Höjd nivå på svensk dressyr

När SM i dressyr gick på Ericsberg 2014 var 24 startande seniorer ett rekordhögt antal. Så många ryttare som klarade att kvala i Grand Prix på över 62 procent hade landet aldrig hyst någon gång förut. 

I år på Strömsholm, SM-arrangör för andra året i rad, var seniorerna 27. Då ska vi ha i bakhuvudet att flera etablerade ryttare såsom Tinne Vilhelmson Silfvén, Jeanna Högberg och Emelie Brolin inte kunde starta. Ett annat gäng tävlade utomlands, som Therese Nilshagen, Anna Blomgren, Minna Telde och Charlotte Haid-Bondergaard. Räkna lite på fingrarna och konstatera att Sverige i dag rymmer minst 35 och förmodligen uppemot 40 ekipage som klarar kvalgränsen till SM. Det är en rent exponentiell utveckling på ett decennium. 

De fem år som Lövsta Future Challenge har funnits har dessutom givit U25-kategorin en riktig bloddopning med blivande seniorekipage etablerade på en bra nivå. Den första SM-vinnaren i U25 blev Josefin Gyllenswärd med Don Angelo. Hon och de andra U25-medaljörerna rider på en så hög nivå att de skulle kunna konkurrera om platser i seniorernas landslag. 

Helt ny utveckling
Vad den här helt nya och mycket professionella utvecklingen av U25-nivån innebär på sikt för svensk dressyr kommer att visa sig först om några år. 
Intresset för dressyr syns i ungdomskategorierna, där antalet kvalade och startande fortsätter att vara högt. Den nya kategorin för children, ryttare upp till 14 år på stor häst, växer sakta men säkert. 

Det samlade SM:et för alla ålderskategorier visade på en kvalitetshöjning i de breda lagren. Rakt över de olika finalerna var det få som inte gjorde ritter i paritet med kvalkraven. Det indikerar en förändring jämfört med SM längre tillbaka – kvalritter runt om i landet förefaller bedömas mer lika nu. 

Intresset bland publik runt om i landet accentuerades av att web-streamningstjänsten Equisport.tv hade 5 000–6 000 tittare innan meetinget var framme vid finaldagen. Det betyder att det finns publikunderlag som sträcker sig långt utanför kretsen av närmast sörjande.

Många drömmer om SM-start
SM-arrangemanget med sitt frikostiga regelverk i form av en ganska låg kvaltröskel och många till final i de flesta kategorierna, innebär i dag en genuin dressyrfest. SM-start fortsätter att vara en dröm för många ryttare som ligger på en nivå klart över medel men ännu inte på en elit- och landslagsnivå. För många är det deltagandet som är det väsentliga och kanske en hägrande finalplats. I stallen runt om i landet är en SM-start fortfarande en reell merit. Strömsholm som arrangör har verkligen vårdat och hyllat den här drömmen för de många ryttarna. Det finns allt från bra mottagande, vänliga funktionärer och en peppande speaker i form av Karin Morgan. 

Patienten i form
Om SM i sig är en temperaturmätare för svensk dressyr så blir omdömet efter landets mesta dressyrfest i fem dagar att patienten är inte bara frisk utan i hög form. Det räcker att se på seniorernas final för att förstå det. 

Krasst sett var det en på pappret tunn final utan varken Tinne Vilhelmson Silfvén eller Patrik Kittel till start. Av de ryttare som deltog i OS i Rio var det bara Mads Hendeliowitz som red SM-finalen. Den blev ändå en uppvisning i riktigt bra dressyr från honom och Paulinda Friberg, men kanske framför allt från Rose Mathisen med sin Zuidenwind 1187. 

Verklig styrka innebär att ryttare som teoretiskt inte är topp fem-rankade levererar goda resultat. Detta fick dressyr-Sverige se med besked på Strömsholm.

Denna text publicerades första gången den 22 juni, i Ridsports pappersutgåva nummer 12-2017.