Två med i leken

Ridsport träffar Stephanie på läktaren i Göteborg medan lillasyster Nicole Holmén vinner Young rider finalen. Själv är hon numera senior, startar Thriller P i de stora klasserna här i Göteborg och två fina unghästar i youngster-finalen. Allt tack vare arbetet hos Peder Fredricsson och Lisen på Grevlundagården.

– Det är otroligt roligt att rida två såna unghästar här, sen är det kanske inte helt lätt att rida lika fort som Ludger och Markus. Det är nog så att deras 7-åringar har gått mer mot klockan redan som 6-åringar. Mina är inte så vana än, förklarar Stephanie.
I fredagens kval satsade hon på att ge både Uncle Blue och Main Road bra rundor, utan att egentligen pressa på.
– De är väl framme för sin ålder, båda har gått 1,40 när de ordnade sina kval i Borås för två veckor sedan. Jag vill inte pressa på i de första runderna här när de ska göra sina första erfarenheter.
– Det viktigaste är att de kommer hit och får en bra upplevelse, så att det sitter i när de kommer hit nästa gång i större klasser. Nu har både Uncle Blue och Main Road varit felfria i båda klasserna, gått jättebra faktiskt. Finalen går på tid och fortsätter de så här så kanske jag vågar ta ut lite mer, känslan imorgon avgör, menar hon.

Hur är de som individer dina två 7-åringar? 
– Uncle Blue som vi hemma kallar Uno eller Farbror Blå är en väldigt speciell häst, helt annorlunda hemma och på tävling. Hemma är han spänd och rädd för det mesta, i ridhuset hemma är han tittig och har svårt att gå emellan hinder. På tävling är han som en omvänd hand, avspänd och lugn, helt cool, en fantastisk tävlingshäst. Så svår att träna och lätt att tävla.
– Med Peders hjälp har vi hittat ett sätt att träna som fungerar. Vi tränar samma saker hela tiden så att han blir trygg hemma, det verkar vara ett sätt att få honom att hoppa lika bra hemma som på tävling.
– Main Road har jag fått rida mycket med Peders råd för jag hade lite svårt att rida honom, hindren kändes stora och han liten. Peder gav mig rådet att rida Main Road på samma sätt som Sibon. Det innebär att man rider på rejält i svängarna och mellan hindren men låter honom sköta sig mer själv precis innan hindret, det har fungerat jättebra. Innan var jag för försiktig i svängarna och attackerade på hindret, då blev sprången flacka, helt logiskt egentligen. Nu exploderar han över hindren och går jättebra.

Så vad vågar du hoppas på inför finalen?
– Jag vill såklart rida in på prisutdelning, en rosett med hem i alla fall, säger Stephanie, med välutvecklad vinnarskalle.

Stephanies 7-åriga hästar, ägda av Grevlundagården
Mainr Road (SWB f- 08 e Heartbeat – Irco Marco, uppf Marina Björkman Team AMY HB)
Uncle Blue (SWB f -08 e Chacco Blue – Robin Z, uppf Per-Ola Forsberg, Rapidsrock)