Tunga hoppnamn inspirerade

Först ut på dagen var Stephanie Holmén som visade hur hon tränar på hemmaplan för att få starka och lydiga hästar. Med sig i ridhuset hade hon två childrenryttare från arrangörsklubben, Joel Torstensson och Kajsa Björe som hon instruerade samtidigt som hon själv red på 8-åriga lånehästen Dark Dancer (e Winchester – Lancelot).

Ryttarna började med att få hästarna avspända och lyhörda genom att rida serpentiner och göra avsaktningar på medellinjen.
– I den här övningen måste hästarna vara med. Vi börjar med flera steg i skritt och när det fungerar så minskar vi antalet skrittsteg succesivt.

För att bygga på övningen tog ryttarna efter sina serpentiner ett varv på ena kortsidevolten där det var fyra stycken travbommar utlagda på böjt spår.
– Detta gör hästarna lösgjorda. För att öka svårighetsgraden kan man variera innerspår och ytterspår för att variera steglängden hos hästen, säger Stephanie.
När travarbetet fungerade var det dags för lite arbete i galopp.
– Jag börjar gärna i lätt sits och gör tempoväxlingar med hjälp av sitsen. För att fånga upp hästen sätter jag mig ner och håller om skänkeln samtidigt som jag kramar lite i tygeln.
När Dark Dancer kortade sig lydigt under Stephanie gav hon efter lite på tygeln och ökade mjukt framåt igen och lättade upp sin sits.
– Olika typer av hästar kräver olika typer av sitsar, därför är det bra att som ryttare kunna variera sin sits.

Rid fram ordentligt
Sylve som var speaker under dagen poängterade vikten av att rida fram ordentligt och att inte kräva för mycket av hästen för tidigt på ridpasset. Men uppvärmningsmomentet är också individuellt och måste anpassas till den häst man sitter på.
– Heta och spända hästar behöver oftast mer tid under uppvärmningen, medan hästar med mindre motor mår bättre av att ridas fram lite kortare för att bibehålla sin motivation, förklarar Stephanie.
När hästarna var uppvärmda började de hoppa på två cavalettihinder på volt med ett galoppsprång, 5,5 meter emellan. Därefter direkt vidare mot två räcken på rakt spår med 18 meter emellan. Där växlade ryttarna mellan fyra och sex galoppsprång och det gällde att ha kontroll på sin häst.
– Här är tempot genom svängen mot hindrena avgörande för hur många steg du får emellan.

Travhoppning som styrketräning
Någonting som både Stephanie och Sylve pratade varmt om var travhoppning.
– Travhoppning är jättebra styrketräning och koordinationsträning för hästen. En häst som är stark får också bättre självförtroende, säger Sylve.
Ryttarna travhoppade två hinder på en rak linje. Först ett kryss för att sedan bryta av till trav igen och travhoppa över en oxer, båda hindrena hade en travbom framför sig. Kajsas häst ville inte bryta av till trav mot oxern utan galopperade istället fram till den och hoppade.
– Om hästen inte vill travhoppa utan börjar galoppera så är det bättre att bryta av till skritt och skritta fram till hindret ett par gånger innan man provar igen i trav, instruerar Stephanie.

Travhoppningen ger inte bara starka hästar utan också följsamma ryttare.
– Det är en bra övning även för ryttarens sits och följsamhet och vill man ha ännu mer tryck i språnget kan man höja upp travbommen framför hindret något.
Ryttarna avslutade med banhoppning där de fick användning för samtliga övningar som de tränat på innan. Stephanie gav också goda råd för hur man kan utvecklas som ryttare även avsuttet.
– Var intresserade! Kolla på de som kan. Gå banan till stora klasser och ställ er vid sidan av framhoppningen och kolla hur de duktiga ryttarna gör när de rider fram och trimmar sina hästar, avslutar hon.

Den viktiga provridningen
Clinic nummer två för dagen hade ett spännande koncept, den handlade om provridningar och vad man ska tänka på när man letar efter en unghäst eller tävlingshäst. Som experter på marken stod Lisen Bratt Fredricson, Jens Fredricson och Stephanie Holmén.
– När jag tittar på hästar vill jag inte behöva leta efter saker, jag går ofta på känsla och vill att hästarna ska bevisa och övertyga redan från början, säger Lisen.

Tre lovande unghästar kom in i ridhuset med sina respektive ryttare. Experterna skulle genom att se dem från marken välja ut en häst som Stephanie skulle provrida. Valet föll på 6-åriga Cornets Crown (e Cornets Printz – Carprilli). En sportig häst men med något korta framben.

– Idag är utseendet inte alls lika viktigt på en häst som det var förr, det viktiga är att den kan bära sig och att den kan hoppa, säger Jens.
Han beskriver också en lovande hopphäst som en häst som tar tag i sin uppgift.
– Kapacitet är någonting som kan utvecklas av självförtroende, erfarenhet och styrka. Men när jag provrider måste jag få känslan av att hästen kan ta ett höge språng och klara det utan problem. Jag gillar inte hästar som viker ner sig.

Prova naturligt
Jens och Lisen är överrens om att de vill prova hästarna så naturligt som det går, tränsbett och utan bakbensskydd som kan påverka tekniken.
– Vi gillar också kvicka hästar, på unghästtesterna vill man helst inte ha högre än en 6:a på traven, då är hästen oftast för långsam, säger Jens och Lisen fyller i att en unghäst hellre bör vara lite för stel än för mjuk. En för rörlig häst saknar ofta den där sista kapasiteten och förmågan att spänna bågen medan en stel häst kan man få smidig via gymnastisering.
– När vi letar efter hästar kollar vi bara på stammen fram tills de är fem år gamla, hästar mellan fem och sex år kollar vi på både stammen och hur de hoppar. På en häst som är äldre än sju år har stammen ingen betydelse alls, då är det bara sättet den hoppar på som är intressant, säger Lisen.

Under en provridning vill Jens att någon annan ryttare visar hästen först.
– Man vet inte hur hästen beter sig och det kan vara rent av farligt att sitta upp på en häst som man inte känner till.
När han sedan själv provar vill han alltid hoppa en tvåkombination med räcke in och oxer ut. Gör hästen det på ett enkelt sätt så klarar den det mesta enligt honom.
– Kvalitétshästar ska man inte behöva sätta dit på en provridning, de ska hoppa bra av bra ridning. Däremot behöver man inte sätta så mycket tryck i hästen, utan istället känna av vad den har för naturligt tryck i sig.

Att tänka på vid besiktining
Efter att unghästarna visat upp sig kom tre rutinerade hästar in i ridhuset, dessa lämpade för ryttare med mindre rutin.
– En orutinerad ryttare kan absolut ha en bra häst men under utbildningsfasen ska hästen ha en erfaren ryttare, säger Jens.       
Jens fick välja en av de rutinerade hästarna att själv provrida för en yngre elevs räkning. Valet föll på 15-åriga stoet Caipirinha (e Lordanos – Acobar II).
– Den här hästen skulle jag kunna sälja till en elev som ska upp i 1,30-klasser. Hon är ridbar och kan komma både lite stort och lite nära utan att stå på näsan. Hon är också kvick och man kan vinna klasser med henne.

En fråga som kom upp under clinicen var hur man ska tänka när man besiktar en rutinerad tävlingshäst och Lisen tycker inte att man ska bli för dömande.
– Om en häst har en liten rörelsestörning eller ett enklare fynd på röntgen brukar jag vara ganska förlåtande. Det mesta går faktiskt att lösa med rätt träning, säger hon och Sylve fyller i att ett bra tips är att kolla upp hästens tävlingsstatistik så att den inte har haft långa tävlingsuppehåll på grund av tidigare skador.

Text: Malin Fredriksson
Foto: Roland Thunholm