Svenska mästaren klarade kampen – hemma igen

År 2016 var ett prima år för den ständigt levererande C-ponnyn Indiana Joe (val, f 2000, imp Holland) och hans ryttare Ellen Hedbys. Tillsammans vann de på nytt SM-guld individuellt och i lag, tog NM-brons individuellt, NM-silver i lag och slutade året som det överlägset högst rankade C-ponnyekipaget och det näst högst rankade av alla ponnydressyr-ekipage i Sverige. Året fick dock ett dramatiskt slut när Indiana Joe plötsligt insjuknade.

– Han drabbades av tarmomvridning där tarmen är i ett felläge. Han fick snabb hjälp av veterinär, men det hjälpte inte så vi for direkt till Helsingborg där han buköppnades. Det var riktigt allvarligt och hemskt oroligt, berättar Ellens mamma Anna Hedbys.

Faran var inte över efter operationen. Strax efter drabbades ponnyn igen av ett felläge och ännu en operation diskuterades. Med hjälp av mediciner och promenader kunde krisen avhjälpas, men det tog ännu ett tag innan Indiana Joe kryade på sig.
– Vi var där nästan hela tiden. Det var många oroliga dagar och först efter någon vecka på kliniken började Indi bli sig själv. Det märktes att det hade vänt när han blev glad när jag kom, buffade på mig och ville mysa, säger Ellen.

Hon berättar om rädslan när hon såg sin bästa vän må så dåligt.
– Vi har upplevt så mycket tillsammans och han är mitt livs kärlek, så det var verkligen ingen rolig syn att se honom så sjuk. Det var fruktansvärt och allt jag tänkte på. Jag visste ju inte alls hur det skulle gå. Alla hästar kan ju inte räddas, men Indi är så stark.

Efter tio dagar på Helsingborgs djursjukhus fick Indiana Joe till slut komma hem till stallet.
– Det var den bästa julklappen jag kunde få, säger Ellen.

Stjärnan och hans ryttare in action. Foto: Lottapictures

Nu väntar en lång och lugn konvalescens för mästarponnyn. Han äter med bra aptit igen, har hittat tillbaka till sitt glada jag, går på promenader, kikar på vad de andra hästarna hittar på och pysslas om av alla i familjen. Både Ellen och mamma Anna saknar nästan ord för hur mycket Indiana Joe betyder för dem och han passas upp till den grad att de andra hästarna blir avundsjuka.
– Till och med pappa som inte är så jättevan vid hästar älskar att gosa med honom. Indi är ett riktigt gosedjur, säger Ellen.

Trots att det känns tomt att inte få rida stallets största stjärna håller sig Ellen sysselsatt och lär ha fullt upp på banorna när säsongen drar igång. Hon fortsätter att tävla D-ponnyn Steendieks Spiderman på nationell nivå, har en 5-årig unghäst på väg hem från Tyskland och fick lagom till jul en juniorhäst i Robichon V som tidigare reds av Klara Andersson Antelli.
– Jag har höga mål, men främst vill jag göra ett bra tävlingsår, säger Ellen om tankarna inför 2017. 

Ellen blir 16 i år och det blir nog en sista Indi-säsong om ponnyn tillfrisknar enligt planen. Hon betonar att det får ta precis så långt tid som det behövs innan Indiana Joe syns på banorna igen.
– Han kan grejerna i sömnen och har alltid viljan, så när han väl är tillbaka kommer det säkert att vara som vanligt. Kanske kan han vara tävlas i maj–juni igen och jag drömmer om ett sista SM med Indi, men vi får se. Att han mår bra igen är det enda som betyder något.

Dagarna för guldteamet består numera av mys…


…promenader…

…och mera mys. Foto: Privat