FEI kan ta bort hästbytarfinalen

Rolf-Göran Bengtsson kan utifrån hoppkommittens förslag ha blivit den siste världsryttaren att drabbas av ödet att gå felfri genom fem rundor i ett hopp-VM och ändå bli utan medalj.  För regeländringar i OS skulle en ändring kunna träda i kraft först 2024.

Förslaget om tremannalag i OS och VM ingår i likhet med reformförslagen kring dressyr och fälttävlan i FEI:s strävan att anpassa sig till internationella olympiska kommittens, IOK:s, framtidsvision ”Agenda 2020”. Den innebär bland annat att man vill involvera fler länder men också ha mer kompakta tävlingsformat.  Tremannalag är för övrigt ett nygammalt upplägg i OS. När Sverige vann guld i hoppning 1920 och 1924 var det med tremannalag, och fyra ryttare fick starta först i OS 1972. Där har kommittén dock fått en del mothugg från nationella förbund i en första remissomgång.

Internationella Ridsportförbundets, FEI:s, årliga Sports Forum på måndag och tisdag ska vara ett tillfälle för debatt inför förändringar, men just på hästbytarpunkten verkar beslut redan nästan vara taget.  FEI:s hoppkommitté är passionerad i sin argumentation för att sätta stopp för hästbytarfinalerna på VM. Kommittén hänvisar till både djurskyddsskäl, säkerhet och att essensen i all ridsport är att ett ekipage ska vara samspelt, och alltså inte som i finalen just ha träffats. Ska hästbytarfinalen alls vara kvar så är det i så fall med tre ryttare, så att alla tre får medalj, anser kommitten. Noteras kan att av kommittens sex medlemmar har två själva personlig erfarenhet av två hästbytarfinaler från insidan, ordförande John Madden och Rodrigo Pessoa. Madden assisterade sin fru Beezie både 2006 och 2014, då hon vann silver respektive brons. Pessoa vann VM 1998 och blev fyra 2010. Dessutom är kommittekollegan Kamal Bahamdan från Saudiarabien landlagskollega till Abdullah Al Sharbatly, som tog silver i VM 2010. Al Sharbatly var då orutinerad i internationella sammanhang och Rodrigo valde, för att förebygga problem för sin häst, att coacha saudiern under pågående final om hur HH Rebozo behövde ridas. Rodrigo blev alltså själv utan medalj men fick senare ett fair play-pris av Internationella Olympiska Kommitten för att han satte sin hästs intressen före egna medaljchanser.

Idén om en hästbytarfinal var i själva verket kontroversiell direkt när VM hölls första gången 1953 i Paris. En del ledande ryttare ville inte att deras hästar skulle ridas av andra ryttare, och några ledande nationer ställde därför inte ens upp. Första EM 1957 i Rotterdam avgjordes också med hästbyte sista dagen, men det övergavs redan året därpå i Aachen (fram till 1967 gick EM varje år). Detta skulle kunna vara en lista över världsmästare: Pierre Durand-Jappeloup;  Willi Melliger-Calvaro V; Ludger Beerbaum-Ratina Z och Rodrigo Pessoa-HH Rebozo. Men som Ridsport påpekade efter VM är det i själva verket en lista över ekipage som delar Rolf Göran Bengtsson och Casalls öde att komma fyra utan medalj  i en VM-final, åren 1986, 1994, 1998 och 2010. 

Här finns hela förslaget kring framtida OS och VM.