappnar han av och jobbar bättre, kommenterade Fabienne.

Fabienne gör nu några få steg skänkelvikning in från spåret i trav, upprepade gånger under hela långsidorna. Det gör honom mer lösgjord och efter några varv går Fabienne över till att rida sluta över hela diagonalen.

– Vi anser att vi har behövt ett år på oss för att få till ett bra samarbete mellan Fabienne och Monty, det tar tid att lära känna en häst, nu är vi redo att ta ut honom på lite större tävlingar, berättar Gina.

– Monty behöver mycket övergångar i galopparbetet och tempoväxlingar. Speciellt i galoppen syns det att det här är en äldre mer välutvecklad häst än den förra och allt eftersom arbetspasset går kan jag begära mer, säger Gina.

– Vi har alltid varit väldigt öppna, vi har tränat med alla som delar vår kärlek till dressyren och hästen. Det spelar ingen roll var landsgränserna går, vi delar alla samma syn, en önskan om bättre förståelse för dressyren, säger Gina.

– När han är varm i kroppen och vant sig vid miljön, kan jag begära mer och då leker vi med lite piaff och passage, det går lätt nu, säger Fabienne. Hon pratar mycket med Monty, smackar och klappar honom på halsen. Så fort han blir lite nervös rider hon lätt framåt i trav. Många korta skrittpauser läggs in i träningen.

– Det viktigaste för oss är att hästen lyssnar på dina hjälper noggrannt, att de är känsliga för din inverkan. Fabienne rider några får galoppsprång med något /några byten och gör sen halt, skrittar några steg och kommer igång i galopp igen, det är en enkel men effektiv övning och efteråt blir bytena särskilt bra, säger Gina.

– Efter passet är Monty härligt avslappnad och han är väldigt nöjd med sig själv nu, det känns bra för mig med, säger Fabienne och skrattar.

– Vi söker mycket flexibilitet hos hästarna, de ska vara mjuka och lätta att böja, det ska gå för lätta hjälper. När Monty kom så var han för stark och lite stel för vår smak, berättar Gina.

Ett av dressyrvärldens mest harmoniska tränarkombinationer har gett en liten glimt av sitt vardagsarbete.