Rose om guldhästen: ”Han har en växel till”

Som bekant tog Rose Mathisen hem SM-kampen på Strömsholm i tisdags och la beslag på sitt första SM-guld. Att hon skulle rida för guldet var hon egentligen inte inställd på.
– Jag var inställd på att få anstränga mig ordentligt för silvret och var säker på att Patrik skulle ta guldet. När Dude skadade sig kom saken i ett annat läge, säger Rose.

Hur tänkte du då när du skulle in och hade grepp om guldet?
– Innan jag satt upp var det nervöst – jag funderade på allt som skulle kunna hända. Att han skulle sparka sig, bita sig i läppen, allt vad han kan hitta på… När jag väl satt upp var jag inte nervös längre. Jag kunde inte göra annat än att rida som jag brukar. Det gjorde jag, och Zuidenwind skötte sig, säger Rose om den sista stunden fram till guldet.

Berätta lite om er förra SM-final, då det till skillnad från nu inte räckte hela vägen till medalj.
– Det var för två år sedan och det var vår första riktiga GP-säsong. SM-finalen var vår första kür. Jag hade lånat Bocellis kür till honom och jag red in som att musiken inte alls skulle vara något problem. Det var det – Zuidenwind blev jätterädd för musiken. Sedan började jag med radio i stallet och ridhuset, och har fortfarande huva i küren. Jag tror inte att han behöver det egentligen, men jag vill inte ta risken.

Häftig känsla
Den här gången, med en egen kür och betydligt mer rutin, kunde inget stoppa hingsten. Guldet landade hos Rose och Zuidenwind 1187 (f 2004, e OO Seven–Jazz,  uppf H van Helvoirt) och Rose ser tillbaka på några härliga dagar.
– Det var så väldigt, väldigt roligt att få vinna och en häftig känsla. Att rida programmet och sedan rida ut och känna att det här tyckte publiken var bra – det var häftigt. Dessutom var det jättefina tävlingar, så fina banor och välorganiserat.  Zuidenwind stod uppstallad med hopp-ponnyerna och det var super. Bara att sitta upp och rida till banan.

Mot SM-guld. Foto: Kim C Lundin

Sedan Rose fick sin guldmedalj har vardagen som vanligt fortsatt i ett högt tempo. Rose har njutit av blommor och gratulationer från vänner och elever, men riktigt firande har inte hunnits med.
– Vi kanske äter någon god middag nu i helgen och öppnar en flaska bubbel.

För Zuidenwind har det dock varit lite lugnare sedan medaljen. Tre dagar utan ryttare stod på schemat.
– Han får vila sig, promenera, vara ute, studsa omkring om han så vill. Nu i helgen blir det lite lätt lösgörande och sedan börjar jag jobba honom igen, säger Rose.

Hoppas på Falsterbo
Innan de främsta svenskarna, ännu inte spikade, styr mot EM väntar antingen Aachen eller Falsterbo. Rose själv har önskat Falsterbo, bland annat för att Zuidenwind inte ska behöva resa så långt från sitt andra jobb som avelshingst.
– Han betäcker för fullt. Det har aldrig varit några problem och han har alltid skött båda sina jobb. Han har väldigt starka bakknän som bidrar till att han inte påverkas fysiskt och mentalt går det också väldigt bra.

Nations Cup väntar
Lagom tills guldyran har lagt sig är det dags att börja ladda inför nästa äventyr. Nations Cup väntar redan över midsommar. Rose konstaterar att det främst gäller att behålla formen, som bevisligen är bra.
– Det har hänt mycket under den här våren med honom och det var roligt att vi visade upp det i båda programmen på SM.

Vad skulle du själv säga är den stora skillnaden?
– Att Zuidenwind slappnar av mer. Han är starkare och mer avspänd med sitt jobb – det syns. Skritten var lite för hastig nu i GP:n, men i küren var det bättre.

Vad känner du om det du visade upp på SM? Finns det mer att plocka fram?
– Absolut. Han har ännu en växel som vi inte har med oss in på banan än. Han har den på träning, så den finns där.
– Jag vet att det finns mer att plocka fram. Om man tittar på poängen i GP:n var domarna rätt oeniga om vad vi skulle ha (från 70,5 till 75,7). En del lägger sig där vi brukade ligga, andra mer där jag väl tycker att vi ska ligga nu. Vi får se – de får väl vänja sig vid att vi ska ha mer poäng, säger Rose och skrattar.

Guld i stora lass, både på täcket och om halsen. Foto: Kim C Lundin