Lisbeth Pahnke-Airosto: ”Så minns jag Grey Bray”

Aldrig har det väl funnits en liten B-ponny som betytt så mycket för så många ryttare. Själv har jag följt honom alltsedan han vann SM inomhus i Timrå 1998 med Sofia Kroon. Jag har sett honom vinna alla sina SM med Robin, Alexander, Isabell och Ebba. Utomhus eller inne spelade ingen roll.

Grey Bray var en väldigt personlig och speciell ponny. Han visste alltid exakt hur mycket han behövde ta i, och han ville helst också bestämma tempot själv. En självständig ponny, som alltid redde ut situationen för sin ryttare. Jag tror inte att någon liten ryttare egentligen påverkade honom så mycket – det var han som påverkade ryttarna, gjorde dem tuffa, säkra, modiga! ”Kan själv!” var Grey Brays motto.

Vilt på ponny-SM
På inomhus-SM i Södertälje 2000 gick det ganska vilt till i kategori B. Hela 60 B-ponnyer kom till start, och i finalen var de 25. Alexander Zetterman red Grey Bray. Han hade redan ett SM från utomhus samma år i Falun på Silver Sindy. Södertälje var det SM:et som hade ett plankhinder i form av en  chokladkaka som sista hinder, och många var det som rev just det. B-ponnyryttarna red snabbare och snabbare i omhoppningen, och Alexander satsade allt, visste precis hur han skulle vända med Grey Bray, som var med på allt. De tog ledningen och ingen kunde slå dem.

Jag minns även omhoppningen om guldet på SM 2004, i Tierp, den där varma sommaren, när getingarna kröp ner i läskflaskorna eller fastnade i glassen, hela tiden. Sven Ingvarssons tvillingpojkar var tio år och red sitt första SM på sina B-ponnyer. Isabell Bengtsson red Grey Bray och hon hade redan vunnit två SM med honom tidigare. Skulle hon vinna igen?

Hon tog ledningen i omhoppningen, fick till det så bra med snabba snäva svängar, och ledde när det bara var en kvar, Karl Philip Ingvarsson med Sörgårns Cindy. Han hade gett sig den på att kämpa och red snäva svängar och spurtade i mål – det räckte till en silverplats, och Isabell och Grey Bray vann igen.
– Ganska otroligt att vi vann igen, sa Isabell. Vi fick till en bra runda i omhoppningen. Grey Bray är helt underbar.

Något speciellt med gamla hästar
Jag såg Grey Bray senast hos Melanie Ling-Vannerus, då var han 27 år gammal. Han tittade ut över kanten på boxdörren, pigg och glad, med öronen framåt och glimten i ögat.
– Jag vet att han klarar allt hur lätt som helst, det har känts tryggt. Det är en glädje i kroppen, när man sjunker ner i sadeln på honom, sa Melanie då.

Det är något speciellt med gamla hästar. De blir så kloka. De har sett allt, de vet allt. En bättre läromästare än Grey Bray, kallad Bob, kan nog ingen få. Alla som har kommit i kontakt med honom kommer att minnas honom länge och med glädje.

Sista gången Lisbeth träffade den pigga pensionären Grey Bray var då den här bilden togs. Foto: Lottapictures