Jens clinic: Grunden är grunden

”Från ponny till stor häst” var dagens tema när Flyinge bjöd in till clinic med mästerskapsryttaren och ponnylandslagsledaren Jens Fredricson. Visst fick den 600 personer stora publiken se unga ryttare på både ponnyer och hästar i de olika grupperna, men Jens fäste inte alltför stor vikt vid övergången däremellan.
– Om grunderna finns där är det inget stort steg att gå från ponny till häst. Visst kan en häst kräva mer gymnastisering och understöd, men bra ridning är bra ridning oavsett om det är på en B-ponny eller häst. Om däremot ponnyn ständigt räddar ryttaren är det ett stort steg eftersom en häst inte gör det på samma sätt, säger tränaren.

Vad han fäste desto större vikt vid i träningen med både de tre grupperna och den sista ryttaren, bloggaren och hoppryttaren Nellie Berntsson, var tydligt.
– Vi fokuserade på grunderna, särskilt mycket på sitsen. Jag hoppas att ryttarna tar med sig inspiration härifrån och arbetar vidare med det, säger Jens och torkar svetten ur pannan.
Han har precis suttit av Nellies svarta skönhet High Hope (sto, f 2007, e . Etrusco–Irco Mena). Metodiskt arbetade han den inte helt lättridna hästen varv på varv i galopp och förklarade samtidigt för publiken vad han gjorde.
– Om ryttaren vill hoppa 1,60 måste man fokusera på den där delen, säger Jens och pekar snett neråt bakåt från sadeln och tillägger strax:
– Med bakbenen in blir det mjukt där framme. Nu börjar det komma, men det var svårare än jag trodde idag.

Lösgörande arbete med Hilda
Innan Jens satt upp red Nellie, 15, sin 1,40-häst High Hope inför publiken. Jens hittade omedelbart viktiga, lösgörande detaljer att arbeta med. Från hästryggen höll Nellie med om att det kändes som en annan häst när Hilda, som hon kallas, spårade som eftersträvat och fick med sig såväl sin starka vänster bak som den svagare höger.
– Det här är vardaglig gymnastisering och något man bör jobba med varje dag, förtydligade Jens.
Några hinder blev det inte alls för Nellies del den här gången, men hon var strålande glad ändå.
– Jag är ju inte här för att visa vad jag kan. Om det inte sitter på marken, då ska man inte hoppa just då, säger ryttarinnan strax före autografskrivningen.
Nellie konstaterar att hon var lite spänd före passet eftersom hon knappt hade pratat med Jens tidigare, än mindre ridit för honom. Hon fick med sig en rad tips och ska fortsätta arbeta vidare på hemmaplan.
– För att klättra uppåt i klasserna måste Hilda vara loss, sammanfattar Nellie det viktigaste.
Redan innan Jens satt upp förklarade han att han ville ge Nellie en härlig ridkänsla att ta med sig hem och en aha-upplevelse. Det verkar som att han lyckades.
– Att rida henne efter Jens kändes som att skära i smör. Det var en ny häst och att se honom arbeta med Hilda gjorde det enklare för mig att förstå hur jag ska göra, säger Nellie.

Skratt och kunskap mixades
Under hela clinicen vände sig Jens ofta till publiken och lyckades med kombinationen att bjuda på såväl viktig kunskap som glada skratt. Ryttarna fick höra omväxlande goda råd och busvisslingar från Jens samt spontana applåder från publiken när de fick till övningarna. De till synes enkla uppgifterna var långt ifrån så enkla som de först verkade. Glada tillrop från Jens peppade dem vidare i arbetet.
– Bra där, very nice!

Med en bom på sockerbitar, 16 meter till ett kryss och därefter 16 meter till nästa bom på sockerbitar trimmade Jens ryttarna på medellinjen. Fem galoppsprång mellan de små hindren och en häst som väntade ut ryttaren utan att ge sig iväg var målet.
– En enkel men ändå nog så svår övning, som är lätt att göra hemma. Såhär tränar jag mina hästar mycket, med små hinder som inte sliter på dem.

I stor häst-grupperna red Lovisa Frank, Julia Fastegård, Jonick Liljedahl, Celine Nilsson, Pontus Söderlindh, Caroline Andersson och Evelina Holm. Några av dem var uttagna genom Talang Skåne, däribland Caroline,
– Det var nervöst först med så många som tittar, men när jag red var jag inne i min bubbla, säger Caroline som hade med sig Challanger (f 2009, e. Cartier–Irco Marco).

Caroline har under året debuterat Challenger i 1,25 och dagens träning blev en utmärkt uppladdning inför morgondagens tävling hos Lillhagen. Caroline tyckte själv att hon fick med sig några riktigt viktiga tips om hur hennes sits ska bli bättre och tyckte att hennes första träning med Jens var både kul och lärorik.
– Han är så pedagogisk och noggrann. Han gav enkla och lätta råd som gjorde stor skillnad, säger hon.

Mellan varven uppmanades publiken att prata med varandra om hur deras hästar gör, ”det är ju det som är det mest intressanta” som Jens konstaterade. Under den fullmatade eftermiddagen levererade han även små miniföreläsningar om allt från mål med ridningen, hur han helst vill att ridning ska vara (”roligt och vackert med i princip osynliga hjälper”), samarbetet mellan tränare och elev, konsten att unna varandra framgång och förmågan att vara lagom kaxig men ändå ödmjuk i en sport som är så individuell samtidigt som det är viktigt ha sina vänners stöd.
– Glöm inte att glädjas med andra när de lyckas. Att hjälpas åt och glädjas kostar inget, säger Jens.