Paulinda reser sig

Det var den 16 maj som olyckan var framme hemma hos Paulinda Friberg utanför Eslöv. Hon red sin egen unghäst, en egen uppfödning som har varit helt okomplicerad att rida in, ensam hemma. Hon bor själv på sin gård och har en utarbetad säkerhetsrutin med sin mamma som bor knappt tio kilometer bort. Paulinda sms:ar när hon sitter upp och när hon sitter av, en rutin som hon följde även denna dag.

Paulinda minns själv hela olycksförloppet klart och tydligt.
– Jag var på slutet av mitt ridpass, vi skulle bara ta en fjärde galopp åt ena hållet. Fattningen gick bra och min pigga glada häst tog plötligt ett litet bocksprång, jag kom över på höger sida och nästa bocksprång blev jag farande åt sidan i höger tygel. Där blev stoet riktigt rädd och ville bara bli av med det som hängde och dinglade på hennes höger sida. Hennes bakben träffade mig i magen och jag sjönk ihop, först trodde jag bara att jag tappat luften och var redan i tanken på väg upp på henen igen. Sen blev det tydligt för mig att det var något mer än att jag fått andnöd som hänt.

Paulinda kunde ringa sin mamma, efter att ha lagt på kände hon instinktivt allvaret och ringde själv 112. Efter att ha kommit in till sjukhuset i Lund låg Paulinda på intensiven i tre dygn med svåra skador på lever, portåder och några brutna revben. Den kraftiga sparken hade fått levern att brista och mycket blod hade runnit ut i buken. Tack vare att hon klarade sig från en brusten portåder lever Paulinda idag och läkarna anser att hon haft en stor portion tur.

Nu gäller framförallt vila och ingen interaktion med hästar överhuvudtaget för Paulinda.
– Jag tål inte att få en stöt, jag får promenera fem minuter i taget, det är svårt för mig att vara inaktiv men samtidigt har jag så ont om jag inte får medicinen rätt att jag inte har något val.

Ridförbud råder till veckan före midsommar när det ska göras ny röntgen, samtidigt har Paulinda blivit ovanligt snabbt utskriven då alla värden förbättrats på bara en vecka. Till dess har hon hjälp med Di Lapponia T som longeras och tömkörs under den här perioden.
– Jag ska få hjälp av Bo Jenå och Kerstin André några gånger med det och det känns i sig jättespännande för de är ju båda mycket skickliga på tömkörning och kan jobba Lapponia på ett helt annat sätt än jag kan. Ingen har någonsin ridit henne mer än jag, det är ingen idé att någon annan börjar nu.

Paulinda grämer sig för att de närmaste planerna på träning i Tyskland hos Johnny Hilberath och tävling där går om intet. Några tankar på att sluta rida har hon definitivt inte.
– Nej, jag har inte blivit rädd, jag ska bara se till att ha säkerhetsväst på mig när jag rider unghästar framöver. Sparken tog så att den hade inte hjälpt mig denna gång men man får försöka säkra på det sätt som kan.

Det är inte mycket planer för de närmaste veckorna, Paulinda är angelägen om att försöka komma igång och jobba som frisör i Lund så snart det går. Å andra sidan anser hennes läkare att fyra veckors sjukskrivning är befogat.
– Jag får se hur det blir, jag vill försöka komma igång. Det första jag gör är att skaffa en väst i storlek 38 när jag kan stå och gå, säger Paulinda.
– Sen sätter jag igång och försöker ta lastbilsteorin för ett nytt körkort.

Paulinda Friberg kämpade sig framåt i dressyrkarriären och blev för mindre än två veckor sedan sexa på SM. Hon är lika beslutsam som tidigare om att fortsätt framåt och vidare.
– Om det är något jag verkligen känner idag så är det att bättre ta vara på varje minut, allt kan förändras på ett ögonblick.

Paulinda och Di Lapponia T på SM i Ericsberg.

Foto: Kim C Lundin