Lars Christensson tar plats i FEI:s kommitté

Skåningen och fälttävlansprofilen Lars Christensson har gjort det mesta inom fälttävlan, inte minst som banbyggare och tränare. Han har dessutom varit förbundskapten för olika länder, varit event director för Malmö City Horse Show, genomfört mastodontprov som Badminton och tagit EM-guld i lag. I somras blev Lars för övrigt Mästarnas mästare på fälttävlansveckan och nu har CV:t utökats ytterligare, måhända med en något tyngre titel än just Mästarnas mästare. Nyligen blev han nämligen vald till ledamot i Internationella Ridsportförbundets fälttävlanskommitté i samband med Generalförsamlingen i Tokyo och blir därmed en av bara sex personer i kommittén.
– Jag brinner verkligen för fälttävlan och det är hedersamt uppdrag att få möjlighet att bidra till sportens utvecklig, säger han.

Internationellt engagemang är inget nytt för Lars. Han arbetar redan med säkerhetsfrågor som national safety officer för Sverige och är på så vis en länk mellan FEI och Svenska Ridsportförbundet. Som en del i en internationell arbetsgrupp arbetar han med sportens utveckling och den gruppen var bland annat remissgrupp när FEI tog sina beslut om framtida mästerskapsformat.
– I FEI:s fälttävlanskommitté representerar vi olika funktioner, i mitt fall course designer. Det är en väldigt intressant tid för att föra sporten framåt och det finns en mängd viktiga frågor att arbeta med, med tyngdpunkt på säkerhet som engagerar mig mycket. Fälttävlan måste kunna presenteras och levereras som den fantastiska sport den är med spektakulära ingredienser, men med hanterbara risker. Det hoppas jag verkligen på.

Det finns mer svenskar på högsta nivå i säkerhetsarbetet. I höstas tog FEI-gruppen för riskhantering inom fälttävlan form med förra förbundskaptenen Staffan Lidbeck och sju andra personer från internationell fälttävlan. Målet är tydligt: att minimera riskerna i terrängen. Gruppen arbetar bland annat med kvalificeringssystemen, statistik, hinderutformning, banbyggnation och underlag och lutar sig mot såväl tidigare dokumentation som ny forskning.

På sin skånska hemmaplan Ribban.

Säkerheten är ständigt på tapeten och ligger dig varmt om hjärtat. Det verkar inte finnas någon färdig paketlösning på hur de svåra olyckorna ska undvikas helt, men vad händer på högre nivå med säkerhetsfrågan?
– Ibland ställs frågan vad som görs. Ingenting? Det pågår ett stort arbete och exempelvis har det i mer än tio år har det samlats in statistik till en stor databas som analyseras och visar på exempelvis orsaken bakom fall statistiskt. Säkerhetsfrågan är ett ständigt pågående arbete. Men, och det är ett stort men: det är viktigt att det görs ännu mer. Fälttävlan är en fantastisk sport på så många vis, men vi måste minimera riskerna, säger Lars.

Utveckla gärna, vad menar du med att minimera riskerna?
– Det ska vara en hanterbar risk. Det är en spektakulär sport med mycket kraft och om det görs missar, vilket även de skickliga gör, är det inte rimligt att det ska vara dödligt utfall. I så gott som alla fälttävlans-aktiva länder ökar sporten och här ser man många unga som kommer uppåt från ponny och lägre klasser. Vi behöver kunna möta upp det. När vi diskuterar frågorna i banbyggnadsnämnden i Sverige ser vi hur otroligt viktigt det är att tränare och banbyggare arbetar hand i hand. Tränarna för att kunna förbereda ryttarna på vad som väntar på olika nivåer och banbyggarna för att producera på rätt nivå i förhållande till förväntningarna.

Så arbetet går framåt?
– Ja, det skulle jag vilja säga. Som ett exempel har den nämnda styrgruppen tillsatts och det har tagits konkreta beslut, som att terrängens svårighetsgrad på OS och VM sänks till trestjärnigt. Det har att göra med dels att fler nationer ska kunna delta, men även med säkerheten. Att kvala på en nivå och plötsligt rida ett mästerskap ett snäpp högre har visat sig vara mindre bra sett till utfallen på vissa mästerskap.

MIM kan förhindra de tuffaste fallen.

Lars konstaterar att han tycker att Sverige ligger bra till vad gäller säkerhet och sporten i det moderna samhället. Som ett litet land tycker han att Sverige har en fördel att beslut kan gå snabbt att fatta och att svenskarna nog är snäppet mer fritänkande än i andra länder som begränsas mer av politik och traditioner.

Har du något exempel på vad du kan ta med dig från Sverige in i kommittén och dess säkerhetsarbete?
– Vi har ju bland annat startat upp en del utbildningar och workshops i Sverige och det blir mer av dem 2017. Det hoppas jag kunna ta med till FEI och att vi ska kunna jobba på ett liknande sätt där. Det gäller att värna om säkerheten på ett aktivt sätt, säger Lars och fortsätter:
– Något annat ytterst viktigt ur säkerhetssynpunkt som jag vill lyfta ännu mer på det internationella planet är rent tekniska lösningar och design av framtida terränghinder. Det bästa utlösningsbara just nu är svenska MIM och där bra vi en bra dialog med grundaren Mats Björnetun och hans kompanjoner vad gäller utformningen för framtidens terrängbanor. Det är något som jag vill föra fram mer internationellt.

Apropå det vi har pratat om nu, hur känns det som fälttävlans-fantast kring olyckorna som händer – bland annat dödsfallen i början av 2016?
– Det är lika beklagligt varje gång och min förhoppning är att det inte ska behöva hända. Alla som håller på med hästar vet att med extrem otur kan olyckan vara framme vid en skrittur eller när som helst, och även i dagliga livet utsätter vi oss för vissa risker i olika situationer. Risker finns absolut i fälttävlan, men riskerna måste minimeras till en acceptabel nivå. Det måste vara en nollvision när det gäller dödsfall i fälttävlan, så enkelt är det.

Slutligen: Du har gjort i princip gjort allt inom fälttävlan. Har du fortfarande mer att lära dig i ditt nya uppdrag?
– Jodå, man lär sig alltid och utvecklas i olika situationer, inte minst genom andras erfarenheter och nya intryck. Jag har varit eller är engagerad i roller som bandesigner, teknisk delegat, organisatör, ryttare och så vidare – jag känner mig lyckligt lottad att få vara en del av sporten på så många olika vis.