”Håll det simpelt”

Henrik von Eckermann förklarade utbildningssystemet de använder i Ludger Beerbaums stall, där han arbetar, och tog upp grundstenarna för att utveckla en unghäst till en svårklasshäst.

Henrik lägger mycket vikt vid att hålla saker och ting simpelt. Framförallt för den unga hästen som är under en utvecklingsfas. Hos Beerbaums rider de in hästarna själva och Henrik menar att man inte får göra saker och ting för komplicerade för unghästarna.
– Hoppa inte över något steg i utvecklingsfasen, utan vänta hellre lite så att hästen är redo för sin uppgift. Det är alltid lättare att arbeta med en avspänd häst som inte blir stressad av för svåra uppgifter, säger han.

Det första hästen måste lära sig är att den ska bjuda framåt, hålla sig rak och ta bettet. Henrik vill att det grundarbetet ska sitta innan han börjar hoppa med den.
– Har man inte hästen ärligt framför sig blir det lätt att den vinglar iväg och om det då kommer ett hinder med en vattenmatta så blir det problem. Det gäller att första steget sitter innan man går vidare till steg tre, annars kan man förstöra en häst för alltid.

Hos Beerbaums börjar de alltid att hoppa hästarna på enkelhinder och därefter över lättare banor. Först när det fungerar börjar de blanda in karaktärshinder i träningen.
– Jag vill att hästen ska vara så pass framme så att den kan lyssna på mig om den blir tveksam, förklarar han.

Henrik red två hästar under clinicen. Den första var fem år och hade svårt att byta galopp. Henrik valde då att bryta av till trav och fatta ny galopp för att göra det okomplicerat för den.
– Unghästar är som barn, de kan inte lära sig både matte och engelska på samma gång utan det får ske successivt. Om man går på för hårt får man bara en stressad häst som hoppar dåligt.

Henrik hoppade Aqua Vera inför cirka 400 besökare. Foto: Roland Thunholm.

Henrik gör inte heller någon stor grej om en häst råkar riva ett hinder. Han menar att hästen måste våga göra fel för att kunna lära sig göra rätt. En av hästarna under clinicen rev samma hinder två gånger. Henrik lät då funktionärerna rulla ut markbommen på hindret för att hjälpa hästen.
– Jag arbetar gärna med markbommar hemma. Det hjälper hästarna att hoppa rena språng om de till exempel har lite ojämn frambensteknik.

I Ludger Beerbaums stall hopptränar de till 90 procent bara banhoppning. De vill träna så tävlingslikt som möjligt. Höjderna är dock sparsamma, de vuxna hästarna hoppar oftast inte högre än 1,30 på hemmaplan.
– Vi hoppar nästan bara banhoppning. Vi försöker hålla oss till verkligheten och arbetar för att prestera bra i tävlingssammanhang.
Även om de sällan hoppar högt, hoppar de ofta och ganska mycket för att bygga upp en ordentlig hoppkondition. Henrik menar att det är skillnad på vanlig kondition och hoppkondition. Hästarna måste tränas på hinder för att få bra tävlingskondition.

Noggrannheten är viktig i allt Henrik gör. Han strävar hela tiden för att hästen ska hålla kroppen rak och forma sig i hörnen. Om något blir mindre bra under en träningsrunda fortsätter han helst hela banan ändå. Han menar att det kan bli fel även på tävling och då gäller det att kunna lösa dem. Rytm och balans är två grundstenar som han också nämner under clinicen.
– Det är viktigare att hästen håller en bra rytm och balans än att avsprångspunkten blir perfekt. En unghäst kanske inte ens har kraft att korta sig för en perfekt avsprångspunkt.

Oavsett vad hästarna ska träna lägger Henrik upp passet i tre steg. Han börjar alltid med att värma upp lite okomplicerat i 20-25 minuter där hästarna får slappna av och komma fram till handen. Därefter kommer steg två som är själva arbetsfasen och sedan avslutar alltid Henrik med att jogga av hästarna.
– Om jag har en häst som är väldigt livlig, kan det underlätta att longera hästen i uppvärmningsfasen för att snabbare få den att spänna av. Det är viktigt för hållbarheten att man lägger upp träningen i flera steg. I vårt stall strävar vi efter att få starka och hållbara hästar som håller för tävling i många år.

I Tyskland tävlar man hästarna på ett annorlunda sätt än i Sverige. De unga hästarna tävlar i stilhoppning och får feedback med sig efter varje tävling.
– Jag gillar det tyska systemet eftersom man hela tiden får något att arbeta vidare med. Även om ens häst hoppar felfritt i 1,20, betyder inte det att rundan var perfekt. Det gäller att vara självkritisk och målmedveten för att matcha sin häst mot svårare uppgifter i framtiden, avslutar han.